Kvartersstruktur

Kvartersstrukturen, hur markens olika användningar förhåller sig till varandra och till byggnaderna, har stor betydelse för vår upplevelse av "stadsmässigheten". En orsak till att förortsstruktur ofta upplevs som mindre stadsmässig än de mer centrala delarna av en stad har inte bara med täthet och integration av verksamheter och användare att göra. En viktig faktor är tydlighet i hur avsikten med markens varierande användning kan avläsas. En förortsstruktur kan upplevas som vag och obestämd — och marken därmed som ett ingenmansland snarare än allas gemensamma uterum. "Meningen" med marken förstås inte på ett tydligt sätt.

Två begrepp som används av stadsplanerare är "allmän platsmark" och "kvartersmark". Det förstnämnda begreppet omfattar vår gemensamt ägda mark som gator, torg och parker, det sistnämnda är enskilt ägd mark. En stadsmässig miljö upplevs ofta som just stadsmässig där det finns tydliga gränser mellan allmän platsmark och kvartersmark. Ett sätt att uppnå detta är att låta byggnader bilda kvarterens gränser. Obebyggda delar kan avgränsas med plank eller mur så att tydliga gårdsrum bildas. Gårdarna utförs förnämligast som trädgårdar för rekreation, utevistelse, samvaro, lek och odling.

Väldefinierade kvarter är Fristadens stadsmässiga basstruktur