Gästartist nummer fem är Johanna Ekroth. Hon har funnit sina ut­trycks­medel i bland annat dikt och poesi.
 
Diktsamlingen som presenteras här består av två avdelningar. Den första gestaltar ett inifrån-perspektiv av en ung människas sökande efter kogni­tiv identitet. En identitet som Jo­han­na äntligen nådde i och med sin asper­ger-diagnos år 2009. Men dikterna skrevs dess­för­innan, och ger en inblick i en för­med­veten och för individen smärtsam fas.
 
Den andra avdelningen ger prov på dikter av en människa som mognar alltmer i sin själv­medveten­het. Dessa dikter har ett djupt allmän­mänsk­ligt exi­stenti­ellt inne­håll.
 
Samtliga dikter © Johanna Ekroth 1997-2012.
 

Månen vet inte

En dag kommer jag att förstå
varför jag gör som jag gör
och varför jag är som jag är
 
 
Det är den dagen
man kommer att kunna
ta ner månen
 
 
Men månen vet inte
varför jag gör som jag gör
och varför jag är som jag är
 
 
Så varför skulle man ta ner månen
när den ändå inte har någonting
att berätta
 
 
(3 mars 2003)

 

 

Jag vill ha ett liv!!

 

Finns det något enkelt sätt att ta livet av sig?
Jag önskar jag visste
 
I såna fall skulle jag inte sitta här nu
Och leva det här jävla livet
 
Det liv som är mitt liv
Mitt jävla liv
 
Jag vill ha ett liv
Ett riktigt liv
 
Ett liv som jag orkar leva
Det gör jag inte med det här
 
Jag är dum i huvudet
Psykiskt sjuk
 
Det säger mamma
För hon vet allt
 
Hon vet att jag är normal
Bara lite sjuk i huvudet
 
Hon vet att jag borde sitta på psyket
Att jag hör hemma där
 
Jag vill inte lyda henne
Hon bestämmer inte över mig
 
Det gör ingen
Jag bestämmer själv
 
Fast jag kan aldrig ta itu med saker
Jag borde städa
 
Jag borde posta mina kassakort
Jag borde ringa Pagoden om den där räkningen
 
Den som skulle ha vart betald i mars
Jag gör det imorgon
 
Fast det lär inte ske då heller
Jag lär inte ringa bilskolan om tid heller
 
Eller ringa om jobb
Det kan jag göra en annan dag
 
Det var samma sak i skolan
Läxorna gör jag imorgon
 
Oj det är prov imorgon
Skit samma
 
Går på provet och skriver IG
Fast lärarna tror att jag kan
 
Kan kan jag väl
Bara JAG vill
 
Vill JAG så gapar jag och skriker
tills jag får som jag vill
 
Nu är jag förbannad
På morsan
 
Hon tror hon är nåt
Gud eller nåt
 
Det är jag som är Gud över mig
Önskar jag vore det över alla
 
Jag bestämmer i alla fall över mig
Fast då blir ingenting gjort
 
Jag går bara och är rastlös och tjatar på andra
Vill att jag och någon ska hitta på nåt skoj
 
Vara överallt utom hemma är skoj
För hemma finns det tråkiga saker
 
Saker som borde göras
Saker som jag skjuter på
 
Det är svårt att koncentrera sig också
Fast datorn kan jag hyperfokusera
 
Då varken hör eller ser jag
vad som händer runt omkring
 
Fast ska jag titta på TV med folk omkring
Det går inte
 
Då kan jag inte koncentrera mig
Varken på ljudet eller bilden
 
Morsan tycker jag ska klä mig
som tjejerna gör idag
 
Att jag ska bry mig om mode
Jag gillar kläder som inte sitter åt
 
Jag gillar gympaskor
Jag gillar att ha håret i tofs
 
så man slipper få det i ögonen
Helst vill jag klippa mig kort
 
Som en kille
Det hade jag i femman sexan
 
Det var skönt
Då trodde tjejerna jag var kille
 
De flirtade med mig
Det gjorde inget
 
Det var kul
Önskar att jag var kille istället
 
Jag tycker en del tjejer är snygga
Fast jag har aldrig varit kär
 
I en tjej
I såna fall Kattis
 
Om det skulle vara någon
Jag har varit kär i en kille en gång
 
Dennis heter han
Det är hans förtjänst
 
att jag gick Teknisk och läste Tyska
Han gjorde ju det
 
Och jag var kär i honom
så jag skulle göra allt som han gjorde
 
För att se hur det var att vara Dennis
Han hade nämligen allt som jag inte har
 
Kompisar, pengar, en mamma och en pappa
Och så hade han lätt för sig i skolan
 
En plugghäst
Som jag önskar att jag kunde vara
 
Så jag fick ett liv
 
 
(11 maj 2003)

 

 

Jag önskar jag vore precis som er

 

Jag ser med mina ögon små
så mycket mer än ni kan förstå
 
 
Jag spelar rollerna ganska bra
jag lär mig nåt nytt för varje da
 
 
Det sägs att jag inte är som andra
men jag trivs inte med att ensam vandra
 
 
Ibland pratar du ett språk som inte jag kan förstå
jag ler å håller med för det brukar ju gå...
 
 
Tills en dag allt rasar ner
jag önskar jag vore precis som er
 
 
(2007)

 

 

Mellan dig och mig

 

Vem ska jag spela
vem ska jag låtsas att jag är
 
 
Vad ska jag säga
vad är det man borde välja här
 
 
Ni pratar ett språk
ni tror att jag förstår
 
 
Jag ler och håller med
och ibland konstiga blickar får
 
 
Då frågar jag frågan
då kommer skrattet att jag är så dum
 
 
Jag är inte som andra
jag önskar att jag vore stum
 
 
Vill så gärna ha vänner
vill ha det som du som är normal
 
 
När jag inte vet vad jag ska säga
när jag står utan alla val
 
 
Önskar att jag kunde fatta
önskar att det var lätt
 
 
Jag längtar efter en bok
jag vill veta vad som är fel och rätt
 
 
Min hjärna förstår inte det sociala språket
min hjärna vill helst fly
 
 
Jag har analyserat hela livet
jag har en själ som inte är ny
 
 
Det har tagit lång tid
det att veta hur man ska bete sig
 
 
Jag har så mycket i mina tankar
jag har så mycket att dela med mig till dig
 
 
Kan förklara det med att jag inte vill vara ensam
kan medge att den känslan inte känns rätt
 
 
Vet inte hur jag ska kommunicera med dig
vet att du kommer att tycka att det inte är lätt
 
 
(2007)

 

 

Sociala språket

 

Hela livet fullt av analyser
om det sociala språket
Språket som jag inte förstår
Jag pusslar och trixar och försöker
Men det blir aldrig rätt
Vet inte vad jag ska säga
Hur kan alla ha det så lätt
Missuppfattar alltid det folk säger
Gissar, svarar och det blir fel
Är rädd för att fråga mera
Känner mig ganska misslyckad nu
Önskar att jag vore precis som er
Som förstår allt hur lätt som helst
 
 
(2007)

 

 

Leker med färgerna

 

Tycker inte om att vara ensam
Och förstår inte alltid vad som sägs
Jag har svårt att veta hur jag ska vara
Och vad som är normalt och inte som det ska
 
 
Ibland flyr jag verkligheten till fantasins värld
Och ser på saker på ett annat sätt än er
Folk tror att jag är som andra
Och frågar hur det är fatt om något är fel
 
 
När jag står vid fönstret och tänker
Och leker med färgerna på trädens löv
Tycker att allt bara är vackert
Och det gör ingenting att vädret är vått
 
 
Bara folk slutar fråga sig varför
Och undra hur det är fatt
Jag älskar att fly verkligheten
Och leka med naturens färg
 
 
Men jag har känslor som alla er
Och blir ledsen för vanliga ting
Blir sårad och glad och allt sånt
Och tycker om kramar och mys
 
 
Jag har ett minne som få
Och jag analyserar allt som sker
Jag har en IQ på drygt 130
Och är varken tjock eller klen
 
 
Jag älskar alla väder
Och alla möjliga ting
Men jag tycker inte om att tappa kontrollen
Och allt annat som får mig att vilja fly
 
 
Livet är härligt att leva när man mår bra
Och ingen som klagar på en
Att man inte är som andra
Och att man alltid ser ledsen ut
 
 
Det som gör mig mest trött på livet
Och att jag inte orkar leva mer
Det är när ingen annan förstår att jag har problem
Och inte kan förstå lika lätt som de
 
 
(2007)

 

 

Ensam med svaret

 

Det är så mörkt
dystert
här omkring mig.
 
 
Jag är så ensam
övergiven
i den här världen.
 
 
Förstå mig någon
snälla
lyssna och inse.
 
 
Jag önskar att jag begrep
uppfattade
lika snabbt som andra.
 
 
Vi är nära ett svar
en förklaring
till mina svårigheter.
 
 
Men ingen vill förstå
lyssna
acceptera och inse.
 
 
Jag är ensam med svaret
beskedet
och helt övergiven.
 
 
Är det för komplicerat
avancerat
att lära känna mig.
 
 
Jag är inte bra på relationer
förhållanden
och är nog inte värd någon.
 
 
Finns nog ingen som har ork
energi
att lysa upp min värld lite, bara lite.
 
 
(16 juni 2008)

 

 

Ring 112

 

Ring 112
Begär brandkåren
Det brinner i mitt huvud
Stor explosionsrisk
Låt mig få fly
Söka skydd så ingen blir skadad
 
 
Ring 112
Begär ambulans
Han höll mig kvar
Ifrågasatte mitt uppförande
Han får skylla sig själv
Att jag slog honom på käften
 
 
Ring 112
Begär polisen
Det är trafikkaos i min hjärna
Behöver hjälp
Att reda ut "just nu"
Så att trafiken flyter på igen
 
 
Ring 112
Begär bärgningsbil
Det finns 10 meter hög tröskel
Den blockerar min framfart
Jag behöver ett lyft över
Vet inte vad som komma skall
 
 
Ring 112
Begär krukmakaren
Mamma var jobbig
Undrade varför jag inte lydde
Jag vet att hon älskade
Sin balja i stengods från Gustavsberg
 
 
Ring 112
Begär psyket
Det känns som det enda rätta
Spärra in mig där
Så slipper ni sedan
Ringa 112 igen
 
 
(19 jan 2009)

 

 

DU...

 

DU...
 
 
Låt mig få gå
det finns en värld
bortom denna.
 
 
Låt mig få smeka
blommorna och gräset med handen
medan jag vandrar genom ängen.
 
 
Låt mig få frid
att vara mig själv
i min egen värld.
 
 
Låt mig få finnas
utan att höra att man inte
hör hemma i den här världen.
 
 
Låt mig få leva
utan att kämpa med
att varje dag vara vid liv.
 
 
Varför får jag inte gå?
Varför gråter mitt hjärta?
Vem gör mig illa?
 
 
Om du tar upp min kisse Blossa i knät
och tittar henne djupt, djupt i ögonen
så finner du svaret på mina frågor.
Ett ord som inte längre
vandrar över mina läppar.
Ett ord som inte längre yttras
tillsammans med JAG och VI;
DU...
 
 
(19 aug 2009)

 

Katt. Blyertsteckning av Johanna Ekroth 31 mars 2012.

 

De tårar som inte släpps ut fryser till is i ditt hjärta. » ÷ « Inte-veta-var-man-hör-hemma-längre-tårar. » ÷ « Sanningstårar som berättar sådant man inte vill minnas. » ÷ « Jag är livrädd, jag vill blunda. Trots det visar mitt hjärta mig vägen till det mest självklara av allt, men jag tvekar för varje millimeter – KÄRLEKEN. » ÷ « Frågan är bara. Hur ska jag våga? Våga göra det. Det där svåra. Hemska. Kommer dom att undra? Var blev hon… Hon som vi ville inte skulle finnas. Var blev hon av?

 

Mer begär jag inte

Du säger att du vill se mig le
gör mig då glad
Du säger att du vill se mig tacksam
tillfredställ mina behov
Mer begär jag inte
 
 
(21 okt 2008)

Johanna!