Nedan redovisas en skriftväxling mellan bröderna Georg och Herman Lundholm, som rör den lundholmska släktens ursprung och anor. Breven daterar sig till 1963 och 1964.

Käre broder Georg!

Sedan jag nu blivit någotsånär återställd efter mitt diskbråck, skall jag försöka lämna ytterligare några upplysningar för Din släktforskning. Det är dock inte så mycket jag har att komma med, men det jag vet kanske kan hjälpa dig få mera fullständiga uppgifter.

Att Pappa föddes i Askersunds landsförsamling den 27 nov. 1857 är ostridigt. Däremot är jag inte säker på, att det var i Mörthult eller vid Lassona bruk vid Laxå, som han föddes. Måhända kan du få närmare besked härutinnan genom att skriva till kyrkoherden i sagda församling. Denna församling är mycket vidsträckt, antagligen minst 50 km i nord-sydlig riktning. Att Lassona spelar en viktig roll, när det gäller våra förfäder, är säkert. Enligt vad Pappa en gång sade, hade hans mor flera gånger sagt, att hans släkt var av "smedadel", vilket tyder på att anorna går tillbaka till Lassona. Bruket där anlades av vad som framgår av en minnesskrift över Laxå bruk, som utgavs 1943, år 1643 av en skotte vid namn Bruce, som hade en hel del av sina landsmän med sig. Boken i fråga finns på härvarande Stadsbibliotek, men finns väl också på biblioteket i Örebro. Bruce var tydligen av förnäm börd, ty det fanns en skotsk kung på 1300 eller 1400 talet, som hette Bruce. Tänk du Georg, om det kunde ledas i bevis, att vi härstammar från denne!!!

För att återgå till nutiden levde ännu för ett par år sedan ett par bröder Karlsson, den ene med förnamnet Oskar, i åttioårsåldern, som lär ha tillhört samma släkt som Pappa. Oskar Karlson är dock nu död efter vad kusin Ruth meddelade vid ett telefonsamtal straxt efter det jag fick Ditt brev, men det kan ju tänkas, att han efterlämnat några släktingar, som kan ha upplysningar. Om Du vill fullfölja detta uppslag, skulle jag tillråda Dig att söka kontakt med Ruth, telefon 0581/30264. Hon kan kanske dessutom lämna en del andra upplysningar om Pappas barn- och ungdomsår. Själv minns jag, att Pappa meddelade, att han som pojke körde foror med träkol till Vedevågs Bruk. Som tonåring lärde han sig spela orgel genom att ta lektioner hos klockaren vid Näsby Kyrka. Denna ambition upptogs dock mycket illa av hans styvfar, som ansåg orgelspel som ett "djävulens påfund". Han kom dock på bättre tankar, sedan han fick höra Pappa spela vid ett möte i Missionshuset i Frövi, då han lär ha brustit i gråt.

I början av 1880-talet kom så Pappa till Arboga för att gå igenom en kurs vid därvarande Praktiska Skola. Det var där han tog namnet Lundholm, eftersom det fanns 5 Andersöner i samma klass. Antagligen var det en orgel från Lundholms Orgelmagasin, som gav honom uppslaget till namnet. I Arboga bodde han i ett gavelrum i Bäckmanska Gården, som ännu finns kvar och ligger strax intill Mormors Stuga. Antagligen hade han tillfälle, att se Mamma från sitt fönster och odlade sedan bekantskapen i Missionshuset, där de båda var medlemmar, och där vigseln ägde rum 1883. För övrigt var det under svåra förhållanden, som Pappa lyckades gå igenom skolan i fråga. Något nämnvärt sparkapital hade han knappast, ty han måste allt som oftast fara till Vibyn för att proviantera. Hans mor var tydligen en "hårding", ty hon brukade gömma undan maten, så han skulle tvingas sluta i skolan. Det var "rena högfärden" ansåg hon, att han ville skaffa sig bildning. En av systrarna lyckades dock smuggla till honom litet mat. Det var andra tider för bildningshungriga ungdomar då än nu.

Efter bröllopet for han och Mamma båtledes först till Stockholm och övernattade i ett hus vid Klara Kyrkogård, som Pappa en gång visade mig. Där tillbragte han "den värsta natten i sitt liv".

I Uppsala började han arbeta som murare bland annat vid Universitetshuset, som blev färdigt 1887. Sedan steg han i graderna, ty i en adresskalender för 1891 hade han titeln "murmästare". I samma kalender står, att han hade en "mjöl, gryn och viktualiehandel" i Storgatan 5, där både jag och Gunnar och Ragnar föddes. Muraryrket övergav han dock antagligen vid samma tid, ty då Ragnhild föddes 1891 hade han en diversehandel i Kungsängsgatan 35. Affären där gick dock dåligt antagligen på grund av att han var för frikostig med krediter. Han måste därför sluta affären och flyttade antagligen den 1 okt. 1893 till Kungsgatan, efter vad jag vill minnas nummer 70. I mars 1894 for han sedan till Örebro där han, som du vet återgick till murarbranschen. Vid midsommartiden for hela familjen efter med båt först till Stockholm och sedan till Örebro. Jag fick dock stiga av vid Gravudden en vacker morgon vid 5-tiden där Mormor mötte med ett häståk, ägt av en viss Hjelm. Efter vad jag minnes kostade skjutsen hela en krona. Jag stannade sedan i Arboga sommaren ut, där jag hjälpte Morfar, som hela tiden var sängliggande. Jag for till Örebro de sista dagarna i augusti för att börja skolan, och redan den 2 september dog Morfar.

Om Pappas öden och kamp i Örebro och Kumla, antar jag du har lika god kännedom som jag. Vintern 1894/95 var antagligen den svåraste under hela tiden i Örebro. I november 1894 föddes Lisa, och strax efter blev jag svårt sjuk, så att jag var nära den andra sidan. Vi bodde då i Tidalund intill Vasatorget (huset där är nu rivet), och där gjorde han två vackra salskåp, varav farbror Viktor fick det ena. Jag tror, att det ännu finns kvar i Vibyn.

Det skall bli roligt, om Solveig och jag får följa med till Uppsala. Innan Du far dit, skulle jag dock vilja tillråda, att Du skriver eller ringer till kyrkoherden i Askersunds Landsförsamling för att få reda på fullständiga namnet på vår riktiga Farfar. Han dog, när Pappa var 3 år, d.v.s. 1860 eller 1861, enligt uppgift av Ruth i tarmvred. Ungefär samtidigt föddes Farbror Viktor. Vad, som skulle vara av intresse är också, när vår Farmor gifte sig med vår Styvfarfar. I varje fall flyttade de till Frövi 1865, då Pappa var 8 år gammal.

Jag hoppas snart höra från Dig och tecknar med hjärtliga hälsningar från Solveig och mig själv till Dig och Sara.

Din tillgivne bror
Herman

Kära Herman!

Genom mellankommande hinder har jag icke tidigare kunnat tacka för Ditt intressanta brev den 31 okt. och Dina rader den 6 nov.

Både före och efter mottagandet av Ditt långa brev av den 31/10 har jag varit i farten med diverse efterforskningar om Pappa C. G:s födsel m.m. När jag per telefon av Dig fick upplysning om att Pappa var född vid Mörthult, tog jag min till V.W. förklädda Rolls Royce + Mamma Sara som sällskap och begav mig åstad till Mörthult, beläget i djupaste Tiveden vid Östra Laxsjön. Vi åkte genom Askersund och stannade vid Dohnafors herrgård för att få besked om uppfarten till Mörthult, som ligger ett par hundra meter över havet. Jag hade lyckats få låna en alldeles ny kamera och tänkte fotografera det gamla farfarshemmet. Den resa som Mamma Sara och jag fick göra för att nå Mörthult blev mycket påfrestande, även om chauffören hette Georg Samuel med 30.000 bilmil bakom sig. I de djupa Tivedsskogarna tog vi fel på väg och hamnade vid ett tjusigt torp som hette Bergshult, endast ett par kilometer från det av Dig i telefon nämnda Välltorp vid Västra Laxsjön. Tyvärr fanns det bara en bunt katter hemma på Bergshult. Dom låg och solade sig på verandan och njöt av den vackra utsikten över Östra Laxsjön. Måhända fanns det folk — kvinnfolk — hemma ändå, men det är ju ofta så i vildmarken, att man inte gärna öppnar för främlingar. Vi åkte alltså tillbaka från Bergshult och såg vid vägen i skogen ett torp, där det fanns personbil utanför. Dit åkte vi och hade turen träffa en trevlig man, som visade oss var vi skulle åka av för att komma på rätt väg till Mörthult. Den vägbiten — cirka 3 km — var bland det värsta jag någonsin kört. Det var en s.k. skogsväg eller timmerväg, gående ofta så brant uppför att man baxnade och så smal, att det inte fanns möjlighet att vända, därtill stenig till förbannelse, kurvig och här och var genomskuren av forsande regnmassor. Mamma Sara var därav förskräckt och det kanske inte var så underligt — själv var jag också på helspänn och undrande, om min bilmotor skulle hålla för påfrestningarna. Jag hann dock tänka åtskilliga gånger om att här har pappa och farfar farit för att komma till och från Askersund. Stackars dom!

Vi kom emellertid fram till Mörthult, men först då solen började dala. Det blev fort mörkt i skogen men här uppe på toppen, där Mörthult ligger, var det ännu ljust. Jag fick tag i en rundhylt tant som visade sig heta fru Jonsson och som bodde i den största av de två bondgårdarna som fanns där vi stannade bilen. Efter diverse prat hänvisades jag till två karlar och två hästar som höstplöjde bakom uthusbyggnaderna. Jag tågade dit och hann med att konstatera att marken i mångt och mycket påminde om Vibyns i Frövi, i varje fall var den mycket stenig. Gubbarna var nog vänliga att sluta plöjningen för dagen och följde med mig in i deras hem. I det puttriga köket framförde jag mitt ärende och dom var nog vänliga att ta fram gamla kassaböcker, men tyvärr, tyvärr... Det var inget som stämde, och denna familj Jonsson var tydligen ingenting som hade direkt anknytning till min släkt. Däremot trodde dom att familjen Karlsson, som bor ett stycke därifrån i Mörthult II, skulle kunna vara den rätta källan för upplysningar. Lite besviken gick jag därifrån och ut till bilen och fann då till min förskräckelse att mörkret började komma. Fortare än kvickt begav vi oss iväg för att ta oss från bergets topp ned till Askersundsslätten. Det gick även det, fast det var spännande i skogsmörkret.

—    —    —    —    —    —

Mörthultstrakten är fantastiskt vacker, där den ligger vid Ö. Laxsjön. Vid den gård, där familjen Karlsson bor, har det uppförts en jättestor villa, vems den kan vara det får jag väl reda på vid min nästa upptäcktsfärd i Tiveden.

—    —    —    —    —    —

För att komma åt problemet med våra förfäder har jag även angripit det från ett annat håll, nämligen genom forskningar i Lassåna Bruks arkiv. Jag trodde nämligen, att det i brukets arkiv måste finnas arrendekon­trakt eller avlöningslistor som kan avslöja en del om Mörthultsfolket 1857. Lassåna-arkivet och Lassåna-museet, som ligger alldeles intill Lassåna herrgård i Laxå, öppnades en eftermiddag för någon vecka sedan av Domänverkets Laxå-revir och jag satt där en hel timma och letade. Det var som att sitta i en iskällare men alltid något fick jag reda på. Om nu Mörthult är platsen för pappa Carl Gustafs lekar i koltåldern.

Jag fick fram, att Anders (!) Hindriksson Boij år 1652 den 8 januari köpte Mörthult av Drottning Christina och att åtskilliga personer under årens lopp ägt Mörthult. Från år 1815 ägdes den ena av Mörthults­gårdarna av Anders Andersson. Det kan misstänkas, att det kan vara någon släkt med faderskapet, kanske farfarsfar.

Jag har även varit i förbindelse med komminister Lindén i Askersunds landsförsamling. Han meddelar, att Mörthult alltid och alltjämt tillhör Askersunds landsförsamling. Kyrkoböckerna fram till 1961 ligger i Landsarkivet i Uppsala slott. Dit har jag ringt och jag är välkommen dit att leta vidare. Sa dom.

—    —    —    —    —    —

Så långt har jag alltså kommit. Så fort jag kan, skall jag resa till Uppsala. Det kan dock inte bli före den 23 nov. och sker då endast under förutsättning att det inte är för halt på vägarna. Nästa sommar skall jag luska vidare i Lassåna-arkivet och titta litet på Lassåna-museet.

Tyvärr råkade den enda bild jag hann ta vid mitt besök i Mörthult förstöras av fotografen, som lånade mig kameran. Men det blir ju fler resor, om Herren så vill.

—    —    —    —    —    —

Här i Örebro går allt som vanligt. Mamma Sara kämpar vidare tappert och envist och gläds som jag åt de sparsamma solstrålarna, som kommer till oss då och då.

Jag låter höra av mig omkring den 23 november.

Till dess, de bästa hälsningar till Dig och Edit.

Broder
Georg

Käre Broder Georg Samuel!

Ett varmt tack för Ditt långa och intressanta brev av den 13 ds. Den energi, med vilken Du gripit Dig an med släktforskningen är värd all beundran. Av allt att döma är Du redan på rätt spår. Att Anders Andersson var vår Farfarsfar synes sannolikt, då hans förvärv av en av gårdarna i Mörthult skedde ungefär vid samma tid, som vår Farfar föddes. Så vitt jag kan se, återstår att undersöka dels varifrån Anders Andersson kom, innan han köpte gården i fråga dels om han på något sätt var släkt med Anders Hinriksson Boy. Att den senare troligen var skotte och en av Bruces från Skottland kommande medarbetare, därför talar dels den sista länken i namnet dels tidpunkten för hans köp av Mörthult, som ägde rum 9 år, efter det Bruce kom till Sverige. De båda första namnen Anders och Hinriksson kan ha blivit försvenskade. Av det skotska Andrew kan t.ex. ha blivit Anders. Kanske kan kyrkböckerna från Bodarne församling, dit Lassåna antagligen hörde på 1600-talet lämna upplysningar härom.

När jag fick ditt brev ringde jag upp Ruth i Frövi, men hon hade den 9 ds. drabbats av en mystisk sjukdom, som gjorde, att hon blev kolossalt uppsvälld i hela kroppen, varför hon måste forslas till lasarettet i Lindesberg. Jag bad dock hennes man Axel, som besökte henne igår fråga, om hon kände till den av Dig omnämnde Karlsson i Mörthult. Vid telefonsamtal med Axel i morse meddelade denne, att Ruth var på bättringsvägen och, att hon inte kände till Din Karlsson. Den Karlsson hon talat om, var släkt med hennes mor Selma. Om jag får ge Dig ett råd, skall Du skriva till Karlsson i Mörthult och fråga, om han är släkt med Anders Andersson eller vår Farfar, som antagligen hette Gustaf i förnamn. Bäst att skicka med ett frankerat kuvert med Din adress samt ett papper, ty det är inte säkert, att han är försedd med såna saker.

Om och när, Du besöker Uppsala, tycker jag du också skall undersöka förfäderna till vår Morfars far, vilken, som Du vet, hette Stenius och var klockare i Mariefred. Av en gammal år 1785 utgiven bok om Örebro framgår, att det fanns en eller två präster i Örebro på 1600 eller 1700 talet, som hette Stenius. För övrigt är det intressant att konstatera att det namnet härrör från Stene utan[för] Kumla.

Vidare torde det intressera Dig, att jag besökte Martin i söndags på hans födelsedag, och han var ovanligt lugn och sympatisk.

Slutligen ber jag Dig framföra Solveigs och mina hälsningar till Sara. Vi följer med djupt deltagande hennes svåra heroiska kamp.

Din tillgivne bror
Herman

Kära Broder Herman!

Omsider har jag tillsammans med en god vän, som också hade Landsarkivet i Uppsala som mål, kunnat komma dit en andra gång och fortsätta mina efterforskningar. Tyvärr var även denna gång min tid alltför knapp för att jag skulle kunna fullfölja uppdraget, därtill kom, att den tjänstgörande aktuarien eller amanuensen, eller vad dom där krokodilerna vid bordet uppe på scenen i forskningsrummet heter eller kallas, var en mäkta dumdryg och ohjälpsam pojkpjoling.

Emellertid, det resultat jag hittills kommit till, föreligger nu och jag översänder härmed en kopia, som är rätt så intressant enligt min egen uppfattning. Tyvärr har jag inte några uppgifter om mina syskons födelseår och födelsedagar, jag har totalt förlorat minnet för årtal och data, så det är möjligt, att mina syskons ordning åldersmässigt sett inte är den riktiga. Men det betyder ju inte allt.

Jag har en god vän i Laxå. Piscator heter han, och har sina anor ett par århundraden tillbaka från Lassåna, alltså samma trakt som där våra förfäder verkade. Piscator är av vallon-härkomst, och jag hade — av de samtal jag hade med David när han levde och var frisk — bestämt fått den uppfattningen, att även vi på fädernet härstammade från vallonerna. Så tycks emellertid inte vara fallet. Emellertid får framtiden och mina fortsatta forskningar ge besked om hur den släkthistorien ligger till. För någon vecka sedan talade jag med Piscator i telefon, och med hänsyn till att han är en av de få kännarna av släkten von Boijs ättehistoria, lovade han mig att vara mig behjälplig vid de fortsatta forskningarna i Lassåna bruks arkiv i Laxå. Om möjligt för mig, skall jag söka åka ned till Laxå nästa vecka.

Det torde — om man får sätta lit till de uppgifter jag inhämtat i Uppsala — icke råda något tvivel om att vi härstammar till en liten del från denna Boij, om det nu inte var så, att namnet Hindriks­son var vanligt svenskt släktnamn på 1700-talet. Det verkar emellertid inte så.

Mamma Sara och jag bor nu tillsammans med Ullas minsta barn, lill-flickan Eva-Lotta, ute på landet i Asker, och äntligen har vi fått sommarväder. Förra veckan gjorde vi ett tredagarsbesök hos Kerstin på Råssö. Tyvärr hade vi väldig otur med vädret. Det stormade och regnade och var kallt varenda dag. Men dom bor mycket vackert och trivsamt.

Hoppas Du och Solveig har hälsan någorlunda, och att det nu blivit lugnt efter allt besvärligt arbete Du haft med Martins bouppteckning m.m. Om det blir något över i boet, tycker jag Du skall ha ordentlig ersättning för det mer än vanligt besvärliga arbetet Du haft.

Mamma Sara mår någorlunda, mycket tack vare det bättre vädret, och hälsar så mycket, liksom jag själv.

Broder
Georg-Samuel

Broder och släktforskare!

Ett uppriktigt tack för Ditt gårdagsbrev med inneliggande släkttavla. Jag förstår till fullo, att det ligger ett enormt arbete, innan Du kommit så långt med den.

Om du vill komplettera den med våra och våra syskons födelse- och i vissa fall dödsdata, ger jag dem härmed: —

David född den 7 juli 1885, död den 16 juni 1943, Herman född den 12 juli 1887, Ragnar och Gunnar födda den 15 juni 1889, döda den 23 okt. 1942, resp. den 7 okt. 1912. Ragnhild den 26 april 1891, Sven den 15 januari 1893, död den 18 maj 1913, Lisa den 24 nov. 1894, Martin den 10 nov. 1897, död 9 mars 1964, Georg den 9 nov. 1898, Josef den 3 sept. 1900 död den 31 aug. 1959.

Dessutom vill jag nämna, att Mamma avled den 24 febr. 1928.

Angående förhållandena kring Pappas antagande av namnet Lundholm samt hans orgelspel har Du misstagit Dig. Det var på inrådan av rektorn vid Arbogas Praktiska skola, som han antagligen genomgick 1881, som han antog vårt nuvarande familjenamn. Det fanns nämligen 5 Anderssöner i klassen, och rektorn hade svårt att skilja dem åt. Sitt orgelspel hade han dock börjat med tidigare. Enligt uppgift av kusin Ruth tog han antagligen redan vid omkring 20 års ålder lektioner av klockare Olsson vid Näsby Kyrka. Hans styvfar såg dock detta med oblida ögon, och förklarade, att orgelspel var "ett djävulens påfund". Sedan Pappa gjort framsteg, fick han emellertid spela vid ett möte i Missionshuset ej långt från Näsby Kyrka, och då föll hans styvfar till föga och erkände gråtande, att han misstagit sig. Från Pappas unga år kan vidare nämnas, att han som pojke fick köra foror med träkol till Vedevågs bruk.

Hans studietid i Arboga var tydligen ingen dans på rosor. Då han saknade kapital, måste han då och då fara till Vibyn för att proviantera. Hans mor ville dock inte ge honom någon mat utan låste in den, tydligen med tanke, att han skulle tvingas sluta i skolan. Det var rena högfärden, sade hon. En av hans systrar, antagligen Ida lyckades dock smussla undan litet mat åt honom, så Farmors långt ifrån vackra försök misslyckades. Vid vistelsen i Arboga bodde Pappa i Bäckmanska gården vid Jädertull alltså granngården till Morfars stuga, vilket hus ännu finns kvar. Från sitt fönster, en trappa upp kunde han antagligen då och då se Mamma på gatan eller i trädgården innanför. Giftermålet ägde sedan rum den 14 okt. 1883 i Missionshuset på Söder, där de båda var medlemmar i församlingen. Resan till Uppsala, skedde därefter först med båt till Stockholm. Huset där de övernattade ligger alldeles intill Klara kyrkogård.

Vidare vill jag nämna, att uppgiften, att vår Farfar dog av tarmvred härrör från kusin Ruth. Vid mottagandet av Ditt brev ringde jag upp henne för att höra, vem hon fått sin uppgift från. Hon svarade genast, att det var Faster Klaras man, Oskar Karlsson, som sagt henne det. Denne kom från samma trakt vid Östra Laxsjön som Pappa, varför man nog bör tillmäta uppgiften större vitsord, än den, som David lämnat.

Jag hoppas, att ovanstående uppgifter är Dig till nytta i Ditt forskningsarbete.

Lisa ringde igår och bjöd Solveig och mig till sig på landet. Vi far antagligen nästa vecka, om det vackra vädret håller i sig.

Jag tackar för Ditt vänliga råd angående eventuellt arvode med mitt arbete med Martins dödsbo. Jag fick bouppteckningshand­lingen i förrgår. Den visar ett underskott av omkring 5000 kronor, om man räknar med cirka 4000 kronor för obetalda skatter. Vindsröjning och borttransport av osäljbara möbler tillsammans cirka 300 är dock ej medtagna. Om jag skall få skälig lön för 4½ månads arbete, beror därför helt på skattemyndig­heterna. I varje fall blir det ingenting över till Lasse och andra "arvingar". — Det gläder mig, att Sara är något bättre. Hj. hälsningar

Din tillgivne bror
Herman

Kära Herman.

Calle Ohlin och jag var i Uppsala i tisdags, varvid jag letade fram en rad uppgifter om mamma Emilies [sic] föräldrar. Jag bifogar papperet, som måhända ger en annan bild av hennes släkttavla än vad som hittills velat synas. Det står inte klart, om morfars far var organist i Strängnäs, sedan han tjänat som dräng. Beteckningen dräng hade å andra sidan inte samma betydelse på den tiden som senare. Då betydde det en man utan särskilt yrke. Familjen Stenius bodde i Strängnäs år 1855, och då var morfars far 69 år, om han överhuvudtaget då levde. Intressanta fortsatta efterforskningar, som synes.

Emellertid står det klart, att en broder till morfars far Sven Stenius var organist i Fogdö, och att morfars farfar också var organist. Om jag får råd, skall jag åka än en gång till Uppsala och utreda problemen. Det är nämligen ett mycket fascinerande jobb det här tycker jag.

Ju mer jag rotar i kyrkpapperen, desto mera övertygad blir jag, att släkten Stenius invandrat från Finland. Morfars farfar hette Stenius och var gift med en som hette Wellenius. Båda namnen är finska liksom dopvittnenas Hamsell, Malmenius och Lindgren.

Jag hörde av mamma Sara, att Du haft trassel med Martins gode vän Oskar Åkerblom eller vad han heter. Så mycket är klart, att varken jag eller mamma Sara någonsin rekommenderat eller talat om denne man. Jag känner honom knappast från barndomen, och mamma Sara har aldrig hört talas om honom. Följaktligen måste Du ha fått Dina uppgifter från något annat håll än från oss.

Jag hörde vidare genom Ragnhild, att Solveig varit intagen på sjukhus. Jag hoppas innerligt, att hon skall återfå hälsan efter alla svåra dagar hon haft.

Här hemma är allt sig likt. Mamma Sara kämpar vidare, så länge det går.

Hjärtliga hälsningar till Solveig och Dig
Broder
Georg Samuel

Käre Bror Georg Samuel!.

Hjärtligt tack för Ditt gårdagsbrev, som ju innehöll en hel del intressanta nyheter. Då Du tydligen svävar i okunnighet om en del saker, som gäller Mammas släkt, vill jag härmed lämna en del kompletterande upplysningar .

Att Morfar och Mormor fått sex barn talade Mormor om för mig. Däremot kan jag ej minnas, om hon sade något om dödsorsaken för Carl Ludvig och Johan Oscar, som dog som barn. Av de till vuxen ålder komna var Gustaf Ot[to?] vid sin död anställd vid Flottan, antagligen på en av de första U-båtarna. Enligt Mormors utsago var dödsorsaken, att han hade använt något medel mot fotsvett, som slog sig på hjärnan. Martin hade dock fått en annan version av vår kusin Magnus, son till Alfred, enligt vilken han dog i lunginflammation på Garnisonsjukhuset, antagligen 1876 eller 1877. Denna sjukdom skulle han ha ådragit sig, när han vid en roddtur med Alfred på Stockholms ström efter ett gräl med denne ramlade överbord. Uppgiften ifråga skulle Magnus ha fått från sin Far. Gustaf ligger begraven på Galervarvets kyrkogård vid Nordiska museet. När jag var barn skickade Mormor varje vecka blommor med en kapten på en av arbogabåtarna, som gick till Stockholm, vilken kapten i livstiden var god vän med Gustaf.

Alfred föddes 1860 antagligen på Värhulta gård i Västermo, där också Mamma föddes. Han avled 1943 efter att ha haft 19 sjukdomar i sitt liv, enligt vad han berättade för mig, när jag besökte honom i Lund 1937.

Mammas syster Maria föddes antagligen 1862 och dog, när hon var 18 år i nervfeber. Dödsåret är antagligen 1880. När jag var barn gick jag varje lördag med Mormor till hennes grav med blommor. Graven är dock nu övertäckt med ett par meter tjockt jordlager, men jag vet exakt platsen för densamma. Om Maria föddes i Värhulta eller i Fellingsbro socken är svårt att säga. Morfar flyttade nämligen från Värhulta till Baron von Schewens gård, som jag tror hette Torvesta och där han var trädgårdsmäs­tare från omkring 1865 till omkring 1870. Dåvarande flickorna von Schewen lärde nämligen Mamma läsa. Jag besökte gården tillsammans med Mamma 1925 och träffade då alla tre "flickor­na". Det var som att komma till en för länge sedan försvunnen värld. Mamma undrade, om ett dockskåp, som hon beundrat i sin barndom fanns kvar. Det var det och, när Mamma fick se det, uppträdde hon som en ung flicka trots sina 67 år. Något liknande blev jag vittne till, när Mamma, David och jag besökte Värhulta på sommaren 1922. Stugan där hon var född, var visserligen borta, men grunden och trädgården var kvar. Även då betedde sig Mamma på alla sätt, som om hon ännu varit ett barn. Om Du har Dina vägar förbi Värhulta, vill jag nämna att gården låg alldeles intill Hjälmare Kanal nära dess utflöde i Hjälmaren. Sedan Mor­far flyttat till Arboga, bodde han först i ett hus, där Metodistkyr­kan åtminstone för några år sedan var belägen något norr om Stora Nygatan. Stugan vid Tullgränden blev nämligen först färdig omkring 1871 eller samma år, som Nilssons stuga vid Väster­långgatan. De båda husen var från början exakt likadana, vilket tyder på ett gott vänskapsförhållande.

Vad Morfars far "drängen" Carl E. Stenius angår, är det ingenting som talar mot antagandet att han efter Morfars födelse i Toresund 1822 flyttade till det närbelägna Mariefred och blev organist där, så mycket mer, som tydligen detta yrke gick i släkten. Carl E.'s olycka synes ha varit, att det fanns ett stort kronobränneri alldeles till kyrkan, i vart fall var det på grund av hans svaghet för spriten som Morfar och hans bror (Farfar till Sigfrid Hagblom, som ännu lever) bröt med honom och tog sig namnet Hagblom. På grund härav är det knappast troligt, att Carl E. någonsin bosatte sig i Strängnäs, åtminstone, så länge Morfar bodde där. Måhända kan Du få närmare upplysningar om honom hos kyrkoherden i Mariefred, då man bör ha andra anteckningar än kyrkböckerna om organister i församlingen. I Strängnäs, dit Morfar måste ha kommit omkring 1845 blev Morfar trädgårdsmästare vid präst- eller biskopsgården, där Mormor var "piga". De gifte sig antag­ligen omkring 1848. Att Carl E. varit organist i Strängnäs är ej troligt.

Vad släkten Stenius angår, tror jag, att det finns en svensk och en finsk gren av den. Som jag tidigare har skrivit, finns ej [skall vara: "en"?] uppgift i Bagges bok om Örebro, som utkom 1785, att en eller två präster vid namn Stenius funnits i Örebro. Jag tror också, att det är i den boken, som jag sett uppgiften, att namnet Stenius härrör från Stene i Kumla. Måhända kan Du kontrollera saken vid Örebro Stads Bibliotek, där man bör ha boken. Följande omstän­digheter talar för, att det finns ett släktskapsförhållande mellan Steniusarna i Sverige och Finland.

Under sista kriget var det en ung hallådam i finska Radion, som hette Stenius. Jag minns, att när jag såg ett foto av henne, det slog mig, att hon var mycket lik vår syster Ragnhild. När David gick i Karlskoga Praktiska skola 1905 kom några kamrater till honom en dag och talade om, att hans "syster" kommit till samhället. Det visade sig sedermera, att det var en dotter till Prosten Stenius i Axberg, som pojkarna trodde var Davids syster. En tredje sak, som berör mig själv, bör jag också nämna. Någon gång på 1930 eller 1940 talet förekom en intervju med skådespelerskan Tekla Åhlander i Veckojournalen, vilken artikel bl.a. illustrerade ett foto av hennes hem. På detta fanns en stor tavla av hennes far, som hette Stenius, som enligt vad jag själv tyckte var mycket lik mig. Jag tror, att Tekla Åhlander var finska. Åhlander kan ju ha anknytning till Åland. [handskrivet som korr:] Misstag! Skall vara Julia Bäckman.

Slutligen vill jag nämna, att Solveig är mycket bättre. Någon operation behöver hon, som väl är ej genomgå.

[Avslutningen på brevet är handskriven i marginalen och ej läslig på tillgänglig kopia av brevet.]

Käre Broder Georg!

Ett hjärtligt tack för urklippet ur Örebro-Kuriren med referat av Piscators föredrag om Laxå bruk, som jag läste med stort intresse. Under tiden har jag på härvarande Stads bibliotek också forskat litet angående Anders Hindriksson Boij och hans anförvanter nämligen dels i "Svenska Slott och Herresäten" utkommen 1923 samt i "Den introducerade adelns ättertavlor".

Vad jag funnit är följande: —

Anders Boijs far hette Henrik Boij och var kommendant på en fästning i Skottland. Hans mor hette Elisabeth Nisbeth och tillhörde en mycket förnämlig skotsk släkt. Själv kom Anders Boij till Stockholm omkring 1630 där han först var handlande och sedan rådman. I början av 1640-talet köpte han tillsammans med en herre, som hette Anders Nilsson från Arboga ett järnbruk och sedan flera sådana. 1643 upphörde dock kompanjonskapet mellan de båda. Sonen Anton blev adlad omkring 1680 under namnet von Boij, men han avled utblottad, som ju också framgår av artikeln i fråga 1710. Av "Den introducerade adelns ättartavlor" framgår en hel del efterkommande till Anton von Boij, men jag har förgäves sökt efter den Hindriksdotter, som Du hade upptagit i Ditt släktregister.

En sak av intresse är, att den ännu existerande adliga släkten Boy är släkt med Boij.

Det återstår ännu att bevisa, om vår släkt på något sätt har släktskap med Boij. Eller kanske det "bara" är med Anders Boijs kompanjon Anders Nilsson, som ju hette detsamma som vår riktige farfar.

Jag upprepar tidigare välgångsönskningar till Sara och Dig och förblir

Din tillgivne bror
Herman