Till index |
Normalt kommer man till en hemsida när man navigerar på detta viset... Och det gjorde man även här tills för ett tag sen. Nämligen intill dess att Agneta lade ner sin blogg och övergick till Facebook istället. Därmed inställde sig ett problem för mig: vad göra!? Jag hade inte någon stor lust att delita Agneta från mina Friends. Lösningen blev då att på denna plats inrätta ett särskilt sajt-utrymme för henne. Jag förväntar mig inte att hon kommer att vara aktiv här i egen hög person, utan jag tänker mig att det blir jag som lägger in ett och annat som kan ha relevans — i skrivande stund en redovisning av Agnetas två böcker som hon hittills utgivit.
|
12 jan14 Ny bokJag benämner ju (med hennes tillåtelse och bejakande) Agneta för "storyteller". Det är hon alltjämt, och i hög grad — men kan numera dessutom titulera sig "författare", enligt Författarförbundets stipulat om minst två utgivna böcker. Agnetas senaste alster utkom i höstas och håller hennes gängse genre fantasy. Jag har just ( i natt!) avslutat denna spännande läsning, och sörjer att den tagit slut. Ser därför med förhoppning fram emot kommande böcker i samma serie! Aktuell Folket innehåller en artikel om Agneta och hennes nyutkomna bok. Jag refererar texten i dess helhet nedan.
|
13 jan 14 Första bokenAgnetas föregående bok, den som nämns i slutet av artikeln, och som utkom år 2009, har följande baksidestext:
Bokens framsida ser ut som följer.
Handlingen, som jag minns den (efter cirka fem år sen sist jag läste den), slingrar sig som en orm längs tidsaxeln mellan nutid, dåtid, urtid och helt andra dimensioner. Det är ett originellt grepp som författaren tillämpar på sitt alter egos upplevelseräcka — inte helt olikt Lewis Carrolls Alice i underlandet. Fast till skillnad från denna (inte så) smått psykedeliska saga, bibehåller Agneta Roisko hela tiden en höggradig realism, trots verklighetens förflyttningar genom kinesiska askar till rumtider, omöjligen oförmedlat upplevda av oss här i vår vardagliga tillvaro. Agneta Roiskos bok Drakar och Berg gav åtminstone mig en bestående aktivering av slumrande aketypier — något som berikat mitt sinnelag och givit min egen fantasi en kompis på vägen. Mats |
© Mats Ohlin & Agneta Roisko 2014