Farfar

Min farfar växte upp i Kumla dit familjen flyttat 1896. Han utbildade sig till folkskollärare och kom efter seminarietiden i Uppsala till Eskilstuna 1910, där han verkade under hela sitt yrkesverksamma liv som lärare, främst vid Nyfors Västra folkskola, senare benämnd Björktorpsskolan.

Farfar omgiven av en del av sin klass 1915.

Carl Ohlin och Ragnhild Ohlin.

1917 gifte sig farfar med farmor, Ragnhild Emilia Lundholm, född 1891 i Uppsala. Också farmor var lärare, men övergick till att vara hemmafru när barnen kom. Dessa blev tre, som förutom min far Carl Bengt, född 1922, var min faster Anna-Britta Emilia, född 1919 och min farbror Carl Ragnar, född 1921.

Bengt, Anna-Britta och Ragnar Ohlin.

Farfars klass 1919-24 i sitt jubileum den 6 juni 1959.

Farfar Calle inspekterar sitt torp i Mälby vintern 1965, under
överinseende av min syster Catharina. Foto: Mats Ohlin, 1965.

Farfar inför sin hundraårsdag. Foto: Eskilstuna-Kuriren (?), 3 jan 1984.

Farfar på sin hundraårsdag. Foto: Mats Ohlin, 1984.

"Ohlinska huset", Kyrkogatan 27 i Kumla. Foto: Mats Ohlin 1962.

Farfars far, som allmänt kallades "C-W", var smed eller snarast konstsmed i Kumla, där han även var engagerad som kommunalman. Bland annat var han den drivande för vatten- och avloppsnätets införande i staden. Den artificiellt anlagda Kumlasjöns tillblivelse har han även tillskrivits förtjänsten av. Till Kumla hade han kommit med sin familj 1896.

Wilhelm och Karolina Ohlin.

Familjen Ohlin. Foto hos Anders Hamrin, förmedlat av Anna Hamrin.

C-W gifte sig 1882 med Johanna Karolina Mathilda Hedvall, född 1857 i Vittinge, död 1940 i Kumla. Karolina kallades enligt uppgift "Lina". Paret fick fyra barn, vilka förutom min farfar samt en dotter som dog vid fyra års ålder var:

Torborg Ohlin (t. v.) och Annie Ohlin (t. h.).

3. Annie Carolina, född 1886 i Vintrosa. Flyttade till Kumla 1896. Arbetade som lärare i Kumla. Dog i Kumla 1981.

4. Torborg Olga Vilhelmina, född 1894 i Hallsberg. Flyttade till Kumla 1896. Arbetade som lärare i Kumla. Dog i Kumla 1980.

Annie och Torborg Ohlin.
Foto hos Anders Hamrin, förmedlat av Anna Hamrin.

Lars-Erik Olin var smed. 1846 flyttade han från Gräve till Tysslinge, där han först var smeddräng åt bruks-smeden Lars Henrik Löthgren på Garphytte bruk, sedan handsmed.

Lars-Erik Olin och Anna Lovisa Ohlin.

Gift 1856 med Anna Lovisa Perdotter, född 1831 i Tysslinge, död där 1912. Förutom äldsta barnet Carl Wilhelm (min farfars far), fick paret fem andra barn:

2. Lars Fredrik, född 1859 i Garphyttan, död 1942 i Huseby bruk, Skatelöv. Flyttade till Fellingsbro och till Huseby bruk.

3. Oskar Fritjof, född 1862 i Garphyttan, död 1931 i Undenäs; flyttade till Sätra fabriker i Undenäs 1888.

4. Maria Elisabet (Betty), född 1865 i Garphyttan, död 1895 i Striberg, Nora socken. Flyttade till Striberg.

5. Lovisa Alexandra (Alice), född 1868 i Garphyttan. Flyttade till Eskilstuna 1888, till Kungs-Barkarö 1893, till Kungsör 1897, till Stockholm 1919.

6. Erik Adolf, född 1871 i Garphyttan.

Tack vare TH. Johansson, som utgivit en liten skrift om släkten Hamrin (1936), vet vi följande om ovannämnda syster till farfars far, Alice Olin:

Arvid Hamrin ... född den 1 september 1867 i Eskilstuna. Synes en tid ha bott i Stockholm [Katarina församling], varifrån han återkom 1888 till Eskilstuna. Bosatte sig sedermera i Kungsör. Grundade där 1893 Kungsörs Bleckkärlsfabrik, som han utvecklade till den största i landet inom sin bransch. År 1897 ombildades den till aktiebolag, vars direktör han blev. På hans initiativ bildades 1918 A. B. Plåtmanufaktur såsom en sammanslutning av liknande fabriker.

Deltog med intresse i det kommunala arbetet såsom ledamot av köpingsfullmäktige, kommunalnämnd, byggnadsnämnd etc. och var en tid landstingsman. Grundade Kungsörs barnhem, numera anslutet till Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos. Var en av de ledande inom baptistförsamlingen i Kungsör. Död den 2 april 1919.

Gift den 17 november 1890 med Lovisa Alexandra Olin, född den 21 december 1868 i Tysslinge socken.

Men åter till farfars farfar Lars-Erik Olsson Olin, den förste anfadern med namnet Olin. Varifrån kom namnet? En första association man kan få är att det började bli relativt vanligt under 1800-talets senare del att småborgare som ansåg sig ha gjort klassresa från bonde- och torparståndet tog sig borgerliga namn. Så kan ha skett här. Men en annan förklaring framskymtar i Elin Larssons skrift som innehåller minnesanteckningar från Garphytte bruk (1947, s.13):

Underligt nog var ej son-namnet så starkt utbrett som fallen brukar vara på landet. Måhända härrörde de här uppräknade namnen från gamla smedsläkter: Berg, Bergman, Blyckert, Björklund, Dalström, Dalqvist, Duberg, Edström, Ekström, Flodberg, Finnström, Garp, Granbom, Götberg, Holmgren, Hägerström, Julin, Kagg, Kropp, Lindberg, Lindqvist, Ljungstedt, Lyberg, Olin, Skeppstett, Sandberg, Siljat, Söderqvist, Tylin, Varg, Wieveg, Värme, Ånberg, Österberg, Öberg och Österdahl.

I uppräkningen av gamla smedsläktsnamn finns Olin med. Lars-Erik Olsson Olin var smed. Men hans far och hans farfar var fjärdingsmän och de följde det hävdgamla sonnamns­systemet, typiskt för bondesamhället. De tycks ha härstammat från och bott i Gräve socken på Närkesslätten vid Kilsbergens fot. I hur många generationer bakåt vet vi inte, men kanske många.

Eventuellt var Lars-Erik Olsson den förste i en lång ättelängd som bröt kedjan genom att anta smedyrket. Kanske föll det sig då naturligt att i en tid av sonnamns-"förädlingar" lägga sig till med ett etablerat smednamn från trakten. Detta kan ju rent teoretiskt redan ha funnits naturligt i släkten längre bakåt, om inte annat så i någon sidogren, en omständighet som kan ha varit känd för Lars-Erik.

I sin utredning 1959 om släkten Ohlin från Gräve skriver Artur Hamrin bland annat så här:

Släkten [Ohlin] kommer från Gräve socken i Närke och räknar släktskap med en rad gamla Gräve-familjer, av vilka åtskilliga ännu kvarbo i socknen.  ...

Den förste, som bar namnet Olin (så stavat i början), var så vitt jag kan se, brodern [Lars-Erik Olsson Olins broder] Carl Olsson, född 4 augusti 1824 i Gräve. Han flyttade från hemmet 1841 till Eker och kom 1852 från Snavlunda till Tysslinge och skrives då Carl Olsson Olin. När sedan Lars Erik Olsson 1856 ingår äktenskap, är namnet Olin tillagt. Dessa uppgifter ur husförhörsböckerna i Tysslinge stämmer med upplysningar av morbror Adolf Ohlin, att Lars Erik och en bror till honom tog släktnamnet, medan de andra syskonen behöll namnet Olsson. Två gårdar i Tysslinge, Enebacken och Eketorp, bebos av släktingar - Eketorp av sonen till Lars Erik Ohlins ovannämnde bror Per Erik Olsson, kyrkvärden E. A. Pettersson.

Jag erinrar mig att min farfar någon gång sa, att det var (som jag uppfattade det) de nämnda brödernas fader, Olof Nilsson, som skulle ha tagit sig namnet Olin, genom att kombinera de första bokstäverna i sitt för- och efternamn - ol och nil - och gjort ett slags palindrom av det genom att vända på efternamnets bokstäver. Ingenting hindrar givetvis att det i själva verket var bröderna (och att det i själva verket var dem, farfar refererade till) som på så vis konstruerade sitt nya efternamn efter sin faders namn. I så fall är farfars redogörelse förenlig med Hamrins.

En vild spekulation kan jag även redovisa. Olof Nilsson var ju tydligen enögd - liksom Odin. Odin, eller Oden, hade många benämningar; en var Hlin. Kanske bröderna Olsson ville göra om Olsson-namnet en smula - också för att hedra sin far - och började kalla sig o'Hlin...?! således "av Hlin". Men efter anpassad stavning blev det "Ohlin". Detta förutsätter givetvis att h-et fanns med från början, vilket det enligt Hamrins uppgifter inte gjorde - men han kan ju ha dragit en förhastad slutsats om att det gamla smednamnet "Olin" var det som anammades, men att ett "h" snart nog lades till för utsirningens skull.

Släkt med Oden - om denne och de andra asarna har funnits som levande "människor", vill säga - kan han teoretiskt sett ha varit. Nyligen (2009) upptäckte Länsstyrelsen i Örebro län och Riksantikvarie­ämbetet ett gravfält från järnåldern i anslutning till Gräve kyrkas tidig­medeltida kyrkogårdsmur. Just här har man alltså funnit beviset för en kultplats som fortfarande fungerar, att förmoda oavbrutet, från avlägsna tider ner i järnåldern långt före kristendomens inträde - och som togs över av kristendomen. Odens folk kristnades - och bodde kvar!

Olof Nilsson var fjärdingsman tillika kyrkvärd. Enligt uppgift var han enögd.

Gift med Brita Cajsa Pehrsdotter född 1793 i Gräve, död där 1852. Deras barn var:

1. Nils, född 1814, död 1826
2. Maja Stina, född 1817
3. Gustaf, född 1819, död 1851
4. Per Erik, född 1822
5. Carl, född 1824
6. Ulla Sophia, född 1827
7. Lars Erik, född 1830
8. Johanna Carolina, född 1833

Nils Persson gifte sig 1773 och titulerades då fjärdingsman. Hustrun Maria Ersdotter föddes 1748 i Gräve och dog där 1813. Paret fick fem barn:

1. Maria Catharina, född 1775
2. Anna Elisabet, född 1780
3. Petter, född 1782
4. Olof, född 1789; tvilling med
5. Ulrica Sophia, född 1789

Enligt en uppgift bör här en jämförelse göras med släkten Thyselius.

Pär Larsson var gift med Maria Håkansdotter, född 1707 i Gräve och död där 1765. Hennes far var Håkan Jönsson, född 1645 och död troligen 1727, som i början av 1700-talet bodde på Håkansgården i Gräve. Dennes far var möjligen Jöns Andersson från Backa i Kils socken.

Paret Pär och Maria Larsson bodde på Västra roten i Gräve. Deras barn var: Maria, född 1745, och Nils Persson, född 1748.