Ekolsunds slott har en lång historia tillbaka i en svunnen medeltid eller kanske till och med en bronsålder men formades framför allt under 1700-talet. Anläggningen präglas ännu idag i hög grad av rokokons idétradition. Rokokons tidevarv kom i Sverige att innebära grundläggning och utveckling av bostadsideal inte enbart med tanke på kungamaktens och adelns speciella krav, utan nu också utifrån behov hos de övriga stånden – präster, borgare och bönder.

Det är från och med denna tid som prästgården, borgarhemmet och bondgården får de stabila utformningar vi fortfarande gärna upplever som genuina och traditionsmättade. Planeringen inriktades på bekvämlighet och nytta för ändamålet. Husen gjordes måttfulla jämfört med den förutvarande karolinska tidens anspråk på representativitet och ståt. En byggnadstyp med hemkänsla tog form, i vars inre rumsfilen består som ett framträdande drag där genomblickar, ljus och vänlig atmosfär frambringas in till interiörerna.

I just denna anda komponerade vid 1700-talets mitt arkitekten Carl Wijnblad sina två mönsterböcker Ritningar på fyratio våningshus och Ytterligare tillökning av ritningar på våningshus. I böckerna presenterade han en variationsrik på samma gång enhetlig samling exempel med villor alltifrån det mindre formatet till det måttligt stora. Gemensamt för varianterna är att de utstrålar ett slags värdighet och prydlighet – samtidigt behag; liksom att man kan utläsa omsorger om detta bekvämliga och ändamålsenliga. Byggnaderna eftersträvar enkelhet och ekonomi. I sina symmetriska fasta fysiska former ratar volymerna utsprång förutom någon centralt placerad takkupa eller frontespis. En sparsam dekor i fasaderna uppnår sin estetiska effekt, men icke mer än så.

Wijnblad presenterade sina villor i utföranden såväl med trä som sten, men det var stenen han förordade, av hänsyn till den begränsade och vid tiden akut trytande skogsråvaran. En med Wijnblad jämnårig arkitekt, Carl Johan Cronstedt, utvecklade samtidigt kakelugnen i bränslebesparande syfte, vilket lyckades honom ovanligt väl.

Med stenhus menade Wijnblad mera preciserat en grund av natursten men i övrigt väggar av tegel avsedda att putsas. Med syfte att efterlikna fransk sandsten, som utgjorde en förebild, rekommenderade han färgning av fasaden med en avvägd blandning av vitriol och kalkmjölk, vilket skulle ge den rätta ljusgula nyansen. Wijnblad tillämpade själv sina principer på fädernegården Kvallsta i Uppland, vilken han utvecklade och förädlade.

En kännetecknande åstundan hos rokokotidens individ var att få bo nära den vilda naturen, omgiven av den – men på en viss distans. Man ville leva civiliserat, bekvämt och funktionellt, men ändå ha tillgång till naturlig miljö nästan inpå knutarna. Ett sådant ideal har i hög grad kommit att gälla också för vår samtids människor. Inte minst av denna anledning ligger det nära till hands att söka tillgodose sådana önskemål när den nya Slottsvillaparken nu planeras.

Planen

Det kuperade skogsområde som vi finner beläget omedelbart söder om Ekolsunds slotts äldre arboretum planläggs nu för friliggande villor i parkmiljö. Den naturliga parkkaraktären förädlas framgent på likartat sätt så som det ursprungliga arboretet redan har kultiverats under två århundraden. Det befintliga arboretet utvidgas därigenom och ges en aktualiserad framtid in i tvåtusentalet.

De relativt väl tilltagna tomterna om två till tre tusen kvadratmeter förutsätts bevara den befintliga naturkaraktären förutom en avgränsad area om cirka åtta hundra kvadratmeter i tomtens mittre del, i vilken trädgård och byggnad uppförs. Därtill iordningställs angöringsyta från gatan med sammanhörande ekonomibyggnad för parkering och undercentral – där bergvärme, va, el, bredband och tele kommer in; således en ”infrastrukturstation” mellan gata och tomt.

Vid utformningen av Villaparkens plan har följande målsättningar gällt:

Enkla, rationella, tillförlitliga samtidigt naturliga och estetiskt tilltalande infrastrukturlösningar eftersträvas. Ledningar för va, el och tele dras uteslutande i område för gatumark, med syfte att påverkan på ursprunglig naturmark skall bli så liten som möjligt.

Antalet utfarter till och från centrala allén minimeras av trafiksäkerhetsskäl. En enda knutpunkt förbinder större delen av Villaparken med centrala allén. Där blir en korsning med en viss centrumkaraktär – som markeras och ges identitet medelst en vackert utformad rondell av mindre dimension. På så sätt uppnås en trafiksäker lösning som även bidrar till en naturlig hastighetsbegränsning på den långa raka allén.

Planeringen sker så att tomter i görligaste mån sluttar ner mot gatan och således ligger högre beläget än denna. Förutom den estetiska kvaliteten som det innebär att bo högt i förhållande till gatan, uppnås med detta en möjlighet till enkla och passiva avloppslösningar där självfall kan fungera.

Tomter skall i görligaste mån ha minst en fri sida som inte gränsar till annan tomt utan till natur eller utsikt. På så vis befästs känslan för varje fastighets boende av att befinna sig i natur längre bort än vad den ägda tomtmarken omfattar.

Från varje tomt skall finnas en naturlig och gen gång- och cykelväg dels till badplatsen som är belägen sydost om villaparken, dels till slottet i nordväst med dess värdshus. Vid Ekolsundsviken finns möjlighet och planer på att uppföra en småbåtshamn inom villaparkens domäner.

Accentuerad i villaparksplanen är Fornparken, också utvidgad på motsatta sidan av allén med ännu ett parkområde vilket innehåller reserverad mark för en eventuellt framtida barnstuga, kanske också en drugstore. Fornparken och dagisparken blir en stor "Central Park" omkring vilken bebyggelsen sluter sig, på ett samlande ändå luftigt sätt. Härigenom märker man heller inte särskilt mycket av den nya bebyggelsen då man färdas rakt igenom området längs allén.

Villaparksplanen är etappindelad i sex åtskilda villagrupper med sex till tolv villor i vardera. Områdena benämns Norra, Södra, Östra och Västra samt Mellersta och Nordvästra byn respektive. Norra byn är planerad som första etapp, omfattande åtta fastigheter. Därefter är Östra byn tänkt att följa, likaledes indelad i åtta enheter.

Tomtmark

Tomtgränsen är vid överlåtelsen markerad med speciellt utformade mässingsstift, betryggande förankrade i marken. Förste köparen av tomten får sitt namn ingraverat i stiftet, i egenskap av tomtens ”grundare”. Avgränsningar utöver tomtmarkeringarna får enligt köpeavtalet inte göras i den yttre tomtgränsen.

Tomtmark mellan tomtgräns och iordningställt närområde ägs av fastighetsägaren men ingår i det utvidgade arboretet. Arean förutsätts hållen ansad men får inte förändras till sin huvudkaraktär. Avverkning av träd skall ske i samråd med arboretets förvaltare, likaså nyplantering av träd.

Byggnadens närområde är varsamt utjämnat i förhållande till den omgivande naturliga topografin och är således ofta mer eller mindre terrasserat. Terrassen kan, där så är lämpligt, avslutas uppåt av en runtomkring närområdet anlagd stenmur, bestående av fältsten samlad från platsen. Närområdet innanför muren anläggs som civiliserad trädgård och ordnad utevistelse.

Byggnad - exteriör

Byggnaden är anlagd på en murad grund av natursten som är utförd i sammanhang med den terrasserade närmiljön. Grunden kan beroende av topografin bestå av ett högre eller lägre kryputrymme ned till den naturliga marken. Krypgrunden är dränerad, ventilerad och ouppvärmd, medan bottenbjälklaget är välisolerat.

Byggnadens fasad har en värmeisolerad regelstomme av trä som är beklädd med alternativt linoljemålad träpanel eller spräckpanel och vassmatta vars yta är belagd med kalkputs. Fasaden är färgad ljust gul enligt Carl Wijnblads recept, vilket nu efter en tvåhundraårig prövotid är modifierat med kalkäkta pigment.

Dekorativa fasadinslag kan väljas efter ett utarbetat estetiskt program. Detta inkluderar olika slags fönsteromfattningar, släta eller bandrusticerade hörnpilastrar, speciellt utformad portomfattning, mittrisalit, inskränkningar, entrékrönande takkupa eller entrékrönande fronton, rakt valmat tak (pyramidtak) alternativt brutet valmat tak (mansardtak). Två symmetriskt placerade skorstenar för köksventilation och eldstad ingår i basutförandet.

Byggnadens entré står i förbindelse med uppfartsgången, vilken i sin tur har samband med komplementbyggnaden, dit bilparkering och garageplats är lokaliserade. Ingångssidan kan vetta åt norr – en utgångsmöjlighet mot sydsidan för utevistelse finns då även. Alternativt har byggnaden endast en ingångsdörr. Denna är då belägen åt söder, där även utevistelseplatsen finns.

Byggnad - interiör

Bostadsrummen har för vår tid ovanligt spatiösa höjdmått om tre meter, vilket ger en klimatutjämnande funktion samtidigt som en god luftkomfort erhålles på passivt sätt. Mekanisk frånluftsventilation med värmeväxlare kan därigenom undvikas. Rumshöjden står samtidigt i enlighet med Carl Wijnblads standard, nio till tolv fot.

Planlösningen består i grundutförandet av en mittplacerad hall, vilken som alternativ kan ges hög takresning genom att vindsvåningen över hallen involveras. Vidare består planlösningen av kök, kammare, vardagsrum jämte två till fyra vanliga rum i fil som kan vara sovrum, matsal, bibliotek, arbetsrum. Det rum, som på gammalt manér har valts att benämnas kammare, är en kombinerad klädkammare, tvättstuga, klädvårdsrum och badrum-skönhetssalong – ett förmodligen ganska idealt rokoko-rum. Med kammarens rumsfunktion undviks, om man skulle önska, garderober i de enskilda boningsrummen. Ett extra gäst-wc kan utföras under vindstrappan (där wc-stolens placering påbjuder sittning).

Interiören har innerdörrar och foder enligt rokoko-modellen, bröstpaneler i rikare eller enklare utförande, väggpilastrar som tillval, tapetserade väggfält efter önskemål, vita släta tak med bred taklist, i grundutförandet utförd som 1700-talstypisk snedbräda, eller som tillägg mer eller mindre rikt utformad fris.

Golven i hall, wc, kök och kammare är belagda med sten. Vardagsrummets golv består av stavparkett av ek, och de övriga rummen har mönsterlagda trägolv. Uppvärmningen är utförd som vattenburen golvvärme med energi från bergvärmepump kompletterad med solpaneler på sydsidans tak, vilka under sommarhalvåret framförallt ger ett energitillskott till hushållets tappvarmvatten.

Byggnaden är försedd med en i basutförandet ouppvärmd vind till vilken invändig trappa leder. Trappan står i öppen förbindelse med hallen och är utformad med god estetik, med tanke på dess arketypiska funktion i ett hallsammanhang. Vindens funktion är att utgöra en klimatutjämnande konstruktion, samt stå till förfogande för förvaring av sådant bohag, som man inte direkt önskar i sin bostad men ändå vill ha lättillgängligt. Vinden är således ett generöst tilltaget lägenhetsförråd, som dock till vissa delar eller helt skall kunna inredas.

Komplementbyggnad

Till varje fastighet hör en komplementbyggnad. Komplementbyggnaden innehåller – förutom servisutrymmen för vatten, avlopp, el, bredband och uppvärmning – trädgårdsförråd och fordonsgarage. Gästrum, eventuellt försett med wc och bad/dusch, kan inredas i komplementbyggnadens vindsvåning, till vilken en bekväm vindstrappa leder, med egen ingång utifrån. Även lägenhetsförråd kan inrymmas här, om huvudbyggnadens vind inreds för bostadsändamål.

Villatyperna

Villatyp I

Prototyp-villan byggs på tomt nr 1 belägen inom Norra byn, med adressen Ekolsundsviksvägen 16. Tomten sluttar kraftigt åt öster, åt vilket håll man från de högre delarna har god utsikt över fält och vatten. Mot söder och väster tar naturparkskaraktären vid.

Till sitt innehåll motsvaras villatypen väl av den generella beskrivningen ovan. Den privata sviten består här av fyra mindre rum som är sängkammare, matsal, bibliotek och arbetsrum. Vardagsrummet är avskilt från den privata sviten och ligger i kontakt med hallen för att upprätthålla viss representativitet, helt enligt Carl Wijnblads principer. Dess rumshöjd kan vara normal eller hög genom att resa sig även genom vindsvåningen.

Villatypen har som nämnts i likhet med övriga typer två sociala nivåer inbyggda – en norr-orienterad representativ, och en i söder befintlig privat rumssvit (låt vara genombruten av matsalen, som får bjuda på en smula representativitet). Där finns emellertid ännu en social nivå, en man kan kalla civil, eller domestisk. Det är en zon, belägen mellan badrum, sängkammare och kök; i sig utgörande en egen funktion av kombinerat dressing-room, klädförvaring, tvättstuga, sy- och strykrum och sminkloge. Väl här inne, är man som allra mest civil och privat.

Villatyp II

Denna villatyp lämpar sig för familjer med barn. Eftersom vinden är helt och hållet inredd för bostadens behov, är detta ett tvåvåningshus. Hallen sträcker sig genom båda våningarna, och så gör även husets största rum, storstugan, som har plats för hela familjens samvaro. Storstugan står i förbindelse med det intimare representativa rummet, matsalen, vilken i sin tur bildar fil med sängkammaren, tänkt som föräldrarnas sovrum.

Övervåningen är barnens territorium. Sovrummen nås från den övre hallen vilken kan fungera som samlande lekrum eller pyssel-, tv-, data- och samvarorum. Ett särskilt wc med dusch finns här, liksom en klädkammare för barnens behov.

Villatypen lämpar sig bäst för tomter som har en plan situation, med tanke på aktiviteter med barnvagnar, trehjulingar, sparkcyklar mm. som kan tänkas förekomma frekventerat. En plan marksituation kan även verka gynnsamt på anläggande av utomhuspool, studsmatta, krocketplan, badmintonbana etc. som kan tänkas vara önskemål från barnfamiljer. Lämpliga tomter för villatyp IV är särskilt nr 7, 8, 10, 11, 15, 30, 34, 35, 40, 41, 43 och 46.

Den lösning som illustreras här med underbyggd terrass för exempelvis poolrum, möjliggör en tillrättalagd utplanad trädgårdssituation även i kuperat sammanhang.

Villatyp III

Denna villatyps ägare är företrädesvis ensamboende. Dess prototyp byggs i sluttningen av tomt nr 3 och får en god utsikt över fälten bort mot Ekolsundsviken. Adressen är Ekolsundsviksvägen 12.

Ekonomibyggnaden är identisk med övriga fastigheters, och innehåller för denna hustyp även lägenhetsförråd. Bostadsbyggnaden liknar de övriga men är mindre till sitt omfång. Planlösningen består av hall, vardagsrum, kök och badrum. Den vanliga domestikdelen återfinns här även. Två boningsrum – sovrum och arbetsrum – utgör den privata sviten. Vind i egentlig bemärkelse saknas i detta utförande och består i stället av ett kryputrymme under det relativt låga valmade sadeltaket.

Villatyp IV

Villatypen riktar sig främst till ett 55+boende, således idealt ett strävsamt par i sina bästa år, som förutsätts sakna hemmavarande barn – men besökare kan bekvämt inhysas i ekonomibyggnadens gästvåning. Villaplanen är utformad med syfte att kunna svara mot ett förverkligande av denna befolkningsgrupps ideala leverne.

Prototypvillan uppförs på den till tomt nr 1 angränsande tomten nr 2, med adress Ekolsundsviksvägen 14. Tomten uppvisar med tomt nr 1 närstående topografiska förhållanden, det vill säga den är relativt kraftigt kuperad, och erbjuder likartade utsikts- och naturförhållanden.

Från garagebyggnaden i fastighetens nordöstra hörn höjer sig entrévägen medelst ett trappsystem genom terrängen upp till den terrasserade mark, varpå boningshuset är beläget.

Villans entrésida vetter åt norr. Åt nordsidan finns även de representativa rummen, det vill säga hall, festsal, badrum och kök, medan den mera familjärt privata rumssviten vänder sig åt söder, varifrån också den avskilda uteplatsen i sydläge nås. Festsalen kan stå mer eller mindre tom och utan full uppvärmning till vardags, precis som under rokoko-tiden.

Den privata sviten består av en liten sängkammare för endast sovfunktion, en runt formad matsal kombinerad med bibliotek, samt förmak. Förmaket är tänkt som det privata vardagsrummet – för umgänge, trivselbrasa och tv-tittande. Som en länk mellan den representativa delen och den privata ligger matsalen, vilken bildar axel med hallen. Den besökare som gör entré, blickar från hallen genom matsalen vidare ut från terrassdörrarna till trädgårdssidan och naturen utanför.

Från den genom husets hela höjd sig sträckande hallen leder en bekväm trappa till övre hallen, som är tänkt att fungera som arbetsrum, med takkupa åt sydsidan och i kontakt med och utblick över nedre hallen åt norra hållet. Mot öster och väster leder dörrar till de ouppvärmda förrådsvindarna.

Ja, slutligen visas fasaderna.

Drygt tio år senare, i maj 2019, inspekterade jag området. Infrastruktur i form av va och el verkade vara framdragen, och ett embryonalt vägnät utfört; jag körde själv den "sydvästra" slingan. Ett hus, det första på nordöstra sidan om genomfartsvägen, befanns vara uppfört. Dock ej i rokoko-stil...