Artiklar om konst på stan

Till index


 

Nedan följer i omvänd kronologisk ordning artiklar om konst på stan i Eskilstuna av olika författare, företrädesvis i lokalpressen.

 

 

 

Eskilstuna-Kuriren 1 jun 13

 

INSÄNDARE

Allvarligt om konstverk bara försvinner

Eskilstuna Ibland måste konstverk flyttas. Av olika skäl är det nödvändigt att omgestalta befintlig miljö. I den lilla skriften Konst på stan, utgiven av Kulturförvaltningen 1978, skriver dåvarande museichefen Göran M Silfverstolpe om hur osäker tillvaron kan vara för en skulptur i offentlig miljö.

Som exempel nämner han Carl Eldhs "Dansen" som fick flyttas flera gånger på grund av gatubreddningar. En tid med nya ideal, skriver Silfverstolpe, kan rent av frestas att vid en ombyggnad klistra över vad som en gång anskaffats. Hela huset kanske rivs. Möjlighet att återställa finns dock inte sällan. Ibland kan förändringar bli positiva; en ny synvinkel ger intressanta perspektiv, belysningen förbättras.

Så visar sig ett bestånd av offentlig konst ingalunda vara något statiskt. Det fordrar observans och insatser.

Så långt Silfverstolpe.

Allan Ebelings "Smeder" från 1959 skall få en ny placering. Beslutsfattarna må ta till sig Silfverstolpes ord om observans och insatser.

Jag kom till Eskilstuna som nyinflyttad år 1970. Då fanns ytterligare ett konstverk på Fristadstorget. "Dubbeltuppen" från 1958, en dricksvattenfontän modellerad av Knut-Erik Lindberg och gjuten i brons. Den togs bort, tillfälligt sades det, någon gång under slutet av 1970-talet eller början av 1980-talet. Anledningen var att infästningsbultarna i marken rostat sönder. Den kom inte tillbaka till torget och kom inte heller upp någon annanstans. Den försvann och ingen vet vart.

Knut-Erik Lindberg (1921-1988) var, i sin generation, en av landets mest intressanta skulptörer. Att ett verk av honom i Eskilstuna kommuns ägo bara försvinner är allvarligt och borde föranleda en utredning.

Stellan Wiberg

 

Eskilstuna-Kuriren 28 maj 13 *

 

INSÄNDARE

Ställ tillbaka Smederna på Fristadstorget

Industri och industrihistoria har varit och är fortfarande en mycket viktig del av Eskilstunas identitet och självbild. Många är de Eskilstunabor som har haft sin utkomst tack vare industrin.

Smed har varit en av de vanligaste och stoltaste yrkesbeteckningarna i Eskilstuna.

Begreppet Eskilstuna kvalitet var likvärdigt med god kvalitet. Detta tack vare industriprodukter världskända för sin hållbarhet och goda utformning.

Gevärsfaktoriet som sedermera blev Bofors, med sin vapentillverkning var det ställe där många under 1800-talet började sin industriella bana och där man fick sin inskolning. Många startade sedan egna fabriker genom med vad vi med en modern term idag kallar avknoppning.

Munktell var ett universalgeni som uppfann och tillverkade allt från löständer till lantbruksmaskiner. Hans verksamhet blev en stor och betydelsefull del av dagens Volvokoncern. CE Johansson med sina måttsatser var en förutsättning för masstillverkning av industriprodukter. Assas olika lås och låssystem finns i hus världen över. Nybybruks stål har exporterats till olika hörn av jorden.

Listan på världsledande industrier som börjat sin verksamhet i Eskilstuna kan naturligtvis göras mycket längre. Detta var bara några av de mest kända.

 

I Eskilstuna har det gjorts mycket för att bevara kunskapen om stadens industrihistoria under andra hälften av 1900-talet och början av 2000-talet.

Några viktiga exempel är inrättandet avRademacherområdet och Fristadsreservatet. Faktorimuseets (nuvarande stadsmuseets) öppnande, där industrihistorian är den viktigaste delen.

Många av de stora och pampiga industribyggnaderna har bevarats och fått nya funktioner. Några exempel därpå är: CE Johansson som blivit gymnasieskola, Assa och Sandvik som blivit Högskola och icke minst Munktells alla industribyggnader som blivit idrottsarena, konstmuseum, Science Park, hotell och arkitektkontor.

Många av dessa byggnader är ritade av det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets mest namnkunniga arkitekter som Ferdinand Boberg och Cyrillus Johansson.

 

Nu när Fristadstorget skall byggas om och en ny utsmyckning skall tillkomma behövs[sic] för den skull inte den tidigare utsmyckningen med statyn Smederna av Allan Ebeling tas bort. Torget är tillräckligt stort för både det nya och det gamla. Smederna är en viktig och betydelsefull symbol för Eskilstunas historia och för många människor icke minst industriarbetare. Det är bara i diktaturstater som man flyttar undan gamla statyer, och varje ny härskare vill att historien börjar med honom själv.

Varje tid måste kunna ha kvar sin årsring. Jag delar många andra debattörers åsikt att det är oklokt, okänsligt och synnerligen historielöst att inte ställa tillbaka Smederna på torget igen.

Låt det inte gå prestige i frågan. Reta inte upp människor i onödan och riskera att förlora val på en fråga som inte är ideologisk utan historisk. Striderna behöver man ha kraft för att ta i just ideologiska frågor.

Kristina Eriksson
tidigare kommunalråd (s)

 

*) Artikeln har även publicerats i Folket 2 jun 13, med delvis annan redigering.

 

Publ & datum

Rubrik

Underrubrik

Namn

 

Sidan är under uppbyggnad

 


© Mats Ohlin 2013-19   |   Senast uppdaterad