| Till index |
|
Här redovisar jag övriga projekt, exempelvis idéstudier, elevuppgifter, tävlingsförslag och andra arbeten som inte har egna rubriker. |
1996-97 pågick denna tävling. Här ska in mer text, och sen så kommer det en bild:
Här ska in text, och sen så kommer det en bild:
Här ska in text, och sen så kommer det en bild:
Året var 1995, och tävlingen gjorde jag med min vän inredningsarkitekt SIR Ulla Möllerberg Gullers. Här ska in fortsatt text, och sen så kommer det en bild:
Här ska in text, och sen så kommer det en bild:
I november 1992 inlämnade jag ett förslag till ny utformning av Gallerians huvudentré med följande innebörd.
Mottot, "talita kum", är hebreiska (eller eventuellt något annat bibliskt språk) och betyder "flicka, res dig!"
Texten i mitten är av väsentlig betydelse för förslaget men är här svårläst. Den följer därför i ett tydligare utförande:
|
TILL VÅR DOTTER När Du kom till världen Men i sista stund fann vi besinning Nytid randas Du duger! vill vi härmed konfirmera; Ej vill vi ånyo göra misstaget Vår Dotter: Ett smycke blott, ett farmorsarv |
Den initierade stockholmaren vet vad det handlar om, och jag finner faktiskt idén genial. I stället för att göra om Gallerians 1970-talsentré till något spektakulärt (som man lika fort tröttnar på), så gick mitt förslag ut på att man skulle återuppsätta det gamla telegraftornet - en gång Brunkebergsåsens stolta symbol.
Det hade blivit ett landmärke med kraft och bestående värde! En sann identitetsskapare, samtidigt ett återförande av åtminstone en spillra av det demolerade gamla Klara. Och värdet hade till stora delar tillförts just Gallerian.
Man behöver inte ha så värst mycket fantasi för att se framför sig vilka fantastiska ljusspel som skulle kunna utgå härifrån. - Stomatolskylten och NK-klockan: Släng er i väggen!
Mitt förslag, som jag presenterade i form av en tredimensionell rokoko-port, en 1700-talssymbol för feminin fåfänga (liksom sägandes: "Egentligen hade jag velat föreslå en sådan port, men nu slår jag ett slag för detta istället"), neglegerades, som väntat, då dess tänk var för djärvt.
Under senhösten 1990 isolerade jag mig i flera veckor i mitt vindskrypin på Västerlånggatan och arbetade koncentrerat med mitt tävlingsbidrag till det nya Moderna museet och Arkitekturmuseet på Skeppsholmen i Stockholm.
Jag presenterade mitt förslag i form av 24 "tavlor" vilka jag monterade fyra stycken på varje plansch. Här följer tavlorna i sekvens, omonterade. Den ordning som gavs av den fältmässiga dispositionen i planschpresentationen, försvinner i den nu föreliggande sekventiella ordningen, tyvärr. Jag hoppas ändå att åskådaren ska få en viss inblick i förslaget - här ledsagat av förklarande kommenarer till de 24 tavlorna.
Denna tavla (och nästa) visar det föreslagna museets fasad norrifrån, från vattensidan. Överst i form av ett fotomontage, och nedanför en fasadelevation.
På fotomontaget syns nästan ingenting av anläggningen, medan en granitfasad, som ett slags sockel åt Östasiatiska museet, skymtar på fasaduppställningen. Denna granitvägg utgör huvudparten av nytillskottet, jämte den runda volymen som står på den yta, som bildar nybyggets terrasserade tak. Längst till vänster ses det befintliga Moderna museet, med exercishallen och 1960-talets tillbyggnad.
Tavla två visar fortsättningen åt höger av tavla ett. På fasadritningen skymtar granitväggen mellan de befintliga låga byggnaderna nere vid vattnet.
Tavla tre innefattar situationsplanen. Som orientering ser vi Skeppsholmskyrkan och det långa smala Östasiatiska museet. Alldeles där ovanför ligger mitt förslags tillbyggnad som en stor souterrängstruktur med två utgröpningar i sig, dem jag benämnde "Ljusets dike" och "Eurydike". Platån, utgörande tillbyggnadens tak, ligger alltså i marknivå, och benämns "Asfodelos-terrassen". Min tanke var att denna terrass skulle upplevas som något av ett Akropolis, varifrån man hade en fin utsikt från holmen.
De två stora rektanglarna till höger är det dittills befintliga Moderna museet, varav den vänstra volymen skulle vara Arkitekturmuseum, enligt mitt förslag; och den högra, Exercishallen, reserveras för tillfällig utställningsverksamhet.
Denna tavla upptar bara en funktions- och areasammanställning, i detta sammanhang ointressant.
På tavla fem och sex börjar planredovisningen, med det översta planet först, benämnt "+ ca 14", syftande på golvhöjden över havet i meter.
Vi ser här på Tavla fem den bortre delen av Asfodelos-terrassen med sina diken Ljusets dike och Eurydike. Nederst ett planutsnitt av Östasiatiska museet på samma nivå som det övriga.
Tavla sex omfattar den befintliga musei-delen samt den runda tillbyggnaden, "Obola" ("stället där man erlägger avgift"), vilken utgör huvudentrén med sin trappa, sidoutskottet "Hermes trappa", ned till det nytänkta Moderna museet.
Till höger från entréhallen når man det nytänkta Arkitekturmuseet, inrymt i den befintliga delen, vilket i sin tur står i förbindelse med den befintliga Exercishallen, tänkt för tillfälliga utställningar. Exercishallen har också sin egen huvudingång i behåll.
Tavla sju rymmer förslagets beskrivning. Dess motto, "Ischtar söker Tammuz", gav en mytisk inramning, och hela presentationen hade jag givit en episk gestaltning. Det blev därför naturligt att också beskrivningen inrättades i en berättande formdräkt.
Då den här återgivna tavlan inte medger en läsning av texten, redovisar jag den separat:
|
Den 52 floridor 2618.
Låt oss draga te Skeppsholmens! sade Ormuzd. - Ja, låt oss! utropade dij andre. - Vet ni, det lärer vara Jazzdagar uppå parkeringsplatsen nedanföre Museerna med tillhörande Bazarer längs den meddelst ädla lövträd skylda, utå granit kvaderbeklädda stödmuren, sade Rosamunda. - Oh, dit vi draga vill, deklamerade en chorus bestående av ett par, tre andre. - Men jag vill te Arkitekturmuseet, utlät Acharius, där förefinnes een heel Hooper nyija ritningar te beskådandes uti Archivenom, mig till särdeles intresse. - Men jag vill gå på Moderna, mente Ariman; - Och ja me! Och ja me! hördes röster ifrå flere håll. - Ja men, så låt oss då till Moderna begiva, efter det syns mig såsom den allmänneliga meninga, konstaterade Euralia, församlingens visa.
Och så drogo de åstad.
Från Exercisplanen smeto de in genom murens öppning till den Ägyptiske förgårln, och funno den Minoiska rotundan, museernas gemensamma entréhall. - Först vill eg dvälias något litet ibland Popplarne och Videt här oppå Asfodelos-terrazzen, förehöll Adonis, ty där finner jag vederquickelse, där är så skönt, och i skuggan av Kronos' torn finner jag ro för en stunds kontemplation. - Det är på någe wijs som oppå Palatinen, sade Konstantin, uti miniat˙r! - Och inte helt olikt Mosebacke-terrassen heller, sade August. - Platsen har likasom ena själ, en anda, resonerade Balder. - Och jag vill låta mig hissna inför tanckan att störta brådt neder i Kerberos' schakt, mente Eko, för att aldrig, aldrig återse Solens lius! - Åh, det är så rysligt! rös Fiona. - Men jag vill gå en annan väg, sade Apollon. Från norra sidan, utmed bergskanten, uppför trappan, vilken lijknar uppgången till Capitoleum, känna utsikten, och sedan mötas av Kronos Portal, från detta håll påminnande om ett grekiskt gudatempel, mystiskt lockande: vad finns därbakom? En cella, fastän introvert. Kamrater, -vij mötas ini Obola!
Det milda men ändå rijka ljuset ini Obola förlänade åt det indifferenta rummet ett skimmer av himmelskhet, tidlöshet; något icke definierat - men förmedlades där ändå en känsla av absolut jaghet; där rådde ingen tvekan. Så riktigt! Ett avstamp inför vad som väntade, en nollställning (och omvänt: ett avslut inför utgåendet).
Acharius begav sig, efter entréavgiftens erläggande, åt höger till sitt Arkitekturmuseum, vilket faktiskt en gång - strax före begynnelsen - inrymt Moderna Museet; då innefattande även Exercishallarne, vilka fortfarande stodo tomma i väntan på det kommande Samtida Museet, verkandes imedlertijd detta sistnämnbde aldrig blivandes förverkligadt, men pågick där ändå ständiga verksamheter utå olika slag. Acharius vinkade farwähl åt de övrige och inkom i bokhandeln, d.ä. det trekantformade rummet ("Det är så vackert och mysigigt härstädes", tänkte han, "det ymniga men ändå relativt avskärmade sidoljuset skänker rikedom, omväxling och valör åt rummet, vilket, tack vare sin form, passar så bra åt bokhandelns ändamål; ja, bokhandel; -mig synes det vara ett vardagsrum, litet stökigt, brokigt; -en mötesplats, ett torg"), tog sig så vidare in genom salarne, tämligen oförändrade till sin skapnad genom seklerne, numera antikvariska dyrgripar, så fullgodt modernistiske di voro.
Dij andre, ja dem funno vi nu spatserandes nedföre Hermes' trappa, tagandes sig utmed den smala gången, i spänd förväntan inför den hägrande, uti lius badande vidgningen där frammi fonden. - Det är Orfeus' trapphall, sade Eurytmia; Veten: på uppgång får man e˙ vända sig om een endaste littla gangur, ty då går det allri wähl, varnte ho, tänck på det, I alle! Men där finnes en snara: dij fleste låta sig luras därav... - Oh, förtälj, kära Mia, hwilcken snara är det!? - Det bliven I nog varse, då I promeneren uti trappenom, nu, då ni har bleve för-varnta. -Nå, nu under nedstigningen kunna vi därimot låta våra ögon insupa vackra Eurydike, med Lethes svanbeprydda mörcka vatn, där näckrosor locka: "Kom hit, kom ner!" -så mycket vi lyster - men tänk på, att ey låta dem äta utå lotusbladens lockande grönska! - Hwarföre, hwarföre Emilia, säg! - Ney, det säger jag ey! -Kom nu; Vidare! - Vi kunna här välggia: Sal Hades eller Sal Persefone; wij taga först Hades, där pågår, efter vad jag hört, en Gästutställning utå särdeles intressant slag; låtom oss dit begiva och med lust och barnslig glädja oss inkasta i lekens förtrollande ringdansmysterier! Kom!
...Och där lämbna vi dem. Några läto sig fullständigt uppslukas av de lustfyllda upptäckerierna, andra drogo småningom vidare in i Persefone. Därifrån togo de sig genom Karons Port till Liusets Dijke, där Elyseiska Cafeet erbjöd en oemotståndelig lockelse för somlige. I den lilla uteserveringen sutto de sedan länge, pockulerande om Lijvets gåtor och krumbuckter, heelt nära det grönskimrande vattnet, betracktande skutorne som gledo förbij.
Småningom bröto några upp, för att djärvas taga sig vijdare in i gångarne och tunnlarne, d.ä. det egentliga museet. Beredda, i tidlös väntan, stodo Tartaros' Nio Portar, såsom vaktposter, för var och en att välja sin väg in i Mörkrets irrgångar. Skulle de finna vägen ut igen, eller skulle Lucifer lyckas i sin illvilja att för evigt draga dem neder i evigheetens tyngdbelastade Kwahl?
Skulle Ischtar återfinna Tammuz? Skulle någon finna Ljusets Ägg?
|
Tavla åtta innehåller två interiörperspektiv, ett från entréhallen Obola, och det andra utvisande den första etappens nedstigning, Hermes trappa.
I Tavlorna nio och tio vidtar plan-redovisningen, nu nästa våningsplan under entréplanet, benämnt + ca 11.
Här på Tavla nio ser man en relativt ointressant kontorsvåning, vars fönster vetter ut genom granitväggen i norr, mot Eurydike och Ljusets dike, respektive.
Tavla tio redovisar längst till vänster Orfeus trapphall, huvudtrapphallen i fonden av Eurydike. Från detta trapplan nås diverse lokaler såsom en restaurang för skolklasser, en bokhandel, garderober och toaletter, samt Arkitekturmuseets verkstäder.
Med Tavla elva är vi nere ytterligare en våning, till + ca 7,5. Här finns ännu en kontorsvåning, samt biografer och verkstadslokaler.
Tavla tolv visar ett interiörperspektiv från Orfeus trapphall, huvudtrapphallen varifrån man ser ut över Eurydike, till vänster.
I Tavla tretton och fjorton är vi nere på den nedresta våningen, + ca 2, där Tavla tretton visar de två salarna för tillfälliga utställningar, Sal Hades och Sal Persefone. Dessa vetter mot Eurydike och dess vattenspegel Lethe.
Vi ser även, i nedre delen av bilden, bottnen av Ljusets dike, till vilken förbindelsegång man kommer genom Karons port, och varifrån man når gångsystemet Tartaros. Detta Tartaros är ett befintligt gångsystem, tidigare använt för militärt ändamål, som i mitt förslag avses utgöra en väsentlig del av det nya Moderna museet, huserande dess permanenta samlingar.
Längst bort, där Ljusets dike mynnar ur berget mot vattnet, ligger det lilla Elyseiska caféet, med sin uteservering.
Tavla fjorton upptar mestadels magasin och en hel del ateljeer. De senare får sitt ljus ovanifrån via Ljusets dike.
På Tavla femton ses mynningen ur berget av gångsystemet Tartaros. Öppningarna är befintliga och tänktes uppglasade.
Tavla sexton visar ett interiörperspektiv från en av gångarna i Tartaros.
Tavlorna sjutton och arton upptar två sektioner genom anläggningen, en tvärsektion (överst) och en längdsektion (underst). Tavla sjutton utvisar den vänstra delen...
...och följdaktligen ses här i Tavla arton högra delen av de båda sektionerna.
Här får vi i Tavla nitton en inblick i Sal Hades, en av de två salarna för tillfälliga utställningar. Fönsterraden till vänster vetter mot gården Eurydike.
Två - eller egentligen tre - interiörperspektiv ser vi på Tavla tjugo, alla utvisande Ljusets dike. Till vänster kan man se hur ljusföringen till ateljéerna är anordnad, i detta fall då två motstående mindre ateljéer delar på diket.
Den högra bilden illustrerar den publika delen av Ljusets dike, varifrån man når de olika huvudgångarna av permanentutställningen Tartaros.
I fonden, där Ljusets dike mynnar ur berget mot vattnet, finner man Elyseiska caféet, som även har en uteservering.
Tavla tjugoetts axonometriska perspektiv visar Arkitekturmuseet, entréhallen Obola och Hermes trappa. De två sistnämnda vilar på Asfodelos-terrassen, i vilket en del av Ljusets dike syns inskuret.
Tavla tjugotvå utgör fortsättningen av Tavla tjugoett. Här ses Eurydike med sin vattendamm Lethe.
Trapphallen Orfeus trapphall illustreras med ett axonometriskt perspektiv i Tavla tjugotre.
Slutligen visas en del av Eurydike med Lethe, och dess kontakt med Orfeus trapphall, genom ett axonometriskt perspektiv i Tavla tjugofyra. Denna axonometri utgör den vertikala fortsättningen på föregående perspektiv, vilket här kanske är svårt att inse.
Jag kan idag anse att den mytiska förpackningen av förslaget nog var lite onödig och kanske förtog dess reala kvaliteter. Att själva förslaget var bra, det vill jag alltjämt hävda.
För att inte tynga denna redovisning av "övriga projekt", så har jag förlagt en mera ingående analys av mitt förslag till nytt Modernt museum till en "side order" bland övriga analyser här på sajten.
1990 började jag skissa på tävlingen om nytt kårhus i Lund, men lämnade av någon anledning inte in mitt förslag. Så här tedde det sig emellertid på idéstadiet:
Vi ser en rätt så intressant volym, strategiskt placerad som ett nav mellan tre ytor som är strikt funktionsuppdelade.
Jag tror att tanken var, att man skulle göra entré på en nedre nivå från piazzan, och festvåningen således befinna sig på ett övre plan, med en parterr utanför på samma upphöjda nivå med utsikt över parken.
Jag ställer mig idag lite frågande till den böjda formen på idrottshallen (som förmodligen även skulle kunna användas till fest- och samlingssal) - som ledamot i tävlingsjuryn hade jag nog inte godkänt den.
Interiörperspektivet visar en ganska intressant rumsuppbyggnad med den centrala hallen som kontaktskapare mellan de olika våningsplanen. Noteras bör dock, att det här är fråga om lösa idéskisser där detaljbearbetningen ännu inte hunnit så långt.
Kanske insåg jag på ett tidigt stadium att mina formala idéer i detta fall inte skulle få bärkraft. Möjligen var det därför som jag inte bemödade mig om att lämna in något förslag. Projektet illustrerar på ett bra sätt att en viss form förnämligast ges av innehållet, och inte tvärt om. Devisen "form follows funktion" har således i detta fall visats äga viss relevans.
Som kanske förstås av rubriken på denna nordiska arkitekttävling, så gick den av stapeln 1989. Här ska ytterligare text in, och sen så kommer det en bild:
1985 gjorde jag detta tävlingsförslag, vilket bemöttes tämligen väl. Det publicerades i rikspressen, och så separatutställdes det tillsammans med några andra handplockade förslag en sommar på Kulturhuset en tid efter själva tävlingsutställningen. Här ska in mer text, och sen så kommer det en bild:
Detta var mitt första helt egna och självständiga arkitekttävlingsförslag. 1980 utförde jag det. Jag kan berätta en anekdot omkring arbetet inför inlämningen. - Den kommer, så fort jag får tid! Dessutom ska annan text tillfogas, och sen så kommer det en bild:
Här ska in text, och sen så kommer det en bild:
© Mats Ohlin 2009