Mats Ohlin Architectural Center
Special Performance

Till index

 

Gästartist nummer tre är journalisten Kerstin Blomkvist, vars goda vänskap jag har haft förmånen att ha i många år. Hon har främst ägnat sig åt klassisk dagstidningsjournalistik, bland annat med undersökande reportage och krönikor.
 
Kerstin är dessutom kreativ inom det skönlitterära området, något som följande bidrag ger goda smakprov på.
 

 

 

Gästskribent

3

 

Kerstin Blomkvist

 

Infört 20 april 2010

 

 

 

Gnosis - Imago Dei,
Guden inom oss!

Liv

Hans leende är
vitt
Hans andedräkt är
Liv
Hans ögon är
Solen om dagen
och
Stjärnorna om natten
Ditt liv är hans
Kött
Köttet som du
använder
tillhör honom
Utan hans andedräkt
Vore du intet

 

Hans väg

Han leder mig
ut i mörker
i djupaste förtvivlan
Han leder mig
mot ljuset
men dit har jag aldrig varit
Han tvingar mig dit jag
inte vill
Han leder mig dit
han vill
I ljuset är han
Kung
I ljuset är jag hans
Drottning
Men jag har aldrig önskat
drottningkronans glans

 

Vilja

Vad är det du vill?
Varför leder du min väg?
Visa dig!
Vilka fördolda kunskaper
har du?
Mitt mått har försvunnit
kvar är mitt skal
Ett skal som minns
din omtanke

 

Herre

Hör!
Hör vad Han har att
säga
Se!
Det han vill visa
Dig
Tvivla inte,
Då du förgås
Din innersta känsla
leder dig

 

 

Parfymerade vingar

Dina parfymerade
vingar förför mig.
Mjukt längtande
vidrör de mig.
Doftande vibrerande,
...
Mitt doftsinne har
aldrig åtnjutit vad du åstadkommer.
Skälvande.
Skälvande dröjer du
dig kvar, i doftminnet...
finns du inom mig.
Jag tackar Gud att
jag återkommit till
livet igen.

 

 

En ny vår

Din gåspenna har ristat
min kropp
full av ärr
De gnistrande stjärnorna
som Du ägde
har slutat gnistra
för dig
Bläcket du skrev i
är torrt och dammigt
Din trädgård är full av död
Rosorna du gav mig
har torkat och fallit i kras
Smulor, är det enda som är kvar
små små smulor
smulor som gav mig mod
mod att leva igen
Liv
ett liv som går mot en ny vår
En vår du inte kan kontrollera

 

 

I entered the house of twilight

I entered the house of Twilight the house where the children go to school and the mentally ill seek their ways out.

I found myself trying to fit in, in endless corridors, winding stairs, finding lovable people to indulge in. I did not find my likes…

I wandered off by a familiar country lane. I got a note from the man up above that said I have to claim my parcel. He dropped it at my feet and I began to walk towards the church village.

Birds arrived to the village and they welcomed me – they saw my beak, and that we were of the same kind. We went in to the fenced garden. "Look there are two men talking through beaks as well."

Panic broke loose. Death has come to visit in the gardens of my island. All birds were saved, all but one. As we saw, the horrible scene magpies floated down at our feet, offering their wings. Outside of my childhood's orchard we became children in the sky, floating gently up in the current of the sparkling vivid air.

It all had to come to an end, 'cause the last key was not yet given to me. In an audio-file, a sublime message sent colours and energy waves. The room was filled with an aura-like body with a scent that illuminated me. My path had ended.

 

 

Kerstin!

Tre fina kärleksdikter som ger mersmak! Man skulle vilja se dessa ingående i ett större verk.

Ett psykedeliskt prosastycke, som efter några upprepade läsningar ger åtminstone mig en mera konkret känsla med ett existentiellt innehåll, möjligt att ta till sig som ett slags mantra att grunna på.

Mats

Mats!

Jag tycker om dem som du fick men det finns fler. Och alla går under namnet Svärta! som jag arbetat med - ryckigt sedan, tror jag, 1999. Det går många år emellan men jag går igång på nåt och då rasar det av mig på några minuter. Har nog snott nåt ord eller så men allt är självupplevt. Den psykedeliska "novellen" som du läste några gånger är en dröm som jag har glasklart minne av.

Kerstin

 

 

Fortsätt till nästa gästskribent

 

 


© Mats Ohlin och Kerstin Blomkvist 2010