Del 2

Stadsdelarnas identitet

En kort karaktäristik av de olika centralt belägna stadsdelarna i Eskilstuna har jag just serverat, i ord och bild.

Att jag främst intresserar mig för de centralt belägna stadsdelarna i just detta sammanhang får inte tolkas som att jag inte bryr mig om de mera perifert belägna, och förorterna, och de andra tätorterna utanför centralorten i kommunen. Tvärt om - var och en av dem är värd minst ett så omfattande projekt som det jag avhandlar om den stadsmässiga bebyggelsen i Eskilstuna.

Men just här och nu är det Eskilstunas innerstad jag fokuserar på; den, som redan har viss stadsmässighet och som jag tänker mig skulle kunna utvecklas ytterligare i den riktningen. Ty jag tänker mig, att "stad" har en alldeles egen kvalitet, vilken tilltalar, om inte alla, så många människor.

Jag vill nu föra en diskussion omkring dessa stadsdelars identiteter - vad upplevs som identitetsskapande, och vad kan man finna identitetslöst?

1. Betydelse

Vad betyder en stadsdel? Egentligen bara en geografisk benämning. För några decennier sedan fanns i Eskilstuna olika stadsdelsnämnder, visserligen med en annorlunda geografisk indelning än dagens stadsdelar, men med en administrativ betydelse.

Längre tillbaks i tiden rådde en strikt åtskillnad mellan Gamla staden och Carl Gustafs stad - för att inte tala om Fristadens tullfria enklav, ett slags svenskt Hongkong eller Singapore dåförtiden.

Och stadsdelen Nyfors var vid förra sekelskiftet ett eget municipalsamhälle, dikt gränsande till centrala Eskilstuna.

Finns det någon större vits med att ha stadsdelar i dag, då? Ja, jag vet inte om sociologerna håller med mig, men jag tror att det finns en grundläggande föreställning hos de flesta människor om stadsdelsidentitet. Jag kunde peka på åtskilliga exempel i olika städer runtom i världen, men avstår.

Jag tror således att det är viktigt för individen att veta i vilken stadsdel han/hon befinner sig i, i varje läge. Utgår man från den tesen, så inser man lätt, att en tydlig identitet underlättar för individen att hålla reda på sagda.

Ännu en betydelse som stadsdelar kan ha är social. Tänk bara på Öfre Östermalm i Stockholm kontra dess Kungsholmen och Södermalm - då det begav sig, är väl bäst att tillägga. I dag talas i vissa kretsar lite nedlåtande om "mina vänner i Vasastan".

West End och East End i London är ett annat exempel, likaså i viss mån överspelat idag. Men en sådan polarisering är på intet sätt relevant för stadsdelarna i Eskilstuna - staden är inte tillräckligt stor för det, och trots relativt hög arbetslöshet och trots idoga företagare, så är inte klasskillnaderna anmärkningsvärt stora i Eskilstuna. Här finns inga trashankar - och inga miljardärer. I Eskilstuna finns en mera småskalig demografisk blandning så, att varje stadsdel har en någorlunda komplex befolkningssammansättning. Detta är ett positivt förhållande som man kan och bör ta fasta på och utveckla, inte minst för de stadsdelar jag här tar upp.

En stadsdelarnas betydelse, som jag nu och här vill söka mig fram till, och som jag finner mycket viktig, är egentligen ett gammalt ytterstadskoncept, tillämpat på en hel- eller halvcentral innerstadssituation. "Grannskapsenheten" vurmades för på 1940-talet, och många lyckade exempel genomfördes: Årsta i Stockholm och Fröslunda i Eskilstuna, för att bara nämna två. Dessa hämtade väl sin inspiration närmast från 1920-talets naturanpassade stadsdelar av framför allt Hallman, men hade nog sin grund i den engelska förortsplaneringen vilken hade haft och fortsättningsvis fick stor betydelse för stadsplaneringen av Stor-London.

En central idé i denna typ av planering var, att en stadsdel så att säga skulle bära sig själv, utgöra en självständig enhet beträffande bostäder, arbetsplatser och service. Senare påvisades att en stadsregion inte fungerar lokalt på detta idealiserade vis, utan där förekommer en intensiv och komplicerad migration med avseende på bostäders belägenhet och arbetsplatsers dito. Men detta hindrar ändå inte, att modellen kan vara bra - ur ett mänskligt perspektiv.

Jag nämnde Fröslunda, och vill passa på att tillägga att jag finner denna ytterstadsdel mycket ideal. Den har en väl avgränsad utbredning; den är lagom stor; har en mänsklig och riktig skala; är naturanpassad; äger god och fortfarande fungerande service; och har ett trevligt och levande centrum. Dessutom har stadsdelen på senare år genomgått en ambitiös och lyckad upprustning, där ursprungskaraktären har bibehållits och till och med förädlats.

Även förorten Skiftinge är intressant ur ett stadsbyggnadsperspektiv då den är en typisk representant för 1960-talets planeringsmodell. Att den i viss mån idag inte når upp till ursprungsidealen, behöver inte innebära att förhållandena inte kan förbättras. Men detta är en annan historia, som jag kanske skulle kunna ta upp i ett annat sammanhang.

Åter nu till innerstadens byggnadsmassa, som visserligen har vaga stadsdelsbeteckningar, men vilkas "betydelse" kan sägas vara noll och ingen. För att råda bot på detta missförhållande, vill jag som första åtgärd åtminstone försöka definiera var och en stadsdel till sin utbredning. Ett sådant försök följer närmast.

2. Avgränsningar

Gamla staden

Gamla staden avgränsas tydligt av ån i väster och järnvägen i söder. Åt norr är gränsen mera vag, likaså mot öster. Förmodligen utgör norra gränsen Klostergatan, och den östra gränsen Ruddammsgatan-Strandgatan.

Centrala rutnätsstaden

Gränserna framstår som tydliga, men innehåller ändå en del vagheter. I öster utgör väl rimligen ån gräns, och i söder järnvägen. Den västra gränsen bör antagligen gå i Tullgatan, och den norra i Hamngatan, vilket innebär att Faktoristaden inte ingår i rutnätsstaden.

Väster utom rutnätsstaden

Stadsdelen tar vid i öster där Centrala rutnätsstaden har sin västra gräns det vill säga i Tullgatan. I söder bildar järnvägen gräns, men frågan är om rangerbangården ingår i Väster eller om den bildar egen stadsdel? Norra gränsen utgörs naturligen av ån, men eventuellt inkluderande Faktoriholmarna. Avslutningen i väster bildas rimligen av Brottstavägens förlängning.

Norr

Ovanligt konsekvent genomfört i Eskilstuna är kvartersnamns begynnelsebokstav inom stadsdel. Således börjar alla kvartersnamn på Norr med bokstaven "N". Så gränserna är därmed rättså givna.

Men nu är det så att även stadsdelarna Valhalla, Årby och Eskilshem har begynnelsebokstäver på "N". Men jag tror att vi klarar av gränsdragningen relativt bra ändå, i detta fall.

I söder bildar ån naturlig gräns för stadsdelen Norr. Schröderstiernas väg utgör gränsen i väster, och i norr Torshällavägen-Carlavägen fram till Carlaplan. Där tar östra gränsen vid, vilken går i Kjulavägen fram till S:t Johannesgatan, vilken tar över till Uttermarksgatan, som leder gränsen fram till Fördelningsgatan sista biten ner till ån.

Öster

Östers kvartersnamn börjar alla på "O" eller "Ö". Gränsen mot Norr har vi nyss angivit i princip. Den går i Ruddammsgatan -Uttermarksgatan-S:t Johannesgatan-Kjulavägen. Östers norra gräns fortsätter sedan österut vidare i Kjulavägen tills denna stöter på Klostergatan och Uttermarksgatan i ett trevägsmöte. Där tar Östers östra gräns vid och löper på utsidan av kvarteren Obelisken, Odlingen och Officeren, för att möta Fördelningsgatan, som fram till Ruddammsgatan utgör Östers sydliga gräns.

Söder

Söders norra gräns är Fördelningsgatan, och dess östra ån ner till Stålforsbron. Stenkvistavägen utgör sydgräns fram till i princip Sveavägen men exkluderande Tunagården och en del av Skogsängens idrottsplats. Östgränsen fortsätter sedan i Kungsladugårdsgatan fram till Strängnäsvägen, dessutom inkluderande kvarteret Skogvaktaren på östra sidan om Kungsladugårdsgatan.

Ett frågetecken bildar Djurgården - tillhör den Öster eller Söder, båda två eller ingendera?

Tunafors

Som jag redan har anfört, så är Tunafors ingen existerande stadsdel idag. Men det känns som om den finns inom ett visst geografiskt område, i gränstrakterna mellan Söder, Snopptorp och Nyfors. Det vore förmodligen bra för tydlighetens skull i Eskilstuna om stadsdelen vore identifierad och namngiven.

Nyfors

Stadsdelen Nyfors är däremot klart definierad genom kvartersnamnens begynnelsebokstav. Denna är i Nyfors "F", förmodligen efter "Fors" (Fors församling). Gränserna är: i norr järnvägen, i väster Krongatan, i söder Gillbergavägen och i öster ån.

3. Benämningar

Dagens stadsdelsbenämningar jämte Nyfors utgår förmodligen från Gamla stadens horisont. Bebyggelsen norr därom kallas Norr, den söderom för Söder, på västra sidan Väster, och i öster för Öster. Självklart så det förslår. Dessutom tillkommer Nyfors, som inte riktigt gick in i systemet.

Det finns en klarhet och redighet i denna väderstrecksindelning, som känns sympatisk. Men lite opersonlig är den allt - drar liksom hela förstaden (utanför hjärtat) över en kam. Förutom då, att man preciserar grovt, alltför grovt, för att benämningen ska kunna bidra till identitetskänslan.

Däremot finns det, vid sidan av, folkligt eller historiskt etablerade benämningar, som inte har fått plats i systemet, vilket man kan finna lite otillfredsställande. En bra sak vore kanske, om man på något vis kunde baka in dessa stadsdelsbenämningar eller särskilja dem och ge några av dem egen status. Jag vill i det följande se närmare på stadsdelarnas namnhistorik.

Gamla staden

Tittar vi historiskt, så är Gamla staden kärnan, den tidigaste bebyggelsen, det egentligaste Eskilstuna, beläget mellan klostret eller slottet i norr och Fors kyrka på andra sidan ån, samt utmed ån ett stycke nedåt, till den södra forsen, där Tunafors bruk tog vid. (Hur länge den benämningen - Tunafors - har funnits, verkar okänt, men den kan vara medeltida.)

De la Vallée benämner på sin karta 1658 det gamla slottet och den gamla staden för "Eskilstuna gamla slott och stad". (Den nya rutnätsplanen jämte den nya storslagna planen för det nya slottet benämner han "Carl Gustafs stad".)

Centrala rutnätsstaden

I och med aktiviteterna på 16- och 1700-talen, grundlades Carl Gustafs stad vid den norra forsen med rutnätsstadens planläggning, i vilkens östra del Nystaden började bebyggas, och dess västra del började exploateras för järnmanufaktur. Det dröjde väl in på 1800-talet, innan rutnätsstaden var färdigbyggd.

Rutnätsstaden äger idag inget eget stadsdelsnamn, utan har tillsammans med den bebyggelse som sedermera bredde ut sig väster om rutnätsstaden fått hålla tillgodo med benämningen "Väster".

På äldre kartor möter man emellertid benämningen "Fristaden" för rutnätsstaden väster om Fristadstorget, och "Nystaden" för den del som ligger mellan nämnda torg och Gamla staden. 1756 fastslogs gränsen mellan Carl Gustafs stad och Gamla staden, där delarna på ömse sidor om gränsen kom att kallas "Fristaden" och "Nystaden" väl efter 1771, då Fristaden bildades.

Väster utom rutnätsstaden

Utan åthävor har all bebyggelse väster om Gamla staden, norr om järnvägen och Nyfors, benämnts "Väster". Men ursprungligen tillhörde marken Gredby hemmans ägor, vilket står angivet så sent som på på Åkersteins karta 1890.

Norr

Det dröjde relativt länge, innan stadsdelen Norr fick sitt namn, vilket torde bero på att dess bebyggande är av ganska sent datum. Staden slutade helt enkelt norr om ån, där gärdena tog vid. Undantagandes då bruksbebyggelsen vid norra forsen, där också Munktells mekaniska verkstad började anläggas under 1800-talets förra hälft.

Emellertid förekommer beteckningen "Eskilstuna ladugårds ägor" på äldre kartor. De la Vallée kallar området öster om den nytänkta slottsparken, ungefär från nuvarande Eleonoragatan österut, "Ladugårds åkergärde" på sin karta 1658. Ljunggrens karta 1857 benämner hela området Norr-Söder "Eskilstuna Kungsladugårds ägor".

Öster

Öster fanns relativt tidigt i det förut omtalade gamla Hunsala - stundom benämnt Odensala - vilket exempelvis framgår av Herlings karta 1697. Det var då ett eget samhälle som fysiskt inte hade någon kontakt med Eskilstuna.

När beteckningen Öster kom till är okänt, men den föregicks möjligen av benämningen "Östermalm".

Ljunggrens karta 1857 benämner hela området Norr-Söder "Eskilstuna Kungsladugårds ägor".

Söder

"Söder" är ett samlingsnamn för ett lapptäcke av mindre distrikt såsom "Kungsladugårdsgärdet", "Söderängen", "Stensborg", "Kvarngärdet", "Bryggartorp", och "Tunafors".

De la Vallée betecknar området öster om Gamla staden, således dagens centrala Söder, för "Ladugårds gärde" på sin 1600-talskarta. Ljunggrens karta 1857 benämner hela området Norr-Söder "Eskilstuna Kungsladugårds ägor". På Hellbergs karta från 1646 förekommer benämningen "Kvarngärdet" på området öster om dagens Lustig backe.

Tunafors

Namnet "Tunafors" är väl befäst. Så låg exempelvis Tunafors gård vid foten av nuvarande Lustig backe på Söder. Dess gamla bruk - äldre än järnmanufakturen i Eskilstuna - är vidare väl känt. Här förekom vapen- och spiksmide åtminstone på 1500-talet.

Karl IX ville i början av 1600-talet donera jord till Tunafors och skapa en Tunafors stad. Denna lär till och med ha grundagts 1604, men några privilegiebrev har inte framkommit. Det blev istället Karl IX:s son Karl X förunnat, att ge Eskilstuna stadsprivilegier 1659.

På Voltemats & Sandels karta 1770 finns en gränslinje dragen på båda sidorna om ån, ungefär mellan dagens Tunagatan i Nyfors och Kvarngärdesgatan på Söder, betecknande ägogräns för Tunafors bruk. Detta visar att "Tunafors" inte bara fanns på den östra sidan om ån, utan även på den västra.

Man kan fråga sig, varför namnet "Tunafors" inte har fått leva kvar ens som ett stadsdelsnamn?

Nyfors

Ett accentuerat oreglerat byggande på Västermarken, vilken var benämningen på Nyforsområdet förr, ledde till att Nyfors municipalsamhälle bildades 1889, på Grindstugans ägor, som en tidigare del av Fors landskommun.

Fram till 1907 var Nyfors en självständig administrativ enhet, vilken i hög grad reglerade vad som kom att byggas där.

Namnet "Nyfors" är jämförbart med "Nystaden", således ett nytt samhällsbygge inom Fors kommun på samma sätt som Nystaden förut hade varit ett nykoloniserat område utifrån "Staden".

Kanske hade det känts mera dynamiskt, om "Västermarken" hade fått leva kvar, som en egen stadsdel, och beteckningen "Nyfors" enbart hade omfattat avgränsningen järnvägen-Järntorget-Bergsgatan-Krongatan? Svårt att veta säkert, men det var i alla fall främst i sist nämnda enklav som byggnationen vid sekelskiftet ägde rum. Medan Västermarken i hög grad kom att bibehålla sin karaktär av relativt lågexploaterad naturanpassad stadsdel.

Nu följer en diskussion om de nuvarande stadsdelarnas gränser och namn, och huruvida där kan finnas skäl för revideringar eller inte.

4. Gräns- och namndiskussion

Gamla staden

Att "Gamla staden" har återinförts som stadsdelsnamn känns riktigt och bra. Framför allt tydliggör det stadens viktiga historiska grund.

Centrala rutnätsstaden

Centrala rutnätsstaden borde ha ett eget namn. Även denna stadsdel är betydelsefull, historiskt sett. Utgår man från De la Vallées karta, så vore det inte fel att benämna hela rutnätsstaden - inklusive Faktoriholmarna och Munktellstaden - för "Carl Gustafs stad". Detta vore praktiskt, eftersom dessa två inkludenter idag är involverade i centrala staden i hög grad. En återknytning till 1600-talsvisionen, dessutom!

Om det befinns intressant, kan själva rutnätsstaden underindelas i "Fristaden - väster om säg Gymnastikgatan, och i "Nystaden" för det som ligger öster därom. Men jag skulle tro att en verklig motivation till detta saknas i dagsläget.

Väster utom rutnätsstaden

Väster kan i och för sig behålla sitt namn i synnerhet om Centrala rutnätsstaden avskiljs med egen benämning.

Men en synpunkt: "Gredby" var ursprungligen stora markägor varpå Väster och rangerbangården anlades. Det enda som idag vittnar om denna landareal är några kvarter bostadsbebyggelse mellan Nyfors och Lundby, som benämns "Gredby". Men hela detta område, mellan Västeråsvägen, Tullgatan och ån, kunde benämnas "Gredby".

Genom en sådan namnändring skulle en mental återförening initieras av det en gång enhetliga Gredby-området vilket sedermera abrupt klövs av bangårdens orubbligt slutna enklav.

Kanske kommer förutsättningarna för tåg-rangering att ändras i framtiden, så att bangårdsområdet kan bli föremål för en annorlunda planering än den nuvarande? Om inte annat kanske integreras mera med de båda sidornas bebyggelse?

En namn-förening skulle liksom kunna förebåda en fysisk ihoplänkning - och kanske väcka nya tankar om en framtida plural stadsdel - med spännande innehåll och utformning!

Se vidare mitt resonemang om Öster, där en tanke framkommer om beteckningen "Östra Gredby". Det Gredby som vi här diskuterar, skulle i så fall ges namnet "Västra Gredby".

Jag börjar märka, att mina spekulationer kanske skenar iväg lite för ostrukturerat, men bör ses som ett led i en skissprocess sådan som jag som arkitekt är tillvand vid. Läsaren ombeds att icke avskräckas! Det hela kommer att landa på jorden, så småningom.

Norr

Stadsdelen Norr, inklusive Norra industriområdet, kan man nog uppleva som en naturlig enhet med ett självfallet namn. Munktellstadens kvarter kan väl utlyftas och inlemmas i Carl Gustafs stad, om den korrigeringen skulle önskas.

En tanke: Fördelningsgatan har på äldre kartor utmärkts som "skiljelinjen mellan Norr och Söder". Eventuellt skulle Östers område mellan Norr och Fördelningsgatan väster om Carlavägen kunna återinlemmas i Norr, om detta gjorde strukturen tydligare.

Öster

Stadsdelen Öster känns mest genuin i det område som en gång var Hunsalagärdet. Om man i enlighet med föregående resonemang om Norr, lyfte ut västra delen av Öster, så kunde kvarvarande del återfå sitt äldre namn "Hunsala" alternativt "Onsala"eller "Odensala".

Eventuellt kunde man då vidare ge samlingsnamnet "Öster" åt delstadsdelarna Hunsala (Onsala), Djurgården, Ekängen, Balsta och Hagnestahill. På motsvarande sätt som i resonemanget för Väster, kunde ett samlingsnamn här initiera tankekreativitet angående framtida möjligheter för denna "nygamla" stadsdel.

Eftersom ännu ett Gredby tycks ha funnits i dessa trakter - här löper fortfarande "Gredby gata" - så skulle denna stadsdel eventuellt kunna benämnas "Östra Gredby" - och det andra Gredby då följdriktigt "Västra Gredby".

Söder

Som jag framhöll tidigare, så är "Söder" ett samlingsnamn för ett lapptäcke mindre distrikt såsom "Kungsladugårdsgärdet", "Söderängen", "Stensborg", "Kvarngärdet", "Bryggartorp", och "Tunafors". Frågan är nu, om där finns någon äkta och övergripande "söderkänsla", som berättigar detta vida område att ha ett och samma namn?

Som mångårigt boende vid västra Stensborgsgatan, och därmed genuin "söderbo", så skulle jag vilja hävda att de kvarter runtomkring här, är äkta "Söder". - Vad man då menar med det? Personligen har jag definitionen relativt klar för mig, men är osäker på om den kan betraktas som allmängiltig.

Begreppet "Söder" innebar väl från början liksom exempelvis i Stockholm helt enkelt "söder om sta'n". En alternativ stadsdel som växte fram mera spontant och folkligt "i skuggan" av "den riktiga staden". Fullt med liknande exempel kan man finna i all världens städer. Brooklyn i New York, kanske Chelsea i London, Trastevere i Rom, Montmartre i Paris.

En sak tror jag att alla dessa stadsdelar har gemensamt: de utgör ett slags fristad för olika slag av individer, som inte helt och hållet vill räkna sig som medelsvensson. Sedan bor där givetvis alla möjliga andra sorters människor, varav åtskilliga "normala" och de allra flesta på alla vis "hedervärda". Och det är denna mångfald, tror jag, som skapar en sorts social tolerans, som är så typisk för dessa stadsdelar, och det är kanske just det, som utgör "söderkänslan"?

I enlighet med resonemanget om föregående stadsdelar, börjar kanske ett nytt stadsdelstänkande ta form, innebärande större enheter benämnda Norr, Öster etc. - och inom dessa namngivna och definierade delstadsdelar. För Söders vidkommande kunde detta innebära att hela den halvcentrala staden söder om Fördelningsgatan bibehöll namnet "Söder". Men inom detta Storsöder skulle delstadsdelar särskiljas.

Idé: Området rakt öster om Gamla staden, vars norra del hittills benämnts "Öster" och södra del "Söder", känns namnmässigt vagt och utan egen identitet i namnet. Däremot kan man rent fysiskt uppleva en viss enhetlighet i området som inkluderar lasarettet fram till Kungsladugårdsgatan. Dess mark utgör hjärtat i det gamla Kungsladugårdsgärdet - så varför kunde inte stadsdelen få heta så?

"Rest-Söder", så. Området öster om Vasavägen känns enhetligt och har tydligen anor som "Söderängen". "Söderängsparken" är också belägen här. Namnet "Söderängen" kunde passa rättså bra. Låt vara, att området delvis är ganska kuperat - kanske inte ett så signifikant kriterium på "äng"?

För den stadsmässiga enklav som begränsas av järnvägen, Vasavägen, Stenkvistavägen och ån, har "Kvarngärdet" en gång förekommit som benämning, vilket skulle kunna återtas och kännas rent av lite poetiskt. Möjligen skulle Kvarngärdets norra del, förslagsvis norr om Kvarngärdesgatan, kunna benämnas "Stensborg", då den ligger på den före detta gården Stensborgs ägor.

Tunafors

Vad blev nu kvar åt Tunafors? Inte så mycket, förmodligen. Då benämningen bevisligen har förekommit på bebyggelse på båda sidorna om ån, kring fallen intill Stålforsbron, vore det kanske naturligast att beteckna just den kvarvarande industribebyggelsen där med namnet "Tunafors". Detta skulle då inkludera inte endast enklaven på östra åstranden, utan även de två remsorna industribebyggelse på västra sidan, såväl norr som söder om Gillbergavägen.

Nyfors

Som jag redan varit inne på, borde kanske namnet "Nyfors" reserveras för den stadsmässiga enklaven begränsad av järnvägen, Tegelbruksgatan, Bergsgatan och Krongatan? Övriga nuvarande Nyfors kunde i så fall återta sin gamla benämning "Västermarken" - och då kunde man passa på att involvera det snarlikt lydande "Västermalm", en identitetslös benämning på en oformlig stadsdel.

Man kunde givetvis också se det så, att "Västermalm" bytte namn till det mer traditionsenliga "Västermarken", samtidigt som stadsdelen involverade den snarlika Nyfors-miljön norr om sig.

Nu blev nog desa resonemang i rörigaste laget, åtminstone för en o-initierad, så jag finner det bäst att presentera mitt hypotetiska förslag grafiskt. En karta kommer därför här.

Och se! Trots det lite nedslående resonemanget om Tunafors, så gick det ju riktigt bra att få till en stadsdel med den benämningen. Förutsätts kanske samtidigt, att de tre småstadsdelarna Tunafors, Kvarngärdet och Söderängen får bibehålla samlingsnnamnet "Söder".

Jag borde givetvis ha varit mer konsekvent än jag var i redovisningen på ovanstående karta, men nu blev det som det blev. Söder visades underindelad, medan Östra Gredby åskådliggjordes o-indelad.

Denna inkonsekvens visar möjligen på en problematik i det hela. Å ena sidan vill man kanske ha de större benämningarna - exempelvis Söder - och å den andra, så önskar man få in de mindre enheterna - som Tunafors. Hur få till detta? Det har jag ännu inget riktigt bra svar på.

För ordningens skull bör jag väl också nämna, att det utanför redovisade stadsdelar i vanlig ordning befinner sig de mera perifera, såsom Vallhalla, Vallby, Årby, Eskilshem, Odlaren, Skogsängen, Snopptorp, Fröslunda, Grangärdet, Lundby, med flera. Dessa ingår således inte i denna avhandling, vilken främst rör den stadsmässiga inre bebyggelsen - även om en del icke-stadsmässiga enklaver har fått slinka med där ändå.

5. Särdrag

Här kommer jag att gå igenom de olika stadsdelarna som jag har definierat ovan i ett hypotetiskt förslag. Jag använder därvid de nya - tänkbara, föreslagna - benämningarna. Syftet med genomgången är att synliggöra de eventuella särdrag som kan finnas för att skapa ett underlag för strategier till kompletteringar som kan vara i linje med stadsdelarnas identitet.

Särdragen kan dels bestå av rena fakta - hur stor är befolkningen? Dess sammansättning? Vilka arbetsplatser finns? Vilken social service (vårdcentral; skola; dagis; äldreservice etc.)? Kommersiell service? Rekreation (lekplatser; parker; idrotts- och motionsanläggningar mm.)? Trafikförhållanden (framkomlighet; parkering; busslinjer och hållplatser etc.)?

Denna typ av fakta kan vara användbara i en jämförelse med eventuellt befintliga principer i det kommunala målsättningsarbetet, och på så sätt ligga till grund för revideringar och komplettering av den fysiska miljöns funktioner i förekommande fall.

En annan typ av särdrag kan gälla den fysiska miljöns beskaffenhet och utformning. Här är såväl hårddata som mjukdata möjliga att analysera fram.

Hårddata kan bestå av faktorer som exploateringsgrad; principer för kvarterens bebyggelse; speciella företeelser i stadsmönstret såsom park; järnväg; torg; trafikled etc. samt även exploateringsföreteelser som avviker från det gängse mönstret i stadsdelen exempelvis solitära höghus; enstaka villabebyggelse i en i övrigt homogen flerbostadsbebyggelse osv.

Mjukdata är sådana mera intuitiva, mindre rationalistiska iakktagelser av och inom stadsdelen, som kan göras. Med andra ord faktorer som påverkar människan känslomässigt på ett subtilt sätt - positivt eller negativt - och då inte främst sådana företeelser som trafikbuller; störande aktiviteter etc. utan mera i begrepp av till exempel "pittoreskhet"; "fulhet"; "spännande miljö"; "trist miljö"; "idyll"; "trevligt"; "otrevligt"; "kontinental stämning"; "storstadspuls"; "småstadskaraktär" o.dyl.

En mjukdatavärdering kan göras i utredningssammanhanget av utredaren, men kan även kompletteras med intervjuer av andra upplevare. Eventuellt kan Hesselgrens dipolära värderingsvariabler vara användbara i ett sådant sammanhang.

Gamla staden

Kvarter

• Nybörjaren
• Nymfen
• Sälgen
• Stråken
• Sidensvansen + Sockerbetan
• Stockrosen
• Stengeten
• Snödroppen
• Snäckan
• Stövaren + Spoven

Carl Gustafs stad

Västra Gredby

Norr

Östra Gredby

Kungsladugårdsgärdet

Kvarter

• Solrosen
• Snoken
• Skalbaggen
• Djurgården
• Dagiskvarter å Djurgården
• Syrenen
• Spjutet
• Svärdet
• Sporren
• Hisings backe
• Sergeanten
• Skölden
• Svalan
• Svanen
• Skatan
• Skickligheten
• Jätteberget
• Samariten (del av)
• Skogvaktaren
• Smörblomman
• Södra stationen + Speditören + Semaforen
• Syrsan
• Sånglärkan
• Snigeln
• Safiren
• Samariten (del av)
• Storken
• Skålen

Kvarngärdet

Kvarter

• Parksnutt
• Stensborg Norra
• Skarpskytten
• Släggan
• Svärdsliljan
• Sländan
• Stensborg Södra
• Eskilsparken
• Smeden
• Stören
• Parksnutt
• Steglitsan
• Skruven
• Stämjärnet
• Snickaren
• Stenhuggaren
• Spaden
• Biljerparken
• Spettet
• Sylen
• Saxen (del av)

Söderängen

Stadsdelen utgår ur denna analys, då den inte uppvisar tillräcklig stadsmässighet.

Tunafors

Kvarter

• Forsen
• Parksnutt
• Strömbrytaren
• Parksnutt
• Strigeln
• Smedjan
• Lustig backe
• Stenbocken
• Skorpionen
• Saxen (del av)
• Tackjärnet
• Strömparken (del av)
• Humlan m. fl.
• Hantverkaren
• Härolden
• Hökaren
• Hammaren
• Hovslagaren (I)
• Hovslagaren (II)

Nyfors

Västermarken

6. Förslag till målsättning för stadsdel

En grundföreställning skulle rimligen kunna vara, att det bor människor inom stadsdel, och därför bör i första hand dessa tillförsäkras en god och fullvärdig boendemiljö, med allt, vad det innebär.

Generella kommunala ställningstaganden beträffande kommunal och kommersiell service bör ligga till grund för utformning av stadsdel, för uppnående av jämlikhet mellan boende inom olika stadsdelar. Detta i sig motverkar segregering.

Vidare bör en allsidig struktur eftersträvas inom stadsdel, med integrering av olika sociala tillhörigheter, jämte blandning av verksamheter och boende.

Genom undvikande av alltför stora projekt och totalsaneringar inom stadsdel, tillförsäkras en diakron dynamik, vilken verkar gynnsamt på en komplex befolknings- och verksamhetsfördelning.

Av målsättningen med en allsidig ålderssammansättning följer, att varje individ, oberoende av ålder, skall kunna framleva sitt liv inom stadsdel. Detta innebär, att en kommunal infrastruktur bör anpassas efter denna demografiska situation.

Ett rimligt krav bör vara att individen ska kunna nå all den service som den kan komma att efterfråga, till fots (per barnvagn/rollator/rullstol etc.) med ett realistiskt gångavstånd. Stadsdels geografiska avgränsning bör göras med tanke på detta, utifall stadsdel, såsom tänkt, ska kunna utgöra enhet för individens räckvidd. Uppnås en sådan struktur, kan en icke oväsentlig minskning av biltrafik och behov av kollektivtrafik förväntas.

Ovanstående stipulat medför, på ett tämligen tydligt och enkelt sätt, att varje stadsdel bör vara försedd med ett grundutbud av kommunal och kommersiell service. Begreppet "stadsdel" kan då i bästa fall innebära en komplett miljö för individen som går att leva i på ett fullständigt sätt. Undantaget Gamla staden, som är en alltför liten enklav och med ett alltför speciellt innehåll, men vars närhet till andra stadsdelar motverkar detta men.

Man märker möjligen här en svårighet med en geografisk indelning som kan variera i ytstorlek, samtidigt som underlag för exempelvis dagis och livsmedelsaffär bygger på befolkningsstorlek. Konsekvensen av detta blir en jämkning med exploateringsgrad. I viss stadsdel kanske en ökad exploatering bör eftersträvas, och tvärt om i annan. Därmed inte sagt att samma exploateringstal bör gälla överlag i specifik stadsdel. Men här finns dock ett visst styrinstrument.

Vilken service bör då i varje fall finnas i stadsdel? Om vi först för ett allmänt resonemang, så är stadsdels grundstruktur kvarter, uppdelat i fastigheter, samt allmänna ytor. Inom fastighet finns byggnad och mark. Allmän mark kan bestå av gatumark, parkmark, vattenytor etc.

Byggnad kan rymma i huvudsak två kategorier: bostad och lokal för verksamhet. Dessutom kan komplement till dessa kategorier förekomma.

Båda dessa kategorier, bostäder och verksamheter, har behov av service. Frekvent lokalisering av verksamheter till en stadsdel, kan öka förutsättningarna för etableringar av sådan kommersiell service i närområdet, som de verksamma efterfrågar, exempelvis under lunchuppehåll och efter arbetet.

Detta om den rent funktionsmässiga delen, nog så viktig för en levande stadsdels livskraft. Så till mitt speciella ämnesområde, där jag nu vill introducera ett begrepp som jag har behandlat i någon mån på annan plats här i arkitekturcentret (Fjärilsängen samt Kognition; infoga url), platskänslan. Enligt min uppfattning är just platskänslan den kanske allra kraftfullaste identitetsskaparen inom miljöområdet.