Direktör och fru Carl Lundholms hem
Strandvägen 59, Stockholm.
UR "NYA STOCKHOLM" av Claes Lundin må anföras:
"Stockholm har många stränder men blott en Strandväg. Det har Söder Mälarstrand och Norr Mälarstrand, två långa gator på var sin sida om sötvattnet, barn av åttiotalet och vid dess slut ej riktigt fullvuxna, och så finnas Kungsholms strand på den stadsdelens östra sida och Klara strand mitt emot. Strandvägen sträcker sig endast efter Ladugårdslands strandgata, en genom fyllningar ut i vattnet mycket dyrbar gata. Men med det historiska namnet försvann även benämningen gata. Där luktar ännu sill, och kolstybb ryker från de många kolgårdarna, tegelmjöl från tegelstenshögarna, men vägen är bred med både kör-, gång- och ridbanor, planterad med träd, en riktig boulevard. Där ila spårvagnar och alla möjliga personfordon på den långa, raka sträckan. Där byggdes palats. Inom få år är Strandvägen en av Stockholms förnämsta stråkvägar för den fina världen."
Denna skildring av Strandvägen år 1890 kan ju i viss mån överensstämma med en sådan från 1926. Nu torde den nybyggda delen av Strandvägen, som sträcker sig från hörnet av Narvavägen bortåt den s. k. diplomatstaden vara att betrakta som Stockholms förnämsta bostadskvarter.
Det är ofrånkomligt, att de "gamla" Strandvägsvåningarna erbjuda en mera omväxlande och livlig utsikt, men här borta vid Nobelparkens område har man dock en ännu naturskönare sådan. I och med att man vikit om hörnet vid det Lundbergska palatset, har man förlorat ur sikte den typiska Strandvägen. Man befinner sig i ett kvarter, som åtminstone ännu så länge ligger i ostörd frid för spårvagns- och omnibuslinjer — en utomordentligt lugn och förnäm bostadsplats.
Strandvägen 59 är ett ultramodernt hus, vars stora våningar äro inredda med all nutida elegans och komfort. Det kan ju ej anses förmätet att säga, att man hade gjort sig höga förväntningar om ett hem, där just denna storartade våning varit en nödvändighet för att bilda en värdig inramning till alla de konstalster, som där skulle placeras. Att husets läge även varit avgörande för direktör och fru Lundholms val av bostad, är ju helt naturligt, då en fri utsikt — i all synnerhet en så underbart vacker som denna — i ej ringa grad höjer övriga fördelars värde.
Direktör Carl Herman Lundholm. |
Fru Edit Lundholm född Wahlgren. |
Innan vi närmare ingå på detaljerna i detta stilfulla hem, må som ett generellt intryck av detsamma nämnas, att det är välgörande fritt från all överbelastning av föremål. Vad som bör finnas för att giva stil på samma gång som hemtrevnad, saknas ej. Men man har inte fallit för frestelsen att vid inflyttningen i dessa verkliga slottsgemak ängsligt upptaga varje utrymme med mobilier. Fru Lundholm har däremot förstått att genom relativt sparsam möblering låta varenda en av de många konstskatterna komma till sin fulla rätt och än mer, i minsta detalj varit ytterst noggrann med färgsammansättningar. Utan att vara räddhågad för vissa kraftiga färginslag bland milda nyanser har hon uppnått en utomordentlig harmonisk helverkan.
När man står i den breda dörröppningen mellan matsal och salong, har man å ena sidan en synnerligen ljus och färgmättad interiör — salongen — och å andra sidan — som det höves ett sådant rum i slottsstil — en ganska mörk och allvarstung matsal. Salongen begränsas även av i mörka färger hållna hall och bibliotek, varigenom dess ljusa, glada karaktär än starkare framhäves. Ävenledes bidrager rummets form med dess utmärkta avvägning mellan höjd och ytvidd till ett särdeles anslående intryck.
Salongen med "Gagnefskulla" av Zorn.
Härinne visar Svensk Hemslöjd, vilken hög ståndpunkt svensk hantverksskicklighet intar i vårt land. I detta sammanhang må betonas, att Svensk Hemslöjd inte längre har någon bestämd "hemslöjdsstil", som mången än i dag tror. Det avgörande är endast det, att allt, vad som från Svensk Hemslöjd levereras, uteslutande tillverkas för hand och inte har något som helst med fabriksverksamhet att göra. De efter gamla modeller gjorda möblerna kunna således väl försvara sin plats bland rummets antikviteter, ty ingen av dem är tillkommen annat än genom högt uppdriven hantverksskicklighet. T. o. m. den lilla förgyllda spegeln, som hänger ovanför en gammal gustaviansk byrå till vänster om ingången från hallen är så minutiöst "gammalgjord", att dessa två helt enkelt äro ett!
Den relativt sparsamma möbleringen kommer först och främst den stora, utomordentligt vackra mattan — en kirman — att framstå i all sin glans. Kirman är som bekant, en av de förnämsta orterna i Persien för mattillverkning. I detta bergsdistrikt finns en särskild ras av getter, från vilka den allra finaste ull erhålles, varav till största delen schalar förfärdigas men även dessa världsberömda mattor. En Kirman anses ge prov på den starkaste knyttekniken och utmärker sig i regel för ett överdådigt rikt blomstermönster, vanligtvis i buketter, ordnade bredvid varandra på mattans botten. En mindre Kirman ligger vid ingången till matsalen.
Dessa tvenne klenoder överensstämma särdeles väl med allt vad salongen förövrigt har av såväl milda som starka färginslag. Den med venetianskt guld och grönrandigt siden klädda möbeln är ritad av arkitekt Anders Lundberg efter franska förebilder från 1700-talets senare hälft. Några förgyllda fåtöljer äro klädda med brun-skärt siden, på vilket artisten B. Göte målat delikata blomstermotiv. Särskilt utgör vilsoffan, fritt placerad några meter från fondväggen ett både typiskt och elegant prov på den bisarra blandning av rokoko och "Louis XVI", vilken var rådande inom möbelkonsten här i Sverige under gustavianska stilens första skede. Den är klädd med det venetianska sidenets gröna bottenfärg — en liten väl genomtänkt detalj för att behagligt avbryta den övriga möbelns "randning." [sic]
Steinwayflygeln, som vid vanliga rumsmått alltid upptager en ansenlig del av golvets yta, gör ej med sin storlek härinne något väsen av sig; den dominerar mycket diskret mellan tvenne fönster. Dess yta täckes av en sällsynt praktfull sidenschal, direkt hemförd från sidenstaden Kanton i Kina: vit botten med broderier övervägande i guld och med fasan-, fjäril-, sländ- och blomstermotiv i livliga färger. I ensamt majestät hänger här ovan Zorns "Gagnefskulla", rummets största sevärdhet. I sin lysande kolorit framträder mästerverket enastående väl mot tapetens diskreta, guldgröna ton. Förutom denna målning och fru Lundholms av de Rougemont målade charmanta porträtt samt ett damporträtt av Albert Lynch och några gamla fina, kolorerade kopparstick äro väggarna ej mera dekorerade i denna stora salong.
Av rummets antika förnämiteter må nämnas ett franskt toilettbord, på vars hopslagna skiva en hel del gamla persiska filigramskålar av utsökt form äro uppställda — fina prov på en underbar teknik. En liten förnäm, oval spegellampett hör väl tillsammans med detta gamla bord, liksom en pendang till den på motsatta sidan stående gustavianska byrån, som uppbär en antik tennbricka med gustavianska kristallglas. Den förut nämnda byrån, till vänster om ingångsdörren från hallen, är prydd med tvenne antika empirstakar av silver.
Salongen med fru Lundholms porträtt av de Rougemont.
Vad som vidare mäktigt bidrager till salongens stilfulla karaktär är den enorma barockkronan, som med Tusen och en natts praktfullhet utsänder en strålande men likväl behagligt arrangerad belysning. En liten verkningsfull detalj är en Rosenthalfigur, "Koreansk dans", på en antikiserad piedestal framför ena fönstret.
Av kvinnlig handarbetsskicklighet märks först och främst de utomordentligt fina tyllstores under gröna sidengardiner framför fönsterna. De äro komponerade av Märtha Gahn, liksom de charmanta sidendraperierna för dörrarna till bibliotek och hall, på vilkas gröna botten i övervägande svart färg med förtoningar i terra och blått gustavianska motiv äro handtryckta. Kuddar i varierande storlekar äro särskilt inpassade för denna miljö både vad färger och material beträffar. En vacker golvkudde är av guldfärgat silke med handtryck i svart och något mönja. Och mitt i all denna konstgjorda färgrikedom finnas naturens fagra underverk — blommor och åter blommor — i riklig mängd företrädda. Man förstår så väl, att husets fru med sitt utpräglade skönhetssinne har ett behov av att med levande blommor fullständiga färgsymfonien.
Kista i matsalen. Däröver "Landskap med vattenfall" av Marcus Larson.
Kontrastverkan är, som förut sagts, ganska stor mellan denna ljusa salong och de bredvid liggande rummen. Matsalen är genomförd holländsk barockstil. De praktfulla möblerna, utförda efter ritningar av arkitekt Isidor Hörlin på hans egna ateljéer, äro av italiensk och argentinsk valnöt. Deras skulptur är så charmant patinerad, att den verkar fullkomligt antik. Det pompösa skåpet med dess yppiga ornamentik borde egentligen tillhöra ett museums helgade område som prov på vad svensk hantverksskicklighet numera kan åstadkomma. Åtminstone erfordras absolut som här ett slottsgemaks utrymme för att det skall komma till sin fulla rätt. Stolarna, med skulptural utsmyckning, äro klädda med fransk sammet i brunlila färg. En praktpjäs utan vank och lyte är den två meter långa kistan med i grå färgton utsökt vackra sniderier, inventiöst inrättad för hel uppsättning av silver, av G. Jensens världsberömda fabrikat, för 24 personer. Matsalsbordet, vars sarg uppbäres av fyra balusterformade ben av kraftiga proportioner, förenade av ett X-format kryss, har ett lika originellt som vackert bordtäcke. Under karolinska tiden användes orientaliska mattor mycket ofta till skydd för bordsskivan. Här får en i Kairo inköpt sidenschal göra samma tjänst, praktiskt omdanad till en charmant bordduk. Ett frukostbord, ett s. k. fällbord med parketterade skivor, står framme vid de båda fönstren — en angenäm "vardagsplats" med fri och vacker utsikt över Nobelparken och där bortom Djurgården och Skansen. Detta bord täckes av en brokadduk i svart och guld med långa silkesfransar i vilka inslag av samma färg som den på stolarnas sammet förekomma.
Även här härskar en rikedom på äkta mattor. I detta avseende anser husets fru att någon sparsamhet inte bör råda! Inte mindre än trenne Bokharamattor, varav den största äe placerad under matsalsbordet, de övriga av detta slag vid ingångsdörren till salongen och direktör Lundholms sovrum. Dessa mattor med övervägande rödbrun grundton och mönster i mörkblått, i vilket även inslag av vitt, sällan av gult, förekomma, äro genom sin fasthet i vävnaden särdeles hållbara för boningsrum och dessutom genom sin glänsande yta ytterst dekorativa.
Skåp i matsalen.
Vid det stora skåpet ligger dessutom en fin Sennahmatta med sina karakteristiska färger, crême, blått och rött. Sennahmattorna stå på höjdpunkten av den finaste persiska knytteknik och betinga i marknaden vanligen mycket höga priser. Under frukostbordet en Saroukmatta, vävd i traditionellt persiskt mönster och med synnerligen harmoniska färgsammansättningar.
Framför fönstren hänga grova handknutna filetstores, vars mönster komponerats av Märtha Gahn. Mot de tjocka brun-lila sammetsgardinerna stå dessa vackra, originella stores alldeles förträffligt, en nyhet inom textilområdet, väl värd att beakta, då den i rikt mått fyller sin uppgift att ej borttaga utsikten men ändå giva ett ombonat intryck åt rummet. Breda fönster, som dessa, verka lätt som nakna gluggar om denna behagliga detalj i hemmets utsmyckning skulle saknas.
Matsalen med inblick i salongen.
Från Bergmans konstgjuteri härstammar matsalskronan av försilvrad brons. Bland övriga handsmidda konstverk äro att nämna silverskålarna, vilka äro placerade på kistan och med sitt ljusa färgackord i någon mån mildrar matsalens tunga pomp och ståt. Väggarna äro prydda av få men med rummet särdeles väl överensstämmande målningar: ett av Marcus Larsson år 1856 målat "Landskap med vattenfall" av kolossal storlek samt ett fagert svenskt landskap av Edvard Bergh. Dessutom en holländare målad på trä samt ett barnporträtt av okänd rysk målare.
För att fortsätta skildringen av sällskapsrummen gå vi tillbaka genom salongen och inträda i biblioteket, där arkitekt Anders Lundbergs från Svensk Hemslöjds tjugufemårsutställning synnerligen uppmärksammade renässansbord intager främsta platsen. Detta långsträckta bord, placerat mitt på golvet, omgivet på långsidorna av fåtöljer, fordrar liksom matsalsmöbeln, stora ytmått för att komma till sin rätt. Ty dessa här befintliga praktpjäser tillhöra ej den borgerliga barockstilen som i förenklad form sökte efterbilda de pompösa slottsmöblerna; de frossa tvärtom i nästan slavisk efterbildning av just den tunga prakt som behärskade möbelstilen under vår stormaktstid.
Detta magnifika bord prydes endast av tvenne silverstakar och duken på detsamma utgöres av ett gammalt kinesiskt täcke, vars brunvioletta botten är rikligt broderad med mönster i blått. Härinne är tapeten av väv, överdragen med prunefärg, som utmärkt korresponderar med övriga färger i rummet, särskilt svarar den mot möbelns damasttyg, vars mönster utgöres av den stiliserade Kungsängsliljan.
Biblioteket.
Vad som bör betonas, är att bibliotekets möbler äro hållna i tvenne färger. Mittgruppen är svartpolerad björk under det att alla bokhyllorna, direkt gjorda efter rummets mått, äro hållna i ganska mörkbrun färg. Det är denna blandning, som liksom sätter pricken över i när det gäller att uppnå ett enhetligt färgackord, hur paradoxalt detta än kan låta. Nyanserna äro ju skiftande men själva den grundton, som är anslagen för rummets dekorativa utstyrsel, bör helst ljuda dominerande genom det hela. Man kan t. ex. se, huru väl olika röda toner kunna stämma överens, från den lackviolfärgade till den vinröda. Ett talande bevis härför är just detta rums inredning. Det är verklig konst att få olika färger att sammansmälta till ett och den konsten läres inte på en dag. Fröken Alfhild Ascberg — föreståndarinnan för Svensk Hemslöjd — som till stor del har hedern av dessa harmoniska färgsammansättningar, enär hon varit smakråd vid hemmets uppsättande, förklarar för oss, att den största charmen ligger just uti, att man lägger till grund den färg, man önskar, och på denna grund bygger vidare med sammanhängande nyanser.
Det vackra färgackordet går härinne i mollton. Mörka möbler fordra här och var ett starkt färginslag liksom ljusa helst vilja ha ett mera dämpat. Det starka färginslaget framträder härinne i en mängd genomtänkta detaljer, såsom uti kuddarna, på stolar och soffa, uti en brokig mandarinrock över en renässansstols mörka karm, uti de vackra klarröda sidengardinerna för fönstren med stores av tunt, oblekt linne och med broderier i genombruten söm — allt naturligtvis i samklang med väl valda mattor.
Biblioteket från salongen.
Rummets stora proportioner ha ej lyckats utestänga en varm hemtrevnad. Förutom sittplatserna omkring mittbordet äro bekväma vilplatser anordnade såväl i närheten av ingångsdörren till salongen som vid den öppna spiseln på motsatta sidan. Ett förtjusande siestahörn kan man kalla den förstnämnda gruppen: en hörnsoffa, klädd med samma möbeltyg som stolarna, framför vilken ett lågt bord är placerat. Här står en lampa med fot, gjord efter det stora bordets renässansmotiv — i pumpform —. Den handbroderade skärmen av crêpe georgette i blå lila har i de nedhängande fransarna inslag av klarrött silke. Draperierna till salong och till rökrum äro handbroderade och av vinrött siden. Över bordet hänger en vacker, antik renässanskrona i brons med ljus, vars färg i förvillande grad liknar de gamla talgljusdankarnas!
Den största mattan är en Kisilayak i rödbrun färg med sparsamt inslag av vitt. De övriga — en Afghanistan och en Sarouk — fullända rummets prägen av stil till ombonad hemtrevnad. Konsten inom skulpturens område representeras av "Vingarna" av C. Milles och "Vid källan " av C. J. Eldh samt en marmorbyst av sonen Torsten, modellerad av Alice Nordin.
Tiden mätes av en vacker gammal fransk klocka signerad Hanglois, Paris, vilken står på en av de låga breda bokhyllorna på väggarnas långsidor; tvenne hörnbokhyllor finnas dessutom på motsatta sidorna av "viloplatserna". Väggarna äro härinne prydda med en serie gamla engelska kopparstick — huvudsakligast motiv ur Shakespeares dramer.
Rökrummet.
Rökrummet, som ligger intill biblioteket, har en stor matta — Afghanistan — i övervägande brunröd färg och med mönster i orange och blått. Möbeln härinne företrädes av den holländsk-engelska rokokostilen. Träslaget är grönpolerad björk, klädseln brunrött ylle med invävt mönster. Bordet framför soffan har en duk av brokad med broderade färginslag av silke. Gardinerna i myggtjällsteknik upptaga möbeltygets färgton med svarta inslag. Över soffan hänger ett "Aftonmotiv" av Aug. Hagborg och för övrigt prydes väggarna av ett par målningar av C. Brandt, samt ett pastellporträtt av fru Lundholm, målat av Astrid Hermelin. Draperierna för dörrarna utgöras av en utmärkt vacker sammet i brunröd färg. Ett rokokoskåp av smäcker form är rummets största möbel och tjänar här till förvaringsskåp för en stor frimärkssamling. Nutidens sista underbara bidrag till en hypermodern våning — en fulländad radioapparat — är sinnrikt dold i ett blomsterbord.
De rum som ligga i fil åt Strandvägen äro, förutom salong och matsal, tvenne sovrum, mellanliggande toilettrumsavdelning, samt barnkammare. Direktör Lundholms rum, närmast matsalen, är möblerat med gamla Karl Johansmöbler, alla synnerligen förnäma typer i mörk mahogny med sparsam dekoration av mässingslister och beslag. Sängen har fötter av snidat och förgyllt trä i form av lejontassar. De vackert svängda linjerna å dess främre gavel ger åt möbeln dess typiska stil. Ett kinesiskt sidenstycke, avsett till en mandarinrock, utgör sängtäcke, ett utomordentligt vackert prov på kinesisk vävnadskonst. Dess klarblå bottenfärg med mönster i matt guld gör sig överdådigt väl mot träets färg. Möbleringen utgöres dessutom av en stor, inventiöst inredd chiffonier och en spegel med väggbord, på vars porfyrskiva den vackra originalskulpturen "Eva", i marmor utförd av Elsa Frumerie, har sin plats.
Vid fönstret, som har brunvioletta florsgardiner med kinesiska broderier, står en bekväm vilstol, klädd med kinesiskt s. k. rakad sammet, ett underverk av vävnadskonst. Först väves hela ytan i sammet, vilken sedan bitvis rakas bort, så att mönstret fullt framträder.
Golvet täckes av en stor Belutschistan, vävd av den glansfullaste ull, huvudsakligen i mörkblå, röda och bruna färger. En mindre matta av samma slag ligger vid ingången till det andra sovrummet. Några engelska kopparstick och en porträttstudie av fru Lundholm, utförd av Arne Cassel, fulländar denna anmärkningsvärt stilrena elegans, som råder härinne. Som sig bör i ett empirrum är taket helt vitt. De ljusgrå väggarna ha infällda mahognypannåer.
Under Karl Johanstiden uppstodo tvenne olika riktningar inom möbelstilen, de tunga, regelrätta och de lättare, tunnare formerna, för det mesta målade i vitt. Hos de senare lever den gustavianska tidens stil kvar i såväl uppbyggning som i färger, men ornamentiken är ren empirstil. Fru Lundholms sovrum är inrett i denna till hälften gustavianska, till hälften empirstil. Det är ett utomordentligt vänt och ljust rum, i alla detaljer genomfört av Svensk Hemslöjd efter ritningar av arkitekt Lundberg.
Förutom den under taklisten löpande bården i lilafärg, som behagligt gör sig mot väggarnas gråa yta, har artisten Göte försett rummet med tvenne vackra dörröverstycken i pompejansk stil. Till rummets fasta inredning hör dessutom en hederlig, gråvit kakelugn — ett överraskande gammaldags inslag i nutidens hypermoderna våning.
Rummets praktpjäs är den stora sängen av grålackerad björk med ornament av pastellage. Dess gavlar äro vaddstickade i matt grågrönt siden, likaså täcket som har en bred mönsterstickad bård i guirlandmotiv efter modell från Nordiska Museet. Sänghimmeln utgöres av samma pompösa siden, med vilket sängen är monterad, samt är fodrad med svagt fraisefärgat sidendamast. Dekoren utgöres av mörka guldspetsar.
Sovrum.
Sovrum.
Vilsoffan och stolarna äro klädda med lilafärgat italienskt siden. Tvenne vackra Sennahmattor ha sin plats på vardera sidan om sängen. Förövrigt är golvet täckt av grå velour, ett utsökt mjukt och behagligt material, som ger intryck av något obeskrivligt ombonat. Vad som särskilt är beaktansvärt, är rummets gardinuppsättning, vilken intimt hör samman med rummets stil. Den draperade kappan är s. k. téte [sic] Flamande komposition.
Den fint avvägda färgstämningen i detta sovrum är beundransvärd. Grundtonen är grå och de i rik skala varierande färginslagen bilda en enhet av utsökt verkan. Det färgrikaste inslaget är onekligen ett vackert, gammalt danskt stilleben, ett potpuorri av blommor mot svart bakgrund. Även det lyder lagen som bjuder det att smälta ihop med omgivningen. Toilettbord med förtjusande dekoration med klosterspets, ett helförgyllt bord med röd marmorskiva och en stålampa med sidenskärm i gul mönja samt den från taket nedhängande gamla kyrkkronan i tenn — allt bidrager i hög grad till rummets stilfullhet och är ej avvikande från detta hems överallt genomförda princip: ingen överbelastning av mobilier, utrymme att röra sig och enkelhet i linjer.
Någon mera praktisk och välinredd toilettavdelning än den vi här se, torde väl knappast finnas i en förhyrd våning. Det yttre rummet är smakfullt inrett i mild rosafärg, t. o. m. de tvenne väggfasta skåpen på vardera sidan om fönstret äro invändigt beklädda med rosasiden och mattan från Svensk Hemslöjd har samma milda färgton. Toilettbordet har en gammal vacker kristalluppsättning, taburetterna äro klädda med damast i vieux-rose, och i samma färg äro sidengardiner och lampskärmar.
Badrummet i vit marmor har alla praktiska anordningar, som kunna tänkas.
Den stora, luftiga, ljusa barmkammaren är möblerad i allmogestil med en "trasmatta" av äkta sort, som täcker nästan hela golvet — även den ett litet konstverk i sitt slag. Dekorationsmålaren J. Thulin har prytt de små nätta träsängarna både med ornament och ägarnas initialer. Möbeltyget är blått hålkrus, gardiner och sängtäcken i Blekingebroderier. Tapeten är av Svenska Slöjdföreningens vackra barnkammarmönster.
Man förstår att denna inventiöst inrättade våning har en fulländad ekonomiavdelning och vi se där de allra nyaste uppfinningar — alla dessa ändamålsenliga, hygieniska, tids- och kraftbesparande anordningar, varmed våra dagars arkitekter vinnlägga sig om att förse detta förut så styvmoderligt behandlade område. Förutom fasta skåp med storartad inredning och särskilt inbyggt isskåp, finnes ett diskrum med skjutdörrar till köket — en utmärkt och bekväm anordning för den, som så hava kan! Till köksdepartementet hör tvänne [sic] sovrum, badrum och ett serveringsrum, allt av genomgående stora dimensioner.
När man passerat det sistnämnda rummet och blickat in i ett litet förtjusande gästrum komma vi till början och avslutningen på detta synnerligen eleganta och smakfulla hem: hallen med ett särskilt kapprum bredvid.
Hallen.
Här fattas ingenting för att giva rätt stil åt detta från England hos oss med förkärlek "importerade" förrum. Öppen spis, framför vilken den obligatoriska, bekväma soffan är placerad, och längs dess ryggsida ett vackert italienskt renässansbord, varpå en silverkanna — en sydtysk praktpjäs från 1600-talets senare hälft, har sin plats.
Väggarnas matta, silvergrå ton harmonierar väl med de mörkvioletta draperierna, vilkas färg upprepas i golvlampans handtryckta sidenskärm. En gammal persisk schal, använd som draperi till salongsdörren, kompletterar ypperligt denna lugna färgskala. En rikt figurskulpterad ekkista från 1500-talet stämmer även utmärkt väl överens med hallens inredning. Särskilt intressant är den av grovt handspunnet lin förfärdigade store, som hänger framför hallens enda fönster och tillåter ett dämpat dagsljus sila in. Denna store fängslar blicken genom sina utsökta mönsterformer i genombrutet arbete och utgör ett glänsande bevis för, hur olika slag av sömnadsteknik kunna förenas, utan att det hela verkar splittrat. Här förekommer nämligen flera slags hålsömmar, reticello och filetbottnar, blandade med hopdragssömmar och knypplade spetsar. Detta charmanta konstalster är utfördt [sic] på Svensk Hemslöjds spetsskola och komponerat av Hilda Stark-Lilienberg.
Tvenne stora mattor och en mindre, som täcka hallgolvet, äro från Belutschistan. Även kapprummet, som här förefaller obetydligt, är dock tillräckligt stort för att i en normal våning kunna tjänstgöra som hall. En gammal Karl Johansspegel i mahogny med bronsbeslag har här sin plats.
Huset Strandvägen 59.
Rundvandringen är avslutad. Vi förstå nu väl, att här har nedlagts en oerhörd omsorg för att få den dagliga omgivningen att fullt överensstämma med en individuell smakriktning. Ty vore det endast de stilfulla mobilierna, som här dominerade, bleve intrycket långt ifrån vad som nu ger hemmet dess charm. Överallt spåras en kärleksfull omtanke att värdigt inrama ett hem — inte minst genom alla de fagra dekorativa blomstergrupperna i rik färgskala, som man förstår att husets fru anser tillhöra ett hems allra förnämsta prydnader.
Maj Sterner.
F o t o g r a f i e r n a a v A l m b e r g & P r e i n i t z, S t o c k h o l m