Jag hade en gång en farmor, som var huld. Här följer hennes berättelse.

För länge sedan fick jag en bok utgiven på Konsthögskolans förlag, som jag titulerade "Sex portar om den klassicistiska entrédörrens byggnad" (1992). Manuset skrev jag under loppet av flera år, och den slutliga utgåvan föregicks av åtskilliga versioner, vilka jag i tur och ordning själv refuserade. Emellertid förelåg en av dessa versioner alldeles inför tryckningen. Boken hette då "Nio portar..." I sista stund tog jag mitt förnuft till fånga och strök bryskt bort ett par tre kapitel, och döpte om boken till "Sex portar...". Jag minns, att mina professorer Göran Lindahl och John Sjöström båda, var och en för sig, avrådde mig från dessa strykningar. Ändå gjorde jag dem, vilket jag alltsedan dess har känt mig nöjd med.

När jag nu och här står inför att berätta om min farmor och hennes gren ner i historien, så aktualiseras plötsligt ett av dessa av mig strukna kapitel i min bok. Det är det första kapitlet; ett slags introduktion till mitt arbete. Anledningen till, att jag tog bort det då var, att jag inte fann det tillräckligt vetenskapligt, utan alltför spekulativt. I dag har jag i viss mån omprövat denna min bedömning, och finner den — om inte vetenskaplig — så åtminstone trovärdig. Så nu kan jag finna inledningsraderna till det kapitlet som en passande introduktion till farmor och hennes genealogi! Så här kommer de:

Jag redovisar inte mer av detta första kapitel av mitt opus, utan nöjer mig med dessa rader. De beskriver på ett illustrativt sätt en möjlig utveckling från långt svunna tider till den farmor, som var min och som jag träffade och kände i verkliga livet.

Jag vill nu också passa på tillfället klargöra, att några förgyllda bronssmycken — dem visade mig aldrig farmor; de existerade blott i den unge ":författarens" fantasi. Min tanke med boken Nio portar (innan jag strök tre av "portarna") var att — måhända på postmodernistiskt vis — väva samman vetenskap och fiction. Till sist insåg jag att det inte var någon vidare god idé — och ren­odlade boken i sista stund till mera strikt vetenskaplig.

Visst är farmors härkomst spekulativ — men den kan vara sann. Ta del av dokumenten, som följer, så får du se!

Brevväxling mellan farmors bröder Georg och Herman om släktens anor

Gustaf David Lundholm, född den 7 juli 1885 i Uppsala: bygg­nadsingenjör, byggmästare, kommunalman i Örebro; död den 16 juni 1943.

Carl Herman Lundholm, född den 12 juli 1887 i Uppsala; direktör i Stockholm; död den 16 sept 1970 i Stockholm.

Ragnar Emanuel Lundholm, född den 15 juni 1889 i Uppsala; murare i Örebro; död den 23 okt 1942 i Örebro.

Gunnar Emanuel Lundholm, född den 15 juni 1889 i Uppsala; tvilling med Ragnar Emanuel Lundholm; död den 7 okt 1912 i Kumla.

Ragnhild Maria Emilia Ohlin, född den 26 april 1891 i Uppsala; småskolelärarinna i Eskilstuna; död den 5 feb 1965 i Eskilstuna.

Sven Knut Ludvig Lundholm, född den 15 jan 1893 i Uppsala; ogift, inga barn; död den 18 maj 1913 i Kumla.

Ruth Anna Elisabeth (Lisa) Nilsson, född den 24 nov 1894 i Örebro; död den 7 april 1980 i Norrköping.

Otto Paul Martin Lundholm, född den 10 nov 1897 i Örebro; ungkarl, revisor i Stockholm; död den 9 mars 1964 i Stockholm.

Georg Samuel Lundholm, född den 9 nov 1898 i Örebro; jour­nalist, intendent vid Idrottshuset i Örebro; död den 21 april 1969.

Josef Enar Lundholm, född den 3 sept 1900 i Örebro; avdelnings­chef och uppfinnare i Stockholm; död den 31 aug 1959 i Saltsjö­baden.