Villa Munkabo utgör ett projekt som jag var involverad i under senare delen av 1990-talet till några år in på 2000-talet.

1997 blev jag uppringd av en beställare som höll på med en re­novering av en sekelskiftesvilla i Djursholm, dit han och hans familj skulle flytta.

Andra arkitekter var redan inkopplade, men beställaren ville att jag skulle rita entrédörren, eftersom han just hade läst min bok Sex portar, och därför ansåg mig som något av en expert på just denna epoks ytterdörrar.

Att jag faktiskt var kunnig på området, kunde jag ju inte neka till, så jag antog tacksamt uppdraget. Så här blev dörren:

Samtidigt fick jag uppdraget att rita de övriga ytterdörrarna, vilka i likhet med huvuddörren skulle nytillverkas.

Det gällde ingången till källaren och köksingången, båda på baksidan av huset. De dörrarna blev så:

Huvudingångens två dörrblad ville beställaren täcka med varsin skylt på insidan av tvärramstyckena.

Skyltarna skulle ha deviser, som besökarna av huset skulle kunna se och begrunda när de gick ut genom dörren.

Jag fick äran att formge skyltarna, varav den ena ses här nedan. Den andra fick tankespråket "Helga hvar dag".

Också källarvåningen skulle kännas välkomnande för en besök­are; där skulle finnas bland annat vinprovningsrum i anslutning till vinkällaren och en relaxavdelning.

Så den breda källartrösken utfördes med en stenplatta i svart basalt med inskriptionen "Salve" som betyder just "Välkommen" på latin.

Jag valde som typsnitt en romersk antikva, något jag tyckte kunde passa bra för ändamålet.

Låt oss nu återvända till kapprummet innanför huvudentrén, som hade rätt högt i tak och ett tomt väggfält framför den inträdande.

Detta väggfält ville min beställare fylla med några uppbyggliga ord, i detta fall hämtade ur Bibeln. Även denna text fick jag i uppgift att formge:

Bilden ser kanske lite fjuttig ut, men typsnittet passade väl till den estetiskt mycket tilltalande vägg-marmorering, som dekor­målaren Ove Hammarstedt just höll på med att utföra.

Jag är inte helt säker, men det är möjligt, att texten sedermera utbyttes mot "Jag är vägen, sanningen och livet". Dock kan jag minnas fel.

Kapprummet är en relativt grund vestibul men långsmal på tvären. Ingången och nästa dörr ligger mittpå. På ömse sidor skulle kapphyllor sättas.

Jag fick i uppdrag att formge dessa, i nyrenässansstil. De till­verkades i mahogny av bildhuggaren Edvard Bolychkanov vid Lars Krokstedt Snickeri.

De fyrkantiga plintarna, mässingsstångens anfang, ansåg beställaren blev lite nakna på de sidor som inte upptogs av stången, så där utförde vi beställarens monogram.

Jag ritade, och Edvard, även kallad "Ryssen", bildhögg:

Villa Munkabo,
monogram
till kapphylla.

Från kapprummet kommer man in i trapphallen, ett rum som höjer sig genom de två huvudvåningarna.

Högt sittande i denna hall fanns ett runt fönster, som givetvis bara väntade på sin dekoration!

Beställaren ville att husets byggherre och dess arkitekt när det begav sig, Carl Schnell och A. E. Melander, skulle avbildas och hedras i just detta fönster.

Jag utförde en skiss och försökte mig på några ord på latin, ett språk jag behärskar ganska dåligt, men fick hjälp med det grammatiska av Eva Andersson vid Handskriftssektionen vid Kungliga Biblioteket. Jag är henne mycket tacksam för detta bistånd!

Skissen, som föll väl ut hos beställaren, lämnade jag sedan vidare till glasblästrarkonstnären Peter Sitell vid Ringströms Glasmästeri.

Peter förädlade det hela till fulländning. Hans resultat finns att se på hans hemsida, till vilken jag refererar som en länk i slutet av denna revy.

Villa Munkabo, runt fönster, blästrad dekor.

Vad ordspråket utsäger? Översatt betyder det: "Efter förfädrens lysande exempel". Det syftar givetvis på den moderne byggherren och hans medarbetare, vilka i detta fall just har haft som drivkraft att utveckla vidare husets upphovsmäns gärning.

Nåväl — från hallen når man relativt geschwint gästtoaletten. Detta lilla utrymme, omsorgsfullt bearbetat av dekormålaren Ove Hammarstedt, och som måste ses — kan ej beskrivas! — hade dels en glasad dörr dels ett runt fönster i fonden. Båda dessa skulle dekoreras.

Dörrens båda avlånga fönster sirade vi med rosmotiv. Min egen konstnärliga insats finner jag nog så vacker, men vänta bara tills ni ser Peter Sitells resultat! Han har det med på sin hemsida...

Villa Munkabo,
fönster i dörr till gästtoalett,
blästrad dekor.

Det runda fönstret i gästtoaletten utförde jag som ett slags arabeskmönster, som skulle fungera som en skingrare av tankar, ändå vilsamt för ögat, tänkte jag mig för den individ som skulle sitta där och låta sig påverkas av mönstret.

Också detta förverkligade blästringskonststycke finner du på Peter Sitells sajt.

Villa Munkabo, runt fönster i gästtoalett, blästrad dekor.

Ännu ett runt fönster skapade jag i samarbete med Peter Sitell dekormotiv för, men jag har tyvärr idag glömt dess position. Men det sitter någonstans, ty det blev utfört, och Sitell redovisar det, för den som vill se.

Villa Munkabo, runt fönster någonstans, blästrad dekor.

Innanför köket inredde beställaren ett klädvårdsrum — en blandning av tvättstuga, strykrum och mangelbod, kunde man kanske säga. Rummet skulle ha en lite gammaldags domestik karaktär, präglad av relativt enkelt möblemang och inredning i målat trä.

Här fick jag rita en kökssoffa, som skulle stå vid fönstret, i en nisch som hade bildats mellan två fasta bänkenheter. Med sina specialmått blev den på följande vis.

Villa Munkabo, kökssoffa i klädvårdsrum.

I fonden av huvudtrappan, där den tog några steg nedåt för att sedan vinkla av ner till källarvåningen, ville beställaren göra en nisch med en liten fontän, vars lågt plaskande ljud kunde ackompanjera trappakustiken på ett positivt sätt — samtidigt utgöra ett vackert blickfång.

För ändamålet hade han på skilda platser ute i världen inhandlat två bronsföremål: ett satyrhuvud, ur vars mun det skulle vara möjligt att åstadkomma en vattenstråle; samt en snäckformad skål.

Min uppgift blev nu att inlemma dessa två komponenter i en helhetskomposition — ett minst sagt ovanligt och samtidigt mycket fantasieggande uppdrag!

Efter min ritning utfördes den modell, som erfordrades för gjutningen. Arbetet åtog sig förgyllaren J. P. Larsson, vilken förutom sin skicklighet som förgyllare även hade modellbyggeri på sin meritlista.

Gjutningen utfördes av Bergmans konstgjuteri, och slutresultatet blev mycket bra. Den svåraste biten kvarstod dock, nämligen att få själva vattenfontänen att fungera på ett tillfredsställande sätt. Men också detta löste sig så småningom.

Villa Munkabo, vattenfontän i trappnisch.

I trapploppet upp till övervåningen fanns en del dekor, men även regelbundet återkommande små kvadratiska tomma fält. Dessa ifyllde vi med följande ornament, som gick i bland annat blått och guld, och som blev välgörande accenter till den varmt bruna mahognyn och den ljusa marmorn:

Villa Munkabo, ornament i trapphus.

Övervåningen avsågs för familjens privata boende. De olika sovrummen hade trägolv, från början förmodligen avsedda som underlagsgolv, men i dag sedan länge allmänt uppskattade. Dessa ville beställaren måla.

För sakens skull fick jag utföra skisser för golvens utförande, och sedan skar jag schabloner för de schablonmålningar som skulle göras. Larsson & Örnmark Målerifirma AB var det som stod för arbetet.

Jag visar här några av golvskisserna som ett bildspel:

Villa Munkabo, golvbemålningar.

Och här följer några schablonexempel:

Villa Munkabo, schabloner för golvmålning.

På övervåningen inreddes ett särskilt duschrum för husets barn. Beställaren önskade att dess inredning skulle hålla en engelsk-gotisk anstrykning.

Ett duschdörrs-parti ingick i konceptet, vilket skulle utföras i mässing och förses med en skylt av koppar överst med devisen "Mens sana in corpore sano". Således på svenska: "En sund själ i en sund kropp".

Min första skiss till duschdörr utföll till belåtenhet:

Villa Munkabo, skiss till duschdörrs-parti.

Jag anmodades göra en detaljritning och konferera med smeden Hans Lundgren som skulle göra jobbet.

Villa Munkabo, detaljritning till duschdörrs-parti.

Den mycket skicklige Lundgren hade utan tvivel gått i land med uppgiften, men vi enades om att satsa på en förenklad variant:

Villa Munkabo, detaljskiss till duschdörrs-parti.

Dekoren i glasfälten tog Peter Sitell istället hand om, och gjorde det med den äran! På hans hemsida kan du beskåda resultatet.

Jag fick ändå mina gotiska talanger förverkligade i duschrummet genom det badrumsskåp, som jag fick äran att rita, och som tillverkades av bildhuggaren "Ryssen" Edvard, i mahogny. Det blev mycket bra.

Villa Munkabo, badrumsskåp i gotisk stil.

Nu tog gotiken ingalunda slut i och med barnens duchrum. Ovanför bostadsvåningen fanns en vindsvåning...

Vindsvåningen ville beställaren disponera som så, att huvud­delen skulle bestå av ett öppet rum direkt när man kom uppför trappan. Rummet hade snedtak, takfönster, ett skorstensstocks-konglomerat ungefär i mitten, samt skulle förses med inbyggda bokhyllor runt om, i den halvhöga väggen som möttes av sned­taket.

Att jag nu kallades upp på vinden berodde på att beställaren ville ha mina synpunkter på hur dessa inbyggda bokhyllor borde ut­formas.

Inspirerad som jag var av den gotiska stilen, gjorde jag följande skiss:

Villa Munkabo, inbyggd bokhylla på vind.

Beställaren fann min idé god, och ville att jag skulle fortsätta att bearbeta den, bland annat i samarbete med Ryssen Edvard.

Det var ett rätt rejält projekt detta. Jag minns inte nu på rak arm exakt hur många sektioner det rörde sig om, men flera tiotal var det nog, så det blev en rejäl hoper enheter av olika komponenter som Ryssen skulle tillverka hemma i sin verkstad och sedan montera här på plats.

En liten kuriositet var det monogram som jag utarbetade, vilket skulle inkomponeras i kompositionen:

Villa Munkabo,
monogram till in-
byggd bokhylla
på vind.

Mitt i detta rum på vinden stod en stolpe. Denna måste nöd­vändigtvis stå där, för den bar upp taket i praktiskt taget alla riktningar.

Jag fick i uppdrag att utforma denna stolpe estetiskt, medan beställarparet for på välbehövlig semester utomlands.

Följande skiss faxade jag över till dem på deras hotell:

Villa Munkabo, dekorerad bärande pelare på vind.

De berättade för mig efteråt hur förtjusta de hade blivit; skissen hade kommit i precis rätt ögonblick, och den hade fallit dem i smaken.

Ryssen Edvard fick uppdraget att tillverka ""totempålen", som den kom att kallas, och personligen tycker jag att den blev väldigt fin.

Nu var gotiken så etablerad på vinden, att det bara var att fort­sätta. Från detta stora öppna vindsrum skulle man nå ett antal mindre rum. Jag gavs nu uppgiften att designa dörrarna till dessa rum.

Den första av följande bilder visar två tvillingdörrar, som leder in till respektive vindens badrum till vänster och ett i viss mån odefinierat rum till höger. Någon viskade i mitt öra, att beställaren hade tänkt sig dettasenare, som hade ett loft i fonden, som en reträtt för någon av husets tonåringar när den tiden nalkades.

Villa Munkabo, gotiskt dörrparti på vind.

Mittemot nyss nämnda dörrparti fanns ett liknande parti som skulle designas. Det avbildas som följer, men består till skillnad från det förra av blott en dörr, med små fönsterpartier på sidorna. Dörren leder in till gästrummet.

Villa Munkabo, gotiskt dörrparti på vind.

Vinkelrätt mot de två föregående dörrpartierna fanns två andra öppningar som skulle formges med dörrar. Den vänstra leder in till den kallvind, som planbestämmelserna stipulerade (hela vindar fick inte inredas, utan blott en procentsats därav). Den högra är dörren till en skrubb.

Jag valde att ge dörren till kallvinden en rik utformning, ty jag tänkte i andanom, att den där återstående biten av vinden, den kommer givetvis i en framtid att tillåtas inredas. Och då för ett säkerligen ädelt ändamål.

Dörren till skrubben däremot, den var och skulle förbli en skrubb-dörr, så den fick en enkel (men klassisk-gotisk) utformning.

Men huvudmotivet till att utsira kallvindsdörren var ändå, att den låg strategiskt i fonden av det centrala (och inredda) vindsrummet och skulle ständigt vara i blickfånget.

Beställaren och jag tror även Ryssen Edvard gillade min idé, och det hela blev utfört till punkt och pricka.

Villa Munkabo, två dörrar på vind,
varav den ena rik i utförandet
och den andra enkel.

Ja, vad är mera att säga om denna "gotiska" vind? Jo, nämnas bör, att jag hade ytterligare ett litet uppdrag här vid denna tid nämligen att rita ett högt sittande glasparti i skiljeväggen mellan vindens badrum och dess grannrum "det odefinierade rummet".

Bevandrad eller rättare sagt påläst som jag ansåg mig vara i go­tik, förklarade jag för byggherren att byggnadselementet kunde kallas "sken-empor" — inte direkt något som hör till allmän­bildningen precis.

Men skenemporet ritades, blev bra, och byggdes av Ryssen Ed­vard. Och blev ännu mera bra!

Villa Munkabo, så kallat skenempor i gotisk stil mellan två rum på vind.

En liten halvtrappa hörde även till detta odefinierade rum, och jag ritade dess ena vangstycke, det som vette fritt, i gotik. Edvard byggde, och det blev jättebra:

Villa Munkabo, liten halvtrappa i gotisk stil i ett mindre rum på vind.

Jo, nu höll jag ju på att glömma bort en ytterligare sak som vi utförde på vinden: dess trappas räcken.

Normalt sett är det inga större konstigheter med trappräcken, men här var det lite komplicerat.

När man kom upp för trappan till vinden, stötte man rakt mot en del av skorstens-stocks-konglomeratet, ett värde i sig, men till följd, att man måste välja att vika av till vänster eller höger.

Detta gjorde att räcket måste vinklas på ett speciellt sätt, något som vi klarade av att lösa bra. Dessutom låg trappan i en väggnisch, vilket skapade en viss asymmetri — därav sidopartiet på trappans vänstra sida — se nedanstående ritning:

Villa Munkabo, trappräckets utformning i gotisk stil på vind.

Själva trappräcket utformades sedan — givetvis — i gotik! Ryssen Edvard inlade sitt veto på en punkt — och där ger jag honom fullständigt rätt — nämligen att stolpesdekorationerna framstod som kanske för vassa, att man skulle kunna göra sig illa på dem.

Så Edvard föreslog en annan dekoration — estetiskt inte sämre utan snarare bättre. Och denna blev sedermera utförd och hur bra som helst.

Nu började det tjugonde århundradet tillika andra årtusendet gå mot sitt slut, och för mig fanns bara en ritningsuppgift kvar.

Det gällde att visualisera en tänkbar terrasserad garagebyggnad vid sidan om huvudbyggnaden:

Villa Munkabo, skiss till garage; axonometriskt perspektiv.

Men en garagebyggnad kändes som långt fram i tiden. Den väsentliga delen av Munkaboprojektet präglades nu av full byggenskap, beställarens familj hade utsett en tidpunkt för inflyttning, och mina insatser framstod som färdiga och avslutade.

Men hej vad jag bedrog mig!

Glasblästrarkonstnären Peter Sitells hemsida visar i "Villa 1" till och med "Villa 9" bilder på olika glasarbeten där Peter och jag samarbetade i Villa Munkabo-projektet.