I.

Dagbok

fr. o. m. d.  1 Jan — t. o. m.  d. 20 Mars 1884.

C. M. H. Stille

Jkpg.

År 1884.

Tisdagen den 1 Januari (Nyårsdagen).

Så talar den käre Frälsaren, då Han tager afsked af sina lärjungar och far upp till sin Fader i himmelen, hvarest han skall bereda sina trogna en fridstad för evigheten. Änskönt Jesus gick bort, så är han enligt sitt ofvannämnda löfte dock när, vid sidan ja, midt ibland sina trogna. Huru tiderna än vexla, och glädje utbytes mot sorg samt sorg mot glädje, oaktadt det ena året går och det andra kommer, så behöfver den, som i enfald tror på Jesus såsom sin Frälsare, ej frukta, ty — jag är när dig, säger Han sjelf. Understundom kan det väl synas, som om Han ej håller, hvad Han lofvat, det kan ibland tyckas, att Jesus verkligen är borta, men då man tycker att det så är, då är Han allra närmast. Bara man kunde tro det! Ack, o, Jesus, var du mig nära äfven under det nu kommande året! Tack att du uppfylde ditt löfte under hela det förgångna året! Tack att du hjelpte mig i nödens stunder, då jag var så nära att gå bort från dig! Behåll mig, o, Herre, i dina trygga armar äfven under året, som nu ingått! Jag är fattig och sjuk, men du, o, min Frälsare, är rik och dessutom den bäste läkaren, derför har jag just dig att gå till. Jag beder dig om hjelp i dessa stycken! Du har ju lofvat att höra dina barns suckar! ———

Åter har ett år flytt, i det att det 1883^dje tyst och oförmärkt gick ned i tidens djupa graf. Huru fort gick det icke! Man kan likna det vid en forsande flod, som efter att hafva brutit sig väg genom alla hinder helt hastigt uttömde sin vattenmängd i den oändliga Oceanen. Och dock — likasom den forsande flodens böljor hafva mycket att förtälja från sin snabba färd om leende, lyckliga nejder och äfven dystra ödemarker, så har också det nu tillryggalagda året mycket att berätta om uppfylda önskningar, glada erfarenheter, fröjder och medgångar, men ock lika mycket, ja, kanske ännu mera om felslagna förhoppningar, svåra pröfningar, sorger och lidanden. Särskildt har år 1883 i utlandet visat sig rikt på olyckor, föranledda af förhärjande stormar, eldsvådor och utbrott af vulkaner ja, till den grad att man får söka långt tillbaka, innan årets like deruti kan påträffas.

Men vare dock härmed huru som helst — när vi här i vårt lyckliga land nu hunnit det gamla årets slut och redan fått skåda det nya årets första dag, kunna vi alla, ävfen efter genomlefda stora pröfningar, ej annat än vid återblicken på det tilländagångna året med tacksamhet säga: Ända hitintills har Herren hulpit oss.

Huru mycket har jag ej under år 1883 erfarit! Då jag förra nyårsdagen helsade mina närmaste och bekanta och blef helsad tillbaka med "Lycka till ett godt nytt år!", kunde jag ej ens ana, hvad det nu flydda året bar i sitt sköte. Jag vill här göra en kort återblick på det gamla året. Jag har nemligen ej fört någon dagbok, hvarför jag nu vill anteckna åtskilligt af det förflutna.

Vårterminen slutade onsdagen den 6 Juni med examen, vid hvilken jag ej var närvarande. Orsaken dertill var, att jag väl visste, det jag skulle få underkändt betyg i Svenska språket. En vecka innan examen hade jag varit hemma hos Kand. Flodén, då jag frågade om jag fick fullt betyg i hans ämne, hvilket var såsom nämndt Modersmålet. Efter långt öfvervägande lofvade han mig då fullt betyg, emedan jag skrifvit de sista uppsatserna mycket bra och, såsom han sade, i all synnerhet den sista. Jag blef naturligtvis glad, men min glädje varade ej länge. Följande dagen, på 12-rasten, kom "Flodix" och bad att få tala vid mig. Nu hade han åtrat sig och sade, att han noggrannare öfvertänkt saken och ej kunde gifva mig fullt betyg. Jag blef naturligtvis arg och beslöt derför att ej gå upp i examen. Som sagdt, jag fick underbetyg i Modersmålet, tack vare den hedersvärda "Flodix". Dock gaf Kand. Flodén mig löfte att komma igenom i examen vid höstterminens början utan att hafva uppöfvat mig något under sommaren, då han önskade, att jag toge till mig krafter för att fortsätta mina studier. Ja, dagen innan jag reste mötte jag honom. Då tog han mig i hand och sade till afsked: "Gud låte, att Stille blefve bra till hösten!"

Den 8 Juni lemnade jag Jönköping och reste med snälltågsfart till Göteborg, dit jag anlände kl. 3,13 e. m. Jag hade min kamrat Ernst Malmsten i sällskap. Komna utom stationshuset blefvo vi ej litet öfverraskade att se så stora och ståtliga hus, såsom hotell "Christiania". Vi gingo så sakta, tills vi kommo ned till hamnen, der den båt låg, med hvilken vi vidare skulle fortsätta resan. Vi sökte derpå oss rum. Detta fingo vi å hotell "Garni", som ligger hamnen allra närmast. Ehuru vi voro mycket trötta af den långa resan, gingo vi ändock ut att bese staden under eftermiddagen. Vi spatserade både länge och väl på de vackraste gatorna och kommo så till "Träd­gårds­för­ening­en", der vi fingo gå in mot afgift af 10 öre per man. Här var mycket vackert! En stor bygnad med allehanda växtslag stod ungefär midt i "Trädgårdsföreningen". Emot en afgift af 25 på hvar fingo vi bese alla växterna derinne. Detta var mycket trefligt! Under det vi så gingo och spatserade, undslapp oss mången gång: "Aj mina fötter". Vi voro mycket trötta, hvarföre vi beslöto att gå hem, d. v. s. till vårt rum på hotellet. Sedan vi hvilat oss en stund och ätit qvällsvard, hvilken bestod af ost och bröd, som jag haft med mig, gingo vi återigen ut. Kl. ½ 10 skulle ett tåg afgå, hvarför vi gingo ned till stationen. Här var mycket folk. Många skolpojkar voro der äfven. De sågo på oss, undrande hvilka vi voro. Derpå gingo vi hem och lade oss vid elfvatiden.

Följande dag, som var en lördag, fortsatte vi vårt beskådande af "Sveriges näst största stad". Malmsten bjöd på frukost, hvilken vi intogo å ett café i närheten af hotell "Göta Källare". Vi åto oss nu rigtigt mätta, men så kostade det 1,40 öre. Derefter gingo vi till domkyrkan för att bese densamma. Der hölls, såsom vi sett i dagens tidning, skriftermål och nattvardsgång kl. 10 f. m. Dom­kyrko­adjunkt­en N. J. Rexius höll skriftetalet med ledning af Davids 34 Psalms 7 vers. "Domen" var mycket storståtlig, men ingalunda vacker; vår kyrka i Jönköping är mycket vackrare. —

Då det var slut, fortsatte vi vår vandring åt vestra delen af staden. Efter att ha gått på många gator, vid hvilka stodo många stora och vackra hus, kommo vi till "Haga kyrkan". Äfven der voro vi inne. Den var liten, men mycket vacker.

Derefter kommo vi efter en stund till en skans, hvars namn jag ej minnes; härifrån hade fordomdags våra fäder försvarat sig mot den anryckande fienden. I från den uppe på detta berg, der skansen stod, belägna bygnaden hade man en vacker utsigt. I nordvest och norr sågs Göta Elf flyta ut i hafvet. Vackert var det att se en så stor mängd fartyg segla på elfven. I öster såg man staden, som låg utbredd under fötterna. I söder och vester såg man här och der en bygnad å landsbygden i stadens närhet. Länge stodo vi der, ty det var intagande vackert! Derpå gingo vi ned för den ingalunda trefliga vägen, eller rättare sagt, gångstigen.

Vi viste knappast, hvart vi nu gingo. Strax kommo vi till en kyrka, som jag tror var Johanniskyrkan. Men icke vidare kunde vår färd åt det hållet utsträckas. Just nu började det att regna mycket stark, hvarför vi ämnade till fots begifva oss åter hem. Till all lycka fingo vi nu helt häpet tak öfver hufvudet. Det var vid Stigbergsliden, vi nu befunno oss, och der stod en omnibus färdig att gå till staden. Vi stego genast in uti densamma, och snart voro vi hemma.

Under eftermiddagen stannade M. på rummet, men jag gick ut. En lång stund såg jag på (alla) fartygen, som lågo i hamnen, och hvilkas namn jag antecknade. Sedan gick jag till stationshuset och Mekaniska Verkstaden samt utsträckte min vandring ända ut till östra stadsdelen, Mosaiska kyrkogården och Lokomotivstallarne, hvarest jag var inne och såg på lokomotiven. Efter att hafva spatserat så under ett par timmar vände jag mina steg hemåt. Under vägen var jag inne på den gamla kyrkogården, som var mycket stor. På denna spatsertur fick jag ock se en sluss, som låg i närheten af "Trädgårdsföreningen" och torget vid Jernvägsstationen. Det var naturligtvis mycket intressant att betrakta densamma, då jag ej förr sett en sådan.

Under återstoden af dagen gingo jag och M. ut en stund. Jag träffade honom först kl. ½ 9 e. m. Klockan 11 gingo vi upp på vårt rum. Malmsten bjöd på punsch och porter, hvarefter vi lade oss, då klockan var tolf.

Följande morgon, söndagen den 10 Juni, skulle vi resa. Sedan vi blifvit klädda vid ½ 8-tiden, gick M. ned till ångbåten. Jag stannade ännu en stund för att betala. Något öfver 8 kronor måste jag nu punga upp med. Jag såg naturligtvis öfver räkningen och blef ej litet förtretad, då der var upptaget: Ljus à 50. Vi hade helt litet begagnat det ena ljuset. I förtreten tog jag det ännu hela ljuset och gick min väg. Kommen ned till ångbåten, som hette "Blända" och var hemma i Varberg, visade jag M., hvad puts jag gjort. Han började naturligtvis att gapskratta deråt, så att de öfriga passagerarna sågo helt förvånade på honom.

Ännu flere äfventyr hade vi under dessa dagar genom­lefvat, men det skulle upptaga alltför mycket utrymme här, hvarför jag endast vill påminna mig dem med namn, som helt och hållet känneteckna dem: Såsom t. ex: "Trappan", "Betjenten" och "Biljetten" m. fl.

Mycket glada och upplifvade af vårt vistande i Göteborg, stego vi ombord å den lilla nätta ångbåten, hvars köl snart klöf Kattegatts blåa bölja.

Hafvet vaggade vår båt något litet, så att, då vi tagit oss något glas, våra kroppar nästan kunde slängas hit och dit. Tiden blef neml. alltför lång, hvarför M. bjöd mig ned i försalongen för att få litet uppfriskning.

Kl. ½ 12 lade vi till vid Varbergs hamn. Mycket folk hade kommit, men ingen tycktes söka efter oss. Jag gick derför att ställa om, så att våra reseffekter kommo i land. Under tiden hade ett par pojkar kommit till M. och frågat om han var Stille. "Nej", svarade M., "men Stille är i mitt sällskap". Jag blef då genast underrättad härom och går till pojkarne sägande: "Jaså detta är mina blifvande disciplar Nordblom." Ja, så var det. Gustaf och Axel voro mig till mötes. Vidare frågade jag om någon vore med, som kunde taga om hand våra koffertar. Drängen förde dem då till Vårhem, som nu skulle blifva mitt hem under sommarens lopp. Jag hade erhållit kondition hos Grosshandlare Nordblom genom Theodor Thörngren, en f. d. kamrat, som den 16 maj reste till Amerika, der han skall lära till prest.

Axel visade oss vägen till Vårhem, hvilken vi tyckte var mycket vacker. I första ögonblicket öfver staden beundrade vi bland annat fästningen, som låg vid hafsstranden, så majestätiskt höjande sig öfver allting annat. Den vackra allée, vi nu gingo igenom, och de stora och vackra parkerna, gjorde att vi tyckte oss glada och upplifvade redan vid vårt inträde i den ingalunda otrefliga staden.

Då vi så gingo i alléen, sutto några unga damer på en soffa. Då vi voro ett långt stycke från dem, småskrattade de, hvilket förvånade oss. Komna midt framför dem, vinkade de Axel till sig. Vi fingo strax derpå veta, att det var hans systrar och några andra flickor, som voro deras vänner och bekanta.

Komna till Vårhem, som ligger några minuters väg söder om staden, mötte oss herrskapet med ett hjertligt "Välkommen". Strax derefter kommo flickorna hem och blefvo vi då presenterade för Hanna och Olga, tvenne ungdomliga rosor.

Så voro vi nu vid vår resas mål. Ernst M. kom att bo (i staden) i herr N.^s hus, som ligger i norra delen af staden och tio minuters väg från Vårhem.

Mina göromål om dagarne voro: Kl. ½ 7 steg jag upp — i bland kl. 6 fm. — för att gå ut att spatsera i trädgården eller göra en tur utåt Göingagården, det vackraste ställe i Varbergs omnejd eller ock åt något annat håll, såsom ned till sjöstranden. Kl. ½ 8 dracks kaffe, hvarefter jag läste tidningarne för gårdagen. Kl. 9 spisade vi frukost. Kl. 10 började jag med läsningen, hvarmed jag höll på till kl. 12, då jag gick att bada i Kattegatts salta vatten. Kl. 1 spisades middag, hvarefter jag antingen spelade bräde med någon eller gick ut i trädgården, der jag hade en treflig gubbe, herr Edberg, till sällskap. Kl. 3 ropades vi in att dricka kaffe, hvarefter jag strax kallade in pojkarne, fyra till antalet nemligen Gustaf, Axel och Oscar, herr Nordbloms söner, samt John Nyberg, son till en handlande i staden. Kl. 5 gick jag ned till staden, der jag sökte upp mina bekanta, såsom Ernst Malmsten och Anders L. Johansson fr. Skene. Vi gingo då och spatserade i parkerna och vid hamnen, m. m. Jag stannade då vanligtvis i staden till kl. 8 em., då jag gick hem för att spisa qväll, hvarefter jag vanligtvis genast gick och lade mig. Understundom kunde det hända, att jag gick till staden för att höra musiken, som spelade hos "Perssons" eller i "Slottsparken". Mången gång gick jag äfven ned till hafsstranden eller följde herr Edberg hem. Så hade tiden skridit fram till kl. 10 eller 11 em. Detta var i allmänhet mina dagliga göromål.

Malmsten reste fr. Vbg den 23 Juli, hvarefter jag ej hade någon serdeles sällskapskamrat, ty Anders Johanson hade äfven rest hem.

Mången vacker afton gick jag upp på "Rantzovs klippa", der den danske hjelten Daniel Rantzov stupade, då belägrade Vbgs fästning år 1569. Ifrån denna höjd var det vackert att skåda utåt hafvet, då solen så sakta nedsjönk bakom horisonten. En morgon såg jag på hafvet en förfärligt stor mängd skepp. Jag gick ned till "Berget", hvarifrån man hade en vidsträckt utsigt öfver hafvet. Härifrån räknade jag nu ända till 80 [åttio] fartyg, alla gående åt norr. En utomordentligt ståtlig syn!

Således har jag nu erinrat mig mycket af det nyss förflutna året. Många dagar rinna mig ännu i minnet såsom den 24 Juni (midsommardagen), onsdagen derefter den 27 Juni, den 2 Aug m. fl., hvilka skulle gifva mig mycket att skrifva, men jag vill härmed upphöra, emedan det kanske skulle blifva alltför långtråkigt. Dock kan jag ej underlåta att anteckna ännu en dags händelser.

Att en sådan dag, som jag nu här vill anföra, skulle komma, kunde jag aldrig tro, en dag, då jag skulle få erfara sådant, som af mig aldrig kan glömmas. Jag vill på denna ny­års­dags morgon erinra mig den så betydelsefulla dagen, emedan jag då ej förde någon dagbok.

Det var den 17 Augusti 1883. Solen, som under några dagar varit undanskymd af stora tjocka moln, skickade i dag sina varma och ljufva strålar ned till vår jord, på hvilken allting liksom tycktes få nytt lif derigenom. Denna dag var den herrligaste man kan önska sig.

Såsom jag alltid plägade, gick jag kl. 12 att bada, hvilket var mycket skönt! Aftonen närmade sig, under det jag satt i mitt rum och läste dels bref, dels ock i en bok: "Vinterqvällar af Z. Topelius". Jag blef snart nögd af att sitta inne. Kl. ½ 7 hade jag beslutat mig för att gå till staden, men en oförutsedd händelse inträffade, som gjorde slut derpå.

Troende att fröken Olga satt uppe i grottan, tog jag genvägen genom trädgården. Mycket rigtigt, jag närmar mig grottan och helsar: "God eftermiddag!" Helt tyst helsar hon tillbaka. Jag hade nu kommit i ensamhet med Olga, som jag så högt älskade, hvarför skulle jag ej då stanna hos henne åtminstone några minuter, innan jag gick till staden. Jag satte mig ned bredvid henne, i det jag frågade: "Hvad läser Ni för något?" Min röst darrade, det märkte jag. Svar: "Stagnelius". Men, utan vidare ordvexling, hvad tyckte jag mig se i hennes ögon? Det var någonting sorgligt, det var någon bedjande, eller huru skall jag uttrycka mig, det var något tilldragande, som gjorde att jag tyckte mig vilja och vara tvungen att omfamna henne, men jag vågade ej, hvarför vet jag icke. Jag endast frågade efter en paus: "Hvarför är Ni ledsen? Ni har varit det några dagar." Hon svarade: "Det kan jag icke säga." — "Olga, om Ni vill, kan Ni", sade jag, dragande litet på mun, emedan jag nu så der använde hennes valspråk: "Vilja är kunna". "Åh, nämn det till mig. Ack, säg det för mig!" — Efter en blick in i mina ögon sade hon, i det hon sakta lutade sig till mitt bröst: "O; Hugo, Hugo, jag älskar dig; jag älskar dig." — Ja, hvad skulle jag väl säga; det hade jag aldrig trott, ehuru jag nästan visat, att jag älskade henne. En dag var jag så ledsen, ja nästan förtviflad. Vi hade spisat middag, hvarefter jag gick till fönstert och blickade ut åt hafvet, men jag kunde ej vara inne längre, ty jag kände, att mina ögon så gerna ville gråta. Jag gick ut i trädgården, der jag lade mig i gräset och grät. Och hvarför — jo jag tyckte mig ej kunna lefva utan Olga, som, jag trodde, älskade en studerande i Varberg, vid namn John Palm. Hon gick ju så gerna med honom ut att spatsera. Dessutom hade jag hört, att hon var så godt som förlofvad med en bokhållare Ludvig Petersson. Som sagdt, jag var så godt som bragdt till förtviflan. Och numer tillstår hon, att hon älskar mig. Hvad skulle jag göra? Hvad skulle jag säga? Jag kunde väl ej annat än säga: "Olga, Olga, min söta Olga, det gör jag också". Hon grät. Orsaken härtill hade jag anat, hvarför jag vidare sade: "Olga, gråt inte', gråt inte', det skall nog blifva bättre". — "Nej, nej." — "Hvarför inte'? Vill du inte' bli min?" — Ack, hvad hon nu svarade ljuder ännu i mina öron såsom malmklockor. När jag nu på denna nyårsdag kommer i håg denna stund, kan jag ej annat än gråta. O; Herre Gud, hvarför skall det vara så stält, som hon nu sade: "Nej, Hugo, Hugo; jag tillhör en annan; jag har svurit derpå." — Nej, Olga, Olga!", kunde jag blott säga. — "Ack, Hugo gå; jag är så rädd, att de se oss derinne." — "Nej, det är ej farlig". — "Ja, men Hugo gå; jag är så dålig", sade hon mycket upprörd. — Jag svarade, att jag ville gå och sade: "Olga var ej ledsen." Härvid tryckte hon sig krampaktigt intill mitt bröst. Jag tog adjö under det hon kramade min hand i sina händer och grät. — Ännu ett afskedsord: "Adjö, Olga, var inte' ledsen", i det vi omfamnade hvarandra, och jag gick.

Huru upprördt blef ej mitt hjerta. Aldrig kunde jag tro, att Olga älskade mig och ännu mindre, att hon skulle så der öppet bekänna det för mig.

Jag gick ej till staden, utan vägen söderut. Under vägen bad jag Gud hjelpa mig och Olga och att undanrödja det hinder, som fans för att hon skulle bli min egen Olga. Jag grät och kunde ej få bort de orden: "Jag tillhör en annan".

Utan att tänka på tiden gick jag, tills det började blifva mörkt. Jag fick nu påskynda mina steg, ty jag skulle egentligen varit hemma kl. ½ 9, hvilket nu var omöjligt. Jag hade nemligen nästan en half mil till staden. Under vägen bad jag Gud ställa så till, att ej något skulle märkas eller hon bli sjuk, för hvilket jag var rädd.

Kl. 9 var jag hemma och jag tyckte mig genast vara bönhörd. När jag inträdde i matsalen, var Olga och alla de andra glada liksom intet passerat. Jag tyckte att allting helsade mig välkommen. Ljusen brunno klarare än vanligt och allt, tyckte jag, log gladt mot mig. Jag tyckte mig finna ett "lyck till". Efter spisad qvällsvard tog jag "God natt" och gick att lägga mig, sedan jag först läst litet i biblen. Jag slog upp min födelsedagsbok, der jag läste språket för dagen: "Bedjen och I skolen få att eder glädje må varda fullkommen".

Så förflöt den minnesrika dagen. Stunder, som jag hvarken förut hade upplefvat ej heller kan, såsom jag tror, framdeles erfara, kommo nu för mig. Huru ofta grät jag icke? Huru ofta sökte jag ej under de få dagar, jag derefter fick vara i Varberg, att komma i ensamheten med Olga? Det lyckades mig ock att få i ensamheten något samtala med henne. Jag minnes allt detta, såsom om det inträffat i går! Men ännu mer, en dag derefter satt jag i mitt rum och grät. Jag var mycket ledsen. Olga kommer in. Vi voro nu åter ensamma. — "Hvarför gråter du, Hugo?" frågade hon då. — Jag svarade: "Du har sagt att du tillhör en annan", och började att gråta ännu mera. Ack, hvad hände väl; hon sade endast: "Ack Hugo, ack Hugo!" och kysste mig. — Åh, hvad det tog uti mig; jag liksom visste ej var jag befann mig. Jag kunde ej upphöra att vara ledsen och hade nu gråtit så mycket, att jag gick och badade, för att ingen skulle märka något. — Lördagen innan jag reste hade vi bestämt möte nere vid hafstranden. Der hade vi nu en oersätterlig stund, som ej kan beskrifvas, blott ihågkommas. —

Söndagen den 26 Aug. var jag först i kyrkan, der pastor J. Palmér höll högmessan. Sedan det var slut, gick jag att bada för sista gången. Jag ej badat i badhuset någon gång, hvarför jag beslut att taga detta bad der. Det blef således både första och sista gången, jag badade i bassinen. Under sommarens lopp hade jag badat omkring 50 gånger, dels vid "Djupedräck", dels vid "Goda Hoppet", hvilka badställen af de flesta badgästerna ansågos som de bästa, ja t. o. m. bättre än badhuset, emedan vattnet på dessa ställen var så helsosamt och friskt.

Måndagen den 27 Aug. reste jag från Varberg. Det var mycket svårt att skiljas vid Olga. Vi möttes uppe i grottan. Många gånger sade jag afsked, i det vi omfamnade hvarandra och kysste. Men ännu en kyss och omfamning! Denna stund glömmer jag aldrig! Det var så svårt att nu tänka, att jag kanske aldrig mer skulle återse henne. Derföre blef det ett rigtigt slitande, då jag sade henne farväl, i det jag önskade, att hon skulle lemna både sig och allt i Guds händer. Han den trofaste Guden har lofvat höra sina barns suckar. Vi skulle alltid bära fram hvarandra i bön till den käre Fadern och sade jag: "Hoppas att Herren skall styra det till det bästa!"

Kl. 10,41 gick tåget. Jag reste den dagen ej längre än till Skene station, emedan jag skulle helsa på hos Anders Johanson. Han mötte mig vid stationen med häst och kärra. Hemma hos honom hade vi en treflig afton tillsamman. Vi gingo ut att spatsera, då vi först kommo till Örby kyrka och en timma derefter till Kinna station, hvarest vi stannade en lång, emedan det regnade bra mycket. På hemvägen, som dock ej gick tillbaka utan alltid framåt, sågo vi Kinna kyrka m. m. Jag stannade på Assberg, så hette J^sons hem, öfver natten. Kl. 5 följande morgon vaknade jag och gjorde mig i ordning till afresa hemåt Jönköping. Efter litet förfriskning skjutsade Johanson mig ned till stationen, hvarifrån tåget avgick kl. ½ 7 fm. Resan var rätt treflig! Kl. 11,3 kom jag till Falköping, der jag stannade till aftontågets afgång. Jag gjorde då ett besök å Mösseberg, der jag hade mycket trefligt!

Från Fkpg afgick snälltåget till Jönköping kl. 6,24 e.m. Jag fick tvenne studerande från Varbergstrakten, hvilka skulle resa till skolan i Karlskrona, till sällskap. Dessutom hade vi tvenne engelsmän, med hvilka vi samspråkade så godt vi förmådde. Vid stationen i Jkpg, dit vi anlände kl. 8,18 e.m., möttes jag af Restor, Ida och Gideon samt flickorna Carlsson och en mängd skolpojkar, hvilka helsade mig "välkommen hem".

Den 1^ste Sept. tog jag examen i Svenska för kand. Flodén. Jag fick till ämne: "Huru bör man affatta en svensk uppsats." Det lyckades bra, och måndagen derpå gick jag hem till Flodén och frågade huru det gick för mig. Då han nu sade att jag kommer upp i "öfre sjette" blef jag mycket glad. Dagen derpå, tisdagen den 4 Sept., hade vi upprop på skolan, då det besannades, hvad Flodén dagen förut lofvadt.

Under hela terminen var jag närvarande vid alla lektioner, och ej frånvarande någon enda timme.

Terminen slutade den 19 Dec. Alla i vår klass fingo fulla betyg, hvilket är mycket sällsynt.

Ja, hvad skall jag säga om år 1883? Jag är skyldig min Fader i himmelen för hans vård om mig under det förflutna en outsägbar tacksamhet. Är det din vilja o Herre att förena Olga och mig en gång, så vill jag bedja dig, min käre himmelske Fader i Jesu namn om en snar hjelp. Och — hvarför skulle det ej vara din mening, då du ju låtit allt detta passera? Ja, du måste hjelpa, o, min Gud!

Men hvad bär väl det nu inträdda året i sitt sköte? Ja, så har mången syndig varelse frågat denna dag. Kanske innan detta års slut jag gått ur tiden! Ack, käre Gud! Men låt mig ej gå förlorad! Låt mig få en boning i din herrliga himmel derofvan! Om jag får lefva så vill jag bedja dig om några saker. Först och främst behåll mig i sanningen, förlåt mig alla mina synder och gif mig frid! Gif mig din Heliga Ande! på det jag måtte kunna uträtta något för dig, o, Jesus! Stadfäst mig i tron på dig! Det andra jag vill bedja dig om är, att Du gifver mig helsan åter. Tack att du hitintills har hulpit mig! Men o, Herre är det din vilja att jag en gång skall blifva ditt ords förkunnar, en vittne om dig o Jesus, så gif mig helsan åter och gör mig fullkomligt frisk! Dock ske din vilja! Vidare vill jag bedja dig om hjelp i lekamligt hänseende! Du ser att jag är fattig, derför bringa mig hjelp, när så behöfves! Till sist vill jag bedja dig för Olga. Herre Gud, för din sons bittra lidande och död, fräls hennes själ! Gör henne till ditt sanna barn! Och uppfyll våra önskningar så långt ske kan, om du ser, att det är oss nyttigt! I alla fall ställ allt till det bästa!

Ja, när man vänder blicken mot det kommande året med dess fröjder och sorger, erfar man under tanken på ens förestående lefnadsöden känslan af en viss aningsfull bäfvan och oro. Men trosögat skönjer på nyårsmorgonens mörka himmel en stjerna, som kastar sitt vänliga, upplifvande sken både öfver det förflutna, närvarande och tillkommande, och denna stjerna är Jesus' namn, som för den i tron rättfärdig är ett fast slott, dit han kan, lofvad vare Gud, infly och varda beskärmad. Ja, tack derför, o, käre Gud, och för all din godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom! Var mig när alla dagar intill verldens ända! Amen!

"Ett godt nytt år" tillönskades jag allra först af pastor L. G. Berglund, i det han strax efter klockan 12 (fm.) till sina åhörare i metodistkyrkan utsade dessa ord. Jag och min bror Restor hade nemligen i sällskap med tvenne fröknar, Emy Lindqvist och Helga Farmér, begifvit oss dit för att invänta det nya året 1884. Pastor Berglund började kl. 10 med predikan öfver 2^dra Krönikebokens 35 kap.^s 21 vers. Det var en mycket god predikan, en inbjudning för arma syndare att nu, innan det nya året hade inträdt, lemna sina hjertan åt Jesus. Då skulle man med glädje börja det nya året i Jesu namn. "Gack ut ur lägret", gå ut från verlden och fly till den korsfäste och uppståndne Frälsaren. Då blefve det verklig frid, fröjd och ett verkligt lyckligt och godt år! — Den lilla upplysta kyrkan var till trängsel fyld af åhörare, hvilka alla med uppmärksamhet åhörde predikantens ord. Dock funnos äfven här fiender till Jesus. Längst borta i kyrkan satt en mängd unga fabriksarbetare, hvilka förde en tämligen högljudd konversation. Helt fräckt hördes grofva svordomar gå öfver deras läppar, hvilket var mycket obehagligt och nästan helt störde de öfriga, åtminstone dem, som sutto i närheten. Då det var slut ungefär vid half ett tiden i dag, gingo vi hem att lägga oss. — Kl. 9 steg jag upp och klädde mig. Sedan jag spisat, var det tid på att gå till kyrkan, hvilket jag hade beslutat. Altartjensten förrättade prosten Sundelin och predikan hölls af läroverksadjunkten, pastor Backlund. Till ämne hade predikanten valt denna uppmaning: "Låt oss begynna det nya året i Jesu namn." Sedan det slutat i kyrkan, gick jag ut och spatserade ett slag genom staden. Kl. 4 e.m. gick jag till missionshuset. Först talade pastor Persson och sedan predikanten Malm. Dessa mycket väldiga predikningar gjorde på mig liksom alla åhörarne en djupt intryck. Återstoden af aftonen var hemma. G. t. s. kl. 9 e. m. ———

Varberg vid 1900-talets början.
Källa: Wikipedia.

Onsdagen d. 2 Januari

I dag har jag prenumererat å tidningen "Smålands Allehanda". Jag är ej ensam derom. Carlssons och fru Fägerstén äro mina kompanjoner. Priset per år är 6 (sex) kronor, hvadan vi få betala 2 kronor hvar.

Hela dagen så godt har jag suttit inne och skrifvit upp hvarjehanda saker.

Då jag var och spisade qväll hos Liljas sammanträffade jag med gamla bekanta, nemligen Gotthard Johansson, som förut gått i skolan här och nu lär till arkitekt, och hans far, Svening Johansson. De hade kommit till Jönköping för missionsföreningens qvartalmötes skull. Hemkommen läste jag tidningen "S. A." och lade mig kl. ½ 12 e.m.

Torsdagen den 3 Januari

Kl. 4 e.m. började missionsmötet, som jag bevistade. Först helsade ordföranden i missionsföreningen, vice häradshöfding H. Th. Odencrantz mötesdeltagarne välkomna. Derefter uppsteg å talarestolen predikanten Samuel Johansson och höll ett utmärkt föredrag öfver Luce 2 kapitels första versar, som handlar om Jesu födelse. Sedan predikade predikanten Svening Johansson med ledning af Math : 1 kap. 21 vers. Jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn, Igenom Jesum få vi nåd och finna på det bästa råd. Det var en mycket god predikan, som likasom den föregående helt och hållet fängslade mina öron, så att jag var en uppmärksam åhörare. Ja, det ingav frid och tröst uti mitt hjerta. Jesus blef allt kärare för mig.

Då den siste talaren slutat, gjorde man ett litet uppehåll, hvarefter å talarestolen uppsteg predikanten Smedberg och efter honom pred. Johannes Johansson. Den förre hade till text: Uppenbarelsebokens 1:10-20 v., den senare Rom. 15:1-13 v. Dessa båda sistnämnda predikningar fick jag ej mycket nytta utaf, ty jag blef sömnig och dåsig, hvilket gjorde att jag ej rigtigt fattade, hvad som sades. Kl. 9 e.m. var det slut, då jag gick. Jag satt sedan och skref till kl. 1 på natten, då jag som först gick till sängs. Herre Jesus, var du mig alltid en trogen följeslagare genom lifvet! Tack att du kom ned till vår arma jord! Vi förtjente ej din kärlek, som du visade och alltid visar oss. Huru kunde du gå ned från din herrliga himmel? Jo, säger du jag ville göra min faders vilja, som var att frälsa de arma och förtappade menniskorna. Tack ock käre Fader för din stora kärlek, tack att vi syndare nu få komma i besittning af en obeskriflig rolighet, och detta allt i och genom Jesus!

Fredagen den 4 Januari

I natt hade det snögat, så att vi nu hafva ett utmärkt slädföre.

Då jag varit och spisat, gick jag ned till Gamla missionshuset, hvarest under förmiddagen äfven predikades, emedan Nya missionshuset ej gaf rum åt alla mötesdeltagare. Quartalsmötet fortsattes nemligen äfven i dag med predikningar, som började i båda missionshusen kl. 9 f.m. Då jag inträdde i förstnämnda missionshus, höll den af missionsföreningen nu antagne predikanten på att tala. Han heter Johan Peter Johansson. Efter honom uppträdde komminister O. A. Ollander från Hesselby. O. talade öfver Es. 55:10-13 v. Mycket godt!

Derefter gick jag till Nya missionshuset, der magister B. C. Rodhe från Göteborg höll på att predika. Då han höll på mycket öfver en timma, såg sig någon föranlåten att knacka talaren i ryggen, hvarför han frågade, "hvem var det, som knacka mig i ryggen." Dock höll predikanten på att tala ännu en god stund. Han skulle egentligen ej talat mer än en timme eller från kl. 10 till kl. 11, men nu talade han till något öfver half 12. Efter honom uppsteg predikanten Aug. Pohl, som nu endast fick tala i några minuter eller till kl. 12. Hans text gaf jag ej akt uppå, men fick sedan veta den. Den står nemligen antecknad hos [...] Det var litet, men godt. Kl. 12 började komminister K. J. Palmberg från Månsarp att predika. Med ledning af Pauli ord : "Jag skämmes icke vid Kristi evangelium", Rom. 1:16, höll pastor P. en verkligt god predikan. Evangelium har fyra egenskaper: det är det kraftigaste, det bästa, det billigaste och vidsträcktaste af allting. Många berättelser anfördes, af hvilka jag vill söka återgifva en.

År 1758, tror jag det var, införpassades till cellfängelset i Stockholm en man, som man ansåg vara den vildaste sälle någonsin funnits. Han hade begått tio mord, men kände icke någon ånger deröfver. Fängelsepredikanterna framstälde för honom, att han var en mycket stor syndare, och predikade evig fördömelse för honom. Bekänner du ej allt, hvad du gjort, sade fångpredikanten, så skall du evigt förgås. Nåväl, hvad intryck gjorde detta på den arma menniskan? Jo, han blef ännu vildare, och så ofta fångpredikanten steg in uti hans cell, hotade fången att krossa honom under sina händer, hvilket ock hade varit en småsak. "Ohjelpligt", sade fängelsedirektören, "är det att få bugt på honom." "Ja, men ännu ett försök", sade fångpredikanten; "skicka efter evangelisten Tordelius, så få vi se." Tordelius blef underrättad härom och bad Gud om hjelp, innan gick till fängelset. Då han kom till fångens cell, smög han sig så sakta fram till fången, lägger sig framför dennes fötter på knä, tager sina händer för ansigtet och storgråter. Och hvarför? Ja, så frågade äfven fången: "Hvarför gråter pastorn?" "Jo, jag är en så stor, så stor syndare", svarade endast Tordelius. — "Hvad skall jag då säga? Hvad skall jag väl säga? Jag, som begått tio mord. O!" sade den arme fången. Tordelius svarade: "Hade du fått den uppfostran som jag fått, hade du haft de kunskaper som jag har; så hade du varit en mycket bättre kristen än jag är! O, jag är en så stor syndare!" — Ej ett ord mera, fången kunde intet säga, och utan att säga mera aflägsnade sig om en stund Tordelius, som bedt Gud frälsa denne fånge. Tordelius gick i evangelii kraft dit — och fången förmådde ej att säga ett ondt ord till honom. Troende att Gud skulle bönhöra honom, gick Tordelius hem. Der satt han oupphörligt och väntade, att han skulle få gå och predika syndernas förlåtelse för fången i hans cell. Och förgäfves hade han icke bedit, förgäfves hade han icke trott. Ett par dagar hans besök hos fången, kom nemligen bud efter Tordelius. Fången hade blifvit slagen af evangelii kraft och frågade på morgonen af sistnämda dag: "Hvar är den der pastorn, som var hos mig? Skicka efter honom!" — Tordelius går då till fången och säger nu till honom "Synderna förlåtas dig"! — Fången fick frid och var nu ej en onaturlig menniska, han var ett Guds sanna barn. Han fick sin dom och fördes några dagar derefter till stupstocken. Tordelius fick det nöjet att följa honom ända in i döden, så att säga. Strax innan bödelyxan föll, och hans hufvud såväl som ande skiljde sig från kroppen, frågade Tordelius den lifdömde fången: "Huru känner du det?" — "Jag släpper icke Jesus släpper aldrig!" sade han och yxan föll.

Kristi evangelium är i sanning det kraftigaste, det bästa, det billigaste och det vidsträcktaste. I från att vara den vildaste menniska, man någonsin sett, blef denne fånge ett snält Guds barn, som en gång skall prisa Jesus för hans nådefulla ankomst till jorden! Ja, huru godt är det ej att tillhöra en, som har lofvat oss en evig salighet, om vi vilja vända oss till honom och emottaga denna hans inbjudning: "Kommen hit och dricken af lifvets vatten för intet." Salige de, som anamma detta.

Detta var i korthet den berättelse, som pastor Palmberg anförde ibland flere andra. Predikan var slut vid 1-tiden, då man gjorde middagsrast, hvarefter, kl. 3 e.m., man återigen fick höra det sanna ordet förkunnas.

Först talade predikanten J. Granberg öfver hvilken text vet jag ej. Sedan uppträdde en talare, som för mig var aldeles obekant. Det var emellertid mycket godt att höra honom. Texten var Ebreerbrefvets 4:1-11 versar. I synnerhet betonades, att den affällige, d. v. s. den, som en gång varit Guds barn, men nu vändt återigen till verlden med dess lustar, skulle komma till Jesus, som äfven emottager sådana syndare: "Kom igen, du affälliga barn"! — Äfven denne talare anförde berättelser, af hvilka i synnerhet en ligger mitt minne.

För några år sedan, då Herrens Ande blåste här i landet, hade äfven en ung qvinna, om hvilken berättelsen gäller, funnit frid hos Gud sin Frälsare. Snart derefter beslöt hon att flytta in till hufvudstaden, Stockholm, men härmed, så att säga, gick hon äfven från Gud ut i verlden. Inom kort föll hon i den svåra otuktslasten. Hon hängaf sig deråt med både kropp och själ, men i September månad förra året blef hon lagd ner på sjuksängen, ja, på sitt dödsläger. Hennes grannar, som vakade öfver henne, frågade, då de sågo, att hennes död nalkades, om de skulle skicka efter någon prest eller predikant. Hon svarade: "Nej, det är försent! Jag går rakt till helvetet." Men, då de länge frågade henne, lofvade dem att skicka efter en predikant, "men det är inte' lönt", sade hon. Predikanten kom och frågade henne, om han fick läsa litet ur biblen och tala med henne om hennes själs frälsning. "Nej", sade hon, "det är förlorat för mig; jag går rakt åt helvet." "Ja, men", bad predikanten, "tillåt mig tala om en berättelse". Hon tillät detta slutligen, och predikanten började: "En person gick vid stranden af en flod. Plötsligt faller han i vattnet. Floden förde honom framåt, men till all lycka fick han tag i en planka och krånglade sig upp på densamma. Men härmed var han ej räddad. Med fart närmade han sig ett vattenfall, som var mycket högt. Här öfver vattenfallet går en bro. Han ropar på hjelp och ser på afstånd en man springa åt det håll, hvarest han befann sig i fara att gå in i evigheten. Den på plankan seglande personen var just i begrepp att gå ned i djupet utför vattenfallet, då honom räcktes en lina af den personen, som man nyss sett skynda till bron. Han, som nu var i så stor fara, fattar tag i linan, som räcktes honom och han var räddad." — "Ja, tillåt mig nu göra en tillämpning. Du, o, qvinna är den person, som fallit i vattnet, i synden, den person, som kraflat sig upp på plankan som är den nådetid du nu har igen att lefva, mannen, som räcker linan, är Jesus, som räcker dig frälsningens lina, hvilken är: "Kom igen min förlorade dotter!", och om du det gör skall du vara räddad, "blifva salig och varda med mig i paradiset i dag." Gör du sammaledes, flyg till Jesus, han emottager dig med glädje! Under predikants tal hade den arma qvinnans ansigte klarnat. Hon dog med frid af Gud några dagar derefter.

Efter denne predikant, uppträdde Svening Johansson, som med ledning af Ebr. 4:12-o. följ. verser höll afslutningsföredraget.

Således hade vi i går och i dag hört mycket godt Guds ord, ett verkligt evangelium. Men ack, gifve Gud, att jag måtte gömma det ord, som du låtit mig höra! Gud välsigna alla ditt ords sanne förkunnare! Amen.

Det var slut kl. ½ 6, då jag gick hem. Kl. ½ 8 gick jag åter ned till nya Missionshuset, der magister B. C. Rodhe fr. Göteborg höll föredrag öfver sitt ämne, så att säga, : "Barnauppfostran". Med ledning af Davids 120 Psalm höll R. nu ett mycket intressant föredrag, som räckte i två timmars tid. Ack, att det hade räckt längre!

Kl. ½ 10 gingo vi hem. Jag var der dock ej under hela predikan, ty jag gick att spisa qväll kl. 8,40 e.m, till hvilken jag kom något sent. Så fort jag spisat, skyndade jag åter ned till missionshuset och fick då höra ännu mer. Som sagt, kl. (något öfver) ½ 10 var föredraget slut, och jag gick hem.

Jag lade mig dock ej genast, ty jag läste en betraktelse i "Smärtornas man" af P. Waldenström. Kl. ½ 12 g. j. t. s.

Lördagen d. 5 Januari

I dag har jag varit hemma så godt som hela dagen. Jag steg ej upp förr än kl. 10 f.m., hvarefter jag satte mig skriva upp gårdagens märkvärdigheter, af hvilka jag dock glömde att omtala det jag läste "S.A." ända tills klockan slog ett (1). I tidningen stod en dödsannons att läsa. Jag gaf dock ej noga akt på densamma förrän i dag. Då erfor jag att en af mina nattvardskamrater gått ur tiden. Fröken Frida Eklundh var densamma. Hon afled nyårsafton 1883, kl. 9,30 e.m. i en ålder af 19 år, 8 månader och 19 dagar. Jag kände henne ej till utseendet, men hon var dock en kamrat till mig. Hennes föräldrar äro Brukspatron L. Eklundh och Aurora Eklund, född Didon. De bo å Hjelmafors bruk i Dalstorps socken af Elfborgs län. Emellertid önskar jag, att Frida måtte här i tiden vändt sig till Jesus. Frid öfver henne! —

Kl. 5 e. m. gick att besöka Edvard Fransén, som jag i går fick veta var kommen till staden. När jag kom dit, voro före mig Carl Valfridsson och Wilhelm Johansson der. De höll på att diskutera om: "Arbetets nytta". Fransén påstod, att arbetet voro [sic] till för att man skall hafva något att göra. Jag vet ej rigtigt hvad resultatet blef. Vi gingo i från det ena ämnet till det andra och tänkte ej på, hvad tiden led. Emellertid kl. ½ 11 gick jag hem efter att hafva haft en mycket treflig afton. G. t. s. kl. 11,10 em.

Söndagen d. 6 Januari

Emedan Fransén i går hade nämnt, att jag hade ett bref på skolan, gick jag dit för att hemta detsamma. "Vaktis" var ej hemma, hvarför jag fick vänta till kl. ½ 12, under hvilken tid jag tog mig en spatsertur uppåt förstaden, tagande vägen förbi det hus, Ernst Malmsten bor uti. Jag hade gått förbi detsamma, då jag från det hållet hör en hvissling och mitt namn ropas. Då stod M. der, ehuru jag trodde, att han var långt ifrån Jönköping, i Malmbäcks socken. Jag vände naturligtvis om och gick in till honom för att önska "Ett godt nytt år". Han bjöd mig på ett glas punsch, som jag efter öfverläggande emottog. Läkarn har nemligen sagt, att jag skall taga mig ett glas ibland, och då jag nu bjöds, tog jag emot. — Kl. ½ 12 gick jag att hemta brefvet, som jag nu ock erhöll. Det var Axel Sandin, som denna gång behagat sända mig några rader, hvilket jag med glädje såg. Emedan i mitt bref låg ett till Edv. Fransén gick jag hem till honom, der jag stannade till kl. 1 e.m., då jag gick att spisa.

Jag fick i dag veta, hvem det var, som talade i fredags afton i Nya missionshuset och som jag ej igenkände. Det var predikanten L. Johansson fr. Öster-Wåla i Upland. Han var nu på resa till Kalmar, dit han blifvit kallad till predikant och der han nu skulle bosätta sig. Jag har för ett par år sedan hört honom, men kunde det oaktadt ej känna igen honom.

Eftermiddag gick jag hem. Kl. ½ 5 gick jag till Fransén, emedan han bedt mig det. Valfridsson och W. Johansson voro der före mig. Vi läste i Pauli Epistel (den första) till de Korinthier samt talade deröfver. Vi hunno att genomgå elfva kapitel. Det var mycket uppbyggande och läraktigt. Kl. 8 e.m. gingo jag och V., emedan vi skulle då spisa qväll. V.J. hade gått kl. 6 e.m. Det var roligt hela afton. G. t. s. kl. 9,35 e.m. —

Måndagen d. 7 Januari

Jag vill här anteckna "Meteorologiska Observationer" sedan årets början och dermed fortsätta under detta år:

[Dessa meteorologiska observationer redovisas inte i denna avskrift. / M.O.]

Detta har antecknats ur "Smålands Allehanda", och kommer jag att fortfarande göra det. Sist af anteckningarne på hvarje dag komma "Observationerna" att få sin plats.

I dag gick jag att spisa hos Fröknarne von Gegerfeldt första gång under detta år. Jag helsade dem "ett godt nytt år" och blef äfven helsad med denna önskan och att jag måtte blifva frisk! — Så snart jag spisat, gick jag upp till Förstaden för att söka träffa Wilhelm Johansson, hvilket ock lyckades. Orsaken till detta var, att jag af honom i lördags fick veta, att Kyrkoherde Montelin i Bankeryd, i hvilken församling J^son är hemma, önskar sig en studerande, som uppehåller predikoturerna i nämnda församling. Kyrkoherde M. är nemligen sjuk, så att han måste hafva vice pastor. I följd af den rådande prestbristen i stiftet har detta ej lyckats, utan har teol. studeranden Carl Hellberg varit hos kyrkoherde M. både under sommarferierna och julferierna. Under terminens lopp har dubblisering måst ega rum, hvilket af församlingsborna ingalunda är omtyckt. I går, d.v.s. Trettondagen, predikade Carl Hellberg sista gången, emedan han nu skall resa till Lund. Derför, tänkte Johansson, att jag kunde begagna mig af tillfället och åtminstone försöka att få predika i Bankeryd samt då äfven bedja om "offer". Sedan jag under gårdagen noga öfvertänkt saken, gick jag nu till Johansson. Han lofvade att genast i dag skrifva hem för att bedja sin far gå till prestgården. Ack, Herre min Gud, du, som vill hjelpa dina barn, jag beder dig om hjelp i detta stycket. Skall jag om söndag predika, hvilket då blir första gången i en kyrka, så, o min Frälsare, sänd din Heliga Ande öfver mig, välsigna mig med kraft af höjden! Gif mig ord, då jag nu tänker att skrifva denna predikan! Men i all synnerhet, då jag kommer upp på predikostolen, att jag ej vid ingången må komma af mig! Gif mig insigt i den text, som mig före ligger! Ack Herre, min Frälsare tala du till syndaren med kraft! Du vill ju hjelpa dina barn i synnerhet då de tala ditt ord, ja, Herre Jesus, hjelp och fräls! Amen.

Derefter gick jag till Ernst Malmsten. Vi sutto och samspråkade om våra gemensamma äfventyr under förra sommaren. Ack, huru ofta kommer jag ej i håg dig, min älskade Olga! O, vore du min! Jag undrar hvad som passerat i Vbg, sedan jag tog afsked af dig. Käre Fader i himlarne, hjelp Olga! Du ser ju, att hon ej älskar "L.P", hvarför då ej göra omintet den förening de förut gjort! Käre Gud hjelp oss, Olga och mig!

Kl. 1 e.m. gick jag hem för att byta om strumpor och stöflar, emedan jag var så godt som genomblöt. Det är nemligen mycket slaskigt i dag, eller rättare har varit i dag, liksom äfven i går. Senare på qvällen var det vackert väder. Det frös nemligen på, så att man knappt kunde gå.

Kl. 2 gick jag att spisa middag, hvarefter jag gick med Gottfrid Malmström in på sitt rum. Han bor och spisar hos Fröknarne von Gegerfelt. Han bjöd på en "pipa".

Derefter gick jag hem att dricka kaffé. — Kl. ½ 5 gick jag till V. Johansson, som nu hade skrifvit och skulle afskicka bref med snälltåget som går kl. 8,42 e.m. Om fredag senast hoppades han att få svar.

Kl. 6 e.m. gick jag hem till Edv. Fransén, hos hvilken jag stannade till kl. 7,45 e.m., då jag gick att spisa qväll. Äfven nu gick jag in till Malmström, som, då jag kom, bjöd på musik. Han spelar utmärkt viol! En stund derefter satte vi oss att spela ett parti bräde, hvilket jag vann. Under det vi spelade, kom fil. stud. John Andersson upp på besök. Jag blef presenterad för honom. — Förut under dagen har jag presenterats för tvenne personer, nemligen, af Ernst Malmsten, polisen Gustaf Svensson och, af Vilhelm Johansson, studeranden Robert Petersson. — G. t. s. kl. 10,50 e.m.

Tisdagen d. 8 Januari

Hela förmiddagen var jag hemma. Kl. 2 e.m. gick att åka skridskor, hvilka jag lånat af John Carlson. Detta var första gången i år, ja äfven i vinter. Det föreföll mig likväl ej något trefligt, ty jag hade ej något sällskap. Derför beslöt jag att gå hem, men just då några bekanta "frågar", hvarför jag stannade ännu en stund. Helt plötsligt få vi se något egendomligt, åtminstone för i år: häst och släde på isen. En herre hade begifvit sig ut på isen med sin lille ölandare och lilla släda. Det var rigtigt trefligt att se! Kl. 4 gick jag hem att dricka kaffe, hvarefter jag gick ut att besöka Ernst Malmsten för att skrifva vår latinska stil. Han icke hemma. Äfven Albin Olsson, som jag derefter sökte, hade behagat ej vara hemma.

Sedan jag så spatserat i något öfver en timme, gick jag upp till Edv. Fransén. Vi sutto och samtalade om hvarjehanda och tiden gick så oförmärkt fort, att vi blefvo helt förvånade, då vi sågo att kl. var snart tio. Jag tog genast "God natt" och gick hem. G. t. s. kl. 10,40 e.m.

Onsdagen d. 9 Januari

På f.m. satt jag och tänkte öfver min predikan till söndag. Gud gif mig din Ande, när och om jag skall tala på söndag. Du har ju lofvat: Allt det I bedjen i bönen: tron det! så skolen I få! Herre, jag tror, hjelp min otro!

Kl. 11 kom fru Bergström hit på visit, hvarför jag måste låta bli all "min predikan". Då mamma ej hade någon ved huggen till att koka kaffe vid, måste jag såga och hugga litet. Kl. 1 e.m. gick fru B. och jag fick då sällskap eller rättare jag följde henne hem emedan jag skulle låna "Rosenii predikningar för 1^sta årgången". Det fick jag också, tack vare min dristighet att fråga om de hade dem.

Under e.m. satt jag och studerade i dessa predikningar och läste igenom hans utläggning öfver högmessotexten på 1^sta söndagen efter trettondedagen, som inträffar nu om söndag, då jag, om Gud så vill, skall första gången offentligen uppträda såsom predikant.

Kl. 6 e.m. gick jag ned till missionshuset, som snart var fullt af menniskor. Pastor Palmberg höll predikan med ämne: "Ljus". Det var en för troende ransakelsepredikan. "Har Gud fått intaga hela hjertat? så att ingen liten del deraf tillhör någon sak d.v.s. så att äfven den minsta synd ej får plats deri." Guds ögon äro: "Du skall älska Herren din Gud af allt, eller enl. grundtexten, hela hjertat, af hela din själ, af hela din håg och af all eller hela din förmåga" (det ena Gudsögat). Du skall älska din nästa såsom dig sjelf (det är det andra Gudsögat). Ja, o min Gud, intag du hela mitt hjerta och hjelp mig att älska min nästa som jag älskar mig sjelf.

I middags fick jag af Restor följande verser, hvika tryckt på "Jgs Lith. Aktie-Bolag":

En blomma

på

Frida Eklundhs

graf

den 11 Januari 1884.

ℒ

Det knäppte i tidens urverk,
Dess timme, ett år, vår all.
Sin staf det fälde den redo
Det stod att fylla sitt kall.

---

Då kom ett bud ifrån ofvan:
"Du är, förr'n din vakt är slut
Och hän du går till ditt ursprung,
Min vilja hör och för ut.

---

Jag har på jorden en älskling,
Der är icke hennes verld;
Hon tillhör himlen, och derför
Tag henne med på din färd."

---

Så åter bröts syskonringen,
Så åter en öppnad graf,
Och åter är tåren bitter,
Hvem mäktar torka den af?

---

Dock lycklig du är som slumrat
Förr'n lifvet lade sin snö
På hjertats spädaste blommor,
Förr'n sinnet hann frysa och dö.

---

Ditt minne qväfs ej af mullen,
Som täcker din aska här;
Hvar blomma växt uppå kullen
Från Frida helsning oss bär

---

M. H.

ℒ

I sanning vackra verser. Lycklig du, om du funnit en fri­stad för evigheten, en himmel, passande för dig o, Frida!

Mycket fult väder i dag, i följd af det rådande tövädert. Sedan jag läst tidningen, lade jag mig kl. 10,45 e.m.

Torsdagen d. 10 Januari

Jag har i dag ej varit ute mycket. Hela f.m. var jag hemma, då satt och läste i "Rosenii Predikningar". Då jag spisat middag gick jag upp till Första'n för att söka Ernst Malmsten, som äfven i dag ej behagade vara hemma, då jag skulle göra honom visit.

Jag då till Edv. Fransén, hos hvilken jag stannade till kl. 7. Han bjöd mig på kaffe. Vi sutto och studerade i "böckernas Bok": Biblia, der vi läste uti Pauli Epistlar till Korintierna. Kl. 6,30 e.m. kom Carl Valfridsson, som gjorde oss sällskap till missionshuset, det gamla, hvarest hölls bönemöte, som började kl. ½ 8 e.m.

Först talade pastor Palmberg något litet. Derefter bådo trenne bröder till Herren om Hans Heliga Andes närvaro och utgjutelse öfver sina barn, att Herren måtte rensa bort allt ondt och vederstyggligt ur sin församling, att Han måtte välsigna alla sina predikanter och att Han ville sända en nådesvind, som blåste genom hvarje menniskohjerta, sin Helige Ande, som likasom elden förtär och likasom vatten rensar från allt ondt samt såsom en olja smörjer de nu så torra Guds barnen. Ja, blås du Helige Ande på både de troende och de, som ännu vandrar borta från sin Gud. Amen!

Hemkommen kl. 10 e.m. gick jag och lade mig kl. 11,20 e.m. —

Fredagen d. 11 Januari

Efter att hafva spisat frukost gick jag hem till Vilh. Johansson för att fråga om han fått svar på brefvet, som han afsände i måndags. Det var ej kommet, hvarför jag troligen ej kommer att resa till Bankeryd, åtminstone ej till söndag.

Derefter gick jag hem för att skrifva bref till Gustaf Nordblom, min f.d. discipel, som f.n. är hemma hos sina föräldrar i Varberg, men eljes går i skola uti Kinna, som är en socken i Elfsborgs län och har jernvägsstation vid Varberg-Borås-banan. Jag har, såsom förut blifvit antecknadt, varit uti Kinna, så att jag vet, i hvilket hus Gustaf N. bor derstädes.

Först på eftermiddagen gjorde jag ingenting. Kl. ½ 6 e.m. gick jag att afsända brefvet, som, jag tror, framkommer i morgon bittida.

Derefter gick jag hem till Ernst Malmsten, som presenterade mig för en herr Henström, hvilken tog studenten härstädes förliden vårtermin. Fredrik Henström har plats å kansliet härstädes. Kl. ½ 8 gick jag ut tillsamman med M. och H., hvilka dock strax sade afsked till mig. Jag gick sedan och spatserade i en timmes tid, hvarefter jag gick ned till stationen. Här träffade jag Carl Bredh, som just nu kom på tåget från Fkpg. Han skall gå in vid postverket och har fått plats här å Jönköpings postkontor.

Efter att ha spisat qväll, gick jag hem och lade mig kl. 10 (ungefär) e.m.

Lördagen den 12 Januari

På f.m. var jag hos Malmsten. Vi skulle skrifva vår latinska stil, men det blef ingenting af i följd af — prat.

Efter att ha spisat middag, sågade och högg jag litet ved för kommande dagens behof.

Kl. 4 e.m. gick jag till Ernst Malmsten. Vi gjorde oss nu en "glad" afton. M. hade bortåt 20 stycken små ljus, hvilka han uppstälde å bordet, och, han tände dem först på ett försök, huru det skulle taga sig ut. Då det var rigtigt högtidligt, beslöt han att gå och möta Fr. Henström och bedja honom gå med hem för att "dansa ut julen" i dag i stället för i morgon, då dagen för följande ordspråks fullbordan är inne: "Tjugondedag Knut, dansar julen ut". M. bjöd på öl, som han (gick och) köpt(e) [Stilles parenteser] i närheten. Han hade köpt "3 hela", så vi fingo en "hel" hvar. Kl. 7 gick jag på Missionshuset, det gamla, der jag träffade Frans Berggren, som kommit hit redan i onsdags. Jag hade ej träffat honom förut under det nya året. Först talade predikanten P. Johnsson och sedan v. Häradshöfding Odencrantz. Vi stannade till kl. 9, då vi gingo hem, sedan först likväl erhållit "ett par prisar" af Berggren. G. t. s. kl. 11 e.m.

Söndagen den 13 Januari

I dag steg jag ej upp förrän kl. ½ 9 f.m., hvarför jag kom väl sent till frukosten, men ej försent.

Kl. 10,35 gick jag till kyrkan för att höra, hvad prosten Sundelin hade att säga om den text, som äfven jag beredt mig på att tala öfver uti Bankeryds kyrka. Detta blef nu ej af, emedan jag anmälde mig försent. Jag får se huru det går till nästa söndag. Prosten hade valt till ämne: "Den väg, som Kristus visar oss genom sitt ord". Det var en utmärkt predikan! Altartjensten förrättade pastor Back­lund. I kyrkan träffade jag min kamrat Carl Backman, som jag önskade "ett godt nytt år".

Kl. 4 e.m. gick jag till missionshuset, det nya, der predikanten J. P. Johansson predikade öfver Filipper­brefvets 3 kap. Mycket godt!

Då predikan var slut, gick jag hem till Edv. Fransén, der jag stannade till kl. 8, då jag gick att spisa. Hemkommen derifrån, gick jag till sängs vid tio-tiden.

Måndagen d. 14 Januari

Jag hade beslutat att i dag skrifva min stil, hvarför jag gick till Ernst M^s hem. Men då jag kommer dit, sitta herrarna, M. och Carl Bredh, och språka, hafvande på bordet en punsch-butelj med glas, i vars botten de åtskilliga gånger tittat. Jag bjöds efter gjorda helsningar att sitta neder, hvarvid ett glas till mig framsattes. Emedan det är synnerligen helsosamt för mig att dricka punsch, tog jag gerna emot några glas. Då jag och Bredh ej ville hafva mera, sattes buteljen bort och "kort" framtogos, då äfven jag började spela med. — Men ack, hvad dom fick jag ej öfver mig! Jag vill vara "Guds barn" och så sätta mig att "spela kort" tillsammans med "Jesu fiender". Ja, huru stor syndare är jag ej! Herre Gud, är det möjligt att få förlåtelse? Kan jag ännu få krypa ned till dina fötter och bedja: Förlåt mig mina stora synder! Hjelp mig Herre Gud för Jesu skull att motstå frestelsen, då den kommer! Du ser att jag är mycket svag för synden, men gör mig stark emot den! Herre Jesus hjelp mig att jag ej gör om det mera! Amen. —

Jag stannade hos M. till middag, ehuru Bredh gått redan kl. 12.

Hela e.m. var jag inne. Jag skref neml. bref till Martin Österholm i North Amerika.

Ack, i afton har mina tankar varit rigtade till Vbg! Jag hade i natt drömt, att jag träffat Olga och det tycktes som om det varit i Göteborg. Huru glad var jag icke, men då jag vaknade märkte jag att det var en dröm. Emellertid såg jag dig, min älskade Olga såsom du var då jag sist såg dig öga mot öga. Ack om jag ändå träffade henne en gång till! Hon är kanske nu förlofvad med Ludvig Peterson och detta mot sin vilja. O, jag kan ej annat än gråta! Finge jag ett enda ord från dig, hvilket öfvertygade mig att du än är densamma som, då vi sista gången sågo eller rättare talte vid hvarandra i ensamhet. Om du ej skulle få bli min egen Olga en gång, så önskade jag ändå säga dig ett enda ord: Gif ditt hjerta åt Jesus, så att vi få mötas i himmelen en gång, då vi skola tillsammans spisa "Lammet som slagtadt är". Ja, käre Jesus, fräls mig, fräls Olga, så gör du skäl för ditt namn. Dertill säger jag: Amen. G.t.s. kl. 10 e.m. men somnade ej förrän kl. 12 midnatt, emedan jag låg och läste dagens tidning, hvars följetong: "I öknen", i synnerhet intresserar mig.

Tisdagen den 15 Januari

I dag steg jag upp kl. 7 f.m., och, så snart jag klädt mig, gick jag ut att spatsera. Kl 8,40 kom jag igen. Hela f.m. var jag hemma och e.m. till kl. 6, under hvilken tid jag skref och läste. Nu som först beslöt jag mig för kria-ämne, som vi skola lemna upp genast vid början af termin. "Tankar vid ett årsskifte" kommer jag att skrifva om. Jag skref något litet på densamma.

Kl. 6 e.m. gick jag hem till Vilh. Johansson för att fråga om svar ankommit. Så var det också. Kyrkoh. Montelin säger sig vara mycket tacksam och villig att emottaga mig, men som herr kyrkoherden ej på grund af sjukdom förrätta altartjensten, beder han mig skrifva till "Bispen" och bedja om tillåtelse att göra äfven denna tjenst. Han kan nemligen ej utan biskopens tillåtelse låta mig "gå för altaret". Om jag nu får detta, är jag mycket välkommen. Ja, hvad är att göra. Jag skall i morgon gå upp till rektor Velin och tala med honom derom. — Medan jag var hos Johansson, presenterades jag för stud. Gustaf Liedberg, som jemte Edv. Beckman, Gottfrid Bohman och Ferdinand Jeansén skref in i min födelsedagsbok sina namn.

Derefter gick jag hem till Edv. Fransén, hos hvilken jag stannade till kl. ½ 9 e.m., då jag gick hem. I förbifarten gick jag in på jernvägsstationen, emedan tvenne just nu anlände. Mycket folk, men få bekanta, endast några kamrater!

Hemkommen, spisade jag först qväll, hvarefter jag lade mig kl. 10,30 e.m.

Onsdagen d. 16 Januari

Efter att ha varit och spisat frukost, gick till skolan för att, såsom jag beslutat igår, gå och tala med rektorn om förutnämnda sak. Han var på sitt embetsrum såsom jag trodde och jag gick in. Han bad mig sitta, hvarefter jag omtalade förhållandet, såsom det var. Han sade då, att, om jag sökte hos "Biskopen", denne gåfve tvert afslag, derför att Biskopen satt som villkor för en, som ville "gå för altaret", att han skall hafva aflagt maturitetsexamen och förbinda sig att ingå i prestembetet. För några år sedan hade det gått på tok för en studerande. Derför afrådde mig Rektorn att skrifva till Biskopen. Vi samtalade en lång stund om min helsa och om stipendier. Jag frågade nemligen om det vore möjligt för mig att få ett sådant. "Det är naturl. ej jag ensam", sade rektorn, som bestämmer om stipendierna. "Utan det är kollegium i sin helhet". "Men", fortsatte han, "är det någon möjlighet, så var viss om att vi ej skola glömma dig, och jag skall göra, hvad jag kan". Jag tackade och gick, havfande beslutat mig för att ej skrifva till "Bispen".

Innan jag gick till rektorn, hade jag af Herr Lilja fått räkning, innehållande: au en Öfverrock à 33 kr; hvilken summa jag lofvade betala till en del i nästa vecka. Det är min "stiliga" vinteröfverrock, som kostar så mycket. Herre Gud, hjelp att få pengar att betala med!

Ifrån skolan gick jag hem till Malmsten, som ej var hemma. Han var på skolan, der han läser latin tillsamman "L6:2b^arne" för D:r Olséen. Jag stannade der över, tills han kom hem kl. ½ 12, under hvilken tid jag läste i Runebergs skrifters I band. M. bjöd på ett glas cognac. Kl. 12 kommo Victor Olsson och Carl Lagergren, hvilka skulle jemte Carl Lild gå på skolan och sjunga. De hafva nemligen bildat en sångförening. Jag följde med och trampade orgeln åt dem. Vi voro der till middag, då vi gingo att spisa. Jag gick dock med M. hem ett slag, emedan kl. ej var fullt 2.

Efter spisad middag gick jag till Edv. Fransén, der jag läste "Jönköpings-Posten" för dagen. Kl. ½ 4 gick jag återigen till Malmstens hem i afsigt att skrifva vår latinska stil. Men snart kommo Victor Olsson och Carl Lagergren, och med skrifningen blef ingenting af. Hela aftonen sutto vi och pratade, hvarunder det bjöds först på porter, 2 gl., sedan öl, 3 gl. Kl. 7 e.m. gingo vi ut att spatsera, hvarefter vi åter gingo hem till Malmstens. M. o. O. drucko mycket mera, först 2 hela öl hemma, sedan cognac å "Lundberg", så att de voro litet "sneda", i synnerhet den sistnämnde. L. och jag höllo oss efter första inmundigandet neutrala och smakade ej mera. Efter att ha spisat qväll [gick] jag hem och lade mig kl. 9,45 e.m. —

Detta är just ingalunda sköna meriter. Ack, Herre Gud, hjelp mig att motstå frestelsen ännu bättre. I egen kraft går det ej. Hjelp, o Gud!

Torsdagen d. 17 Januari

Under hela förmiddagen var jag ej utom dörren med undantag af att jag var nere på gården efter kl. 12. Jag högg neml. litet ved.

Så fort jag spisat middag, lade jag mig på soffan, der jag snart låg i John Blunds armar — ack, hade det varit i din famn Onasita[?]!

Kl. 4 gick jag hem till Ernst M., der jag stannade till kl. 7 e.m. Vi sutto och pratade om hvarjehanda. Kl. ½ 7 kom Fredrik Henström och strax derefter Aron Ingvall. En grogg vankades nu, hvilken Ingvall bjöd på. Derefter gingo vi ut att spatsera. Och då M. och H. gingo ifrån oss, frågade I., om jag ville gå med upp på hans rum, så skulle vi spela schack. Vi spelade tvenne parti, af hvilka jag vann det första. Derefter gick jag ned till stationen, der jag träffade Vitus Andersson, som är elev å apotheket "Kronan" härstädes. Vi gingo och språkade en god stund. Jag frågade honom om han visste någon informatorsplats för sommarn. Han trodde sig kunna skaffa mig en sådan i Säfsjötrakten och hade tvenne å förslag, nemligen en hos Kyrkoherde Bursell i Bringetofta och en annan hos Patron Pettersson i Säfsjö. Det vore mycket bra om jag kunde få endera af dessa, alldenstund läkaren har ordinerat Säfsjötrakten såsom den för mig helsosammaste. Andersson lofvade att skrifva dit för att fråga och sedan underrätta mig derom. — G.t.s. kl. 10 e.m. —

Fredagen d. 18 Januari

Skrifvit något litet på min kria, som jag nu snart skall lemna upp. Det är mycket svårt! — Sedan jag spisat middag gick med von Gegerfelt, Alb., ned på Munksjön, der nu är alldeles utmärkt skridskois. Jag träffade jag [sic] Carl von Vernstedt, som gick skridskor, och följde med honom hem en stund derefter. Han visade mig sitt album, hvari jag fick se många kända personer, såsom en fröken Lindberg, en fröken Gustafsson, båda från Vernamo och bekantskaper från sejouren i Varberg 1883. Jag var visserligen ej personligen bekant med dem, men kommer i håg dem som badgäster i Varberg. Vi hade ämnat göra visit hos Ernst M.; men som gunstig herrn ej behagade vara hemma, fingo vi gå våra färde. Då vi spatserat af ett stycke, mötte vi M., som då bad oss vända om, hvilket vi ock gjorde. M. bjöd på en öl, som vi under prat förtärde: d.v.s. vi fingo en hel öl hvar. Kl. ½ 6 e.m. gick C. v. V., som vi då följde och som bjöd på en cigarr. Derefter följde jag med M. hem och stannade der till kl. 8; då jag gick ned till stationen för att träffa Albrecht v. Gegerfelt och med honom göra sällskap till Vessmans, der vi i dag spisade. Derefter gick jag hem för att läsa tidningen för dagen. G.t.s. kl. 10,40 e.m.

Lördagen d. 19 Januari

På f.m. läste jag först tidningen för gårdagen, sedan skref jag litet hvarjehanda tills kl. var tolf, då jag gick ned att såga ved, hvarmed jag höll på med till kl. 1 e.m. Sedan jag spisat middag, högg jag veden, åtminstone till en del. Kl. ½ 5 gick jag ut för att söka träffa Handl. Barkman, af hvilken jag ville låna 10 kronor. Just som jag anlände till Rydén & Barkmans handelsbod, kom patron B. Jag bad honom då derom, men fick ett afböjande svar och inga pengar låna. Detta hade jag alls icke tänkt, hvarför jag blev riktigt ledsen. Jag skulle nemligen ha 10 kr. ungef. till för att betala Skräddare Lilja, hos hvilken jag står i skuld, gällande å 33 kronor för min öfverrock. Af dessa hade jag velat afbetala 23 kr, men det synes mig nu omöjligt. Jag lofvade herr Lilja i onsdags omkring 20 kr, och jag vill ej gerna vara löftesbrytare. Kanske jag blir tvungen. Allt vill jag lemna i dina händer, o min himmelske Fader, som lofvat hjelpa, då vi bedja derom. Herre, hjelp mig! Derefter gick jag hem till Edv. Fransén, som satt och studerade uti "Livius". Medan jag var der, läste jag "Jönköpings Posten" för dagen, hvarefter vi gingo ut för att spatsera, då jag ock gick hem.

I qväll läto vi här hemma Julen dansa ut och med den den vackert prydda julgranen, som vi ruskade. G.t.s. kl. 9,5 e.m. —

Söndagen den 20 Januari

På f.m. var jag på missionshuset, der predikanten Samuel Johansson fr. Hvetlanda predikade med ledning af dagens heliga högmässotext, som handlar om "Samaritiska qvinnan". Det är neml. i dag 2 söndagen e. Trettondedagen. Derefter följde jag med Carl Lagergren, som jag nu träffade. Jag gick in till Malmsten, der jag stannade till kl. 1, då jag gick att spisa. Hemkommen från Bergströms, der jag i dag spisade såsom alltid om söndagar, erhöll jag bref från Anders Johan Stener i Stegared. Han omtalar att han skulle predika i Sibbarp såsom i dag. För att få tillåtelse härtill har han måst examineras hos en kyrkoherde Holnedahl i Tvååker. — På e.m. var jag på Nya missionshuset. Då jag kom dit, hade predikanten redan börjat. Det var pastor Fryklund fr. Skåne, som talade. — Pastor F. är en mycket god talare. Han har utträdt ur stadskyrkan, i hvilkens tjenst han varit såsom komminister i Karlstads stift. Nu är pastor F. lärare å missionsskolan i Vinslöf i Skåne. — Efter honom uppträdde Sam. Johansson, som nu hade till text dagens af ålder nyttjade evangelium eller "Bröllopet i Kana". Mycket goda föredrag. — Kl. 6 gick jag till Gamla missionshuset, der "Jönköpings Absoluta nykterhetsförening" hade sitt årsmöte, hvilket började redan i går eftermiddag. Nu hölls diskussion öfver några uppstälda frågor, då många talare uppträdde. Ordförande var Bankbokhållaren Oscar Bång. Bland talarne märktes mag. Hellerström, skollärarne Larsson och Fröberg, herrar Cederberg, Sam. Johansson och Joh. Petersson m.fl. — Kl. 8 måste jag gå att spisa. Hemkommen derifrån, g.j.t.s. kl. 9.45 e.m.

Obs. Jag blef i dag presenterad för en bekant till syster Ida. Hennes namn var Jenny Andersson.

Måndagen d. 21 Januari

Då jag var och spisade hos Gegerfelts, lånade jag af Gottfrid Malmström hans latinska lexicon, d.v.s. det svensk-latinska. — Börjat att läsa en dansk roman, som heter "En engelsk Bankier eller Kjerlighed og Penge" af författaren till Whitefriars, Cesare Borgia m.fl. — Skrifvit min latinske stil i dag. — Efter middagen gick jag med Malmström in på hans rum. Han bjöd på en cigarr. Vi spelade "bräde", fem parti, af hvilka M. endast vann det sista. Jag vann ett kronspel (enkelt) och två "simpla" spel samt gjorde honom "Jan" en gång. — På eftermiddagen till kl. 6 skref jag latinska stilen, som jag då fick färdig. Derefter läste jag uti Biblen, der jag började vid 3^dje kap. i Pauli 1^sta Epistel till Korintierna. Jag läste till och med det 10^de. Jag började neml. på Nya Testamentet i somras, då jag var i Varberg och beslöt mig då för att läsa ut det. — Sedan vi spisat qväll, spelade Malmström och jag återigen "bräde". Äfven nu vann han endast ett spel, då han gjorde mig "Munk", förra gång hade han gjort mig "Jan". Vi spelade äfven nu 5 spel. Jag gjorde honom "Jan" en gång, vann ett enkelt kronspel och vann två simpla spel. — Således alldeles som i middags. Kl. ½ 11 gick jag hem för att läsa "Sm. Allh.", innan jag lade mig. I densamma läste jag följande: "Till extra lärare vid härvarande allmänna läroverk är utsedd i stället för folkskoleinspektören J.A. Franzén, som lemnat befallningen som extra lärare, teol.-fil. kandidaten David Ståhl" — som är broder till Henrik S. i samma afdelning som jag. Vidare lästes: "Telegram. Stockholm i dag. Biskopen i Vesterås Carl Olof Björling avled i natt i följd af en slagattack i fredags eftermiddag. Den aflidne var 80 år gammal." — På konungens 55^te födelsedag i dag har (det) flaggats å stadens offentliga och flere privata byggnader. Lefve konung Oscar II Fredrik!

Tisdagen den 22 Januari

Varit inne hela dagen, emedan jag läst i den bok, som började i går. Dessutom har jag skrifvit uti denna bok. Kl. 5 e.m. gick jag hem till Ernst Malmsten med tvenne böcker, neml. "Sjöhjelten eller Fregatten och Loggerten", roman af Kapten Armstrong och "Svensk Stilistik" af Klingberg & Sjöberg, hvilka jag läste under sommaren och således haft bra länge. M. hade många gånger sagt till mig att bära hem dem, men jag har hvarje gång glömt det. Han hade redan fått besök, i det att vår kamrat Selim Palmquist, som kom till staden i går qväll. De sutto, när jag kom, och "pimplade" cognac. Mig bjöds äfven tvenne glas, hvilka jag gerna tog emot. Jag stannade der endast en kort stund, dels emedan herrarne sjelfva skulle gå att möta Fredrik Henström, dels emedan jag skulle gå upp till Edv. Fransén, hvilket jag ock gjorde. Jag bad F. se genom min stil, som jag skref i går. Detta gjorde han ock. Kl. 8 e.m. gick jag hem, under vägen gående till stationen för att se om någon bekant träffades, men så var ej förhållandet. Hvarje gång jag går ned till stationen, tänker jag så här: Ack om min älskade Olga vore med! Jag kan undra, om jag får se dig mer. Herren Gud vet det! Det skulle vara rigtigt roligt, ty huru mycket ville jag ej tala med dig, Olga! Ack att du hörde dessa ord! Jag undrar om du än har glömt din vän. För min del kan jag aldrig glömma det lilla nätta ansigtet. Men jag ser att det, så tycker jag, börjar blifva sig olikt — och hvarför? Jo dess ögon se ej i mina. Visserligen har jag ditt fotografi, men det är ej dig jag dermed har. Ja, emellertid vill jag bedja Gud, min ende lefvande Fader, att han snart hjelper mig och den jag så oändligt mycket älskar. — Hemkommen gick jag genast att lägga mig d.v.s 10 e.m.

Onsdagen d. 23 Januari

I dag har jag tagit ut de pengar, jag hade på "Sparbanken", emedan jag ville betala skräddare Lilja en del af det jag är skyldig för min Öfverrock. Jag hade lofvat honom 20 kronor, men, som jag ej hade mer än 15 kr., måste jag söka någon utväg att få fem (5 kr.) till. Härför gick jag hem till Ernst Malm-[sten] Och bad honom att få låna det jag behöfde. Detta fick jag enligt löfte i går. Kl. 12 gingo vi till skolan, der herrarne skulle sjunga. Jag följde med och trampade orgeln åt dem. De sjunga mycket väl och ämna sig snart att gifva serenader för några vackra "töser" i staden. "Hvad blixt?", "Klara stjerna", m.fl. är utmärkt vackra. — Sedan jag spisat middag, träffade jag Albin Nilsson, som, sedan vi gått ett slag nedåt staden, bad mig att gå med hem. Jag lånade af honom en bok: Handbok för Resande i Göteborg, hvilken kommer att göra mig en stor tjenst vid skrifningen af min kria, som jag nu ändrat till: "Ett besök i Göteborg". Ämnet: "Tankar vid ett årsskifte" tyckte jag var väl "knastrigt". Då vi suttit och pratat en god stund, beslöto vi att gå bort till Aron Ingvall för att spela schack. I. och jag spelade några parti, i hvilka jag blef "schack och matt". Jag vann ej ett enda spel, huru det kom sig "vete katten". — I. presenterade mig för en student vid namn Johan Andersson, som aflade maturitetsexamen vid förra termins slut, och en studerande Axel Nilsson. — Innan jag gick att spisa, besökte jag Edv. Fransén, som höll på med att läsa Franska. Nu läste jag "Jönköpings-Posten" för dagen, hvari ej stod något serdeles nytt. Sedan jag spisat qväll, gick jag ned till stationen, men träffade ej någon bekant. Hemkommen derifrån gick att lägga, sedan först likväl läst "Sm. Allh." för dagen. I densamma stod en serdeles intressant nyhet, neml. att min kamrat Thorsten Hjalmar Stigell, som är elev vid apotheket i Kalmar, har aflagt Farmacie-studiofi-examen vid farmaceutiska institut. — G.t.s. kl. 10,30 e.m.

Torsdagen d. 24 Januari

I dag börjar vårterminen vid vår skola med inskrifningar. Jag har i dag varit inne hela dagen, med undantag af, att jag var nere på gården och högg litet ved åt mamma. Skrifvit på min kria. Kl. 5 e.m. lade jag mig att sofva, emedan jag ej var rigtigt kry och låg så till kl. 8, då jag gick upp att spisa qväll. Sedan jag läst en betraktelse uti "Smärtornas man" af P.W., lade jag mig kl. 10,35 e.m.

Fredagen den 25 Januari

Sedan jag spisat frukost, gick jag hem till Ernst Malmsten, som tillika med Victor Olsson, Albr. v. Gegerfelt, Carl Sild, Elof Svensson, Carl Bredh och Henning And.^son varit ute under natten, som gått och hållit serenad för ungefär 16 flickor, af hvilka må nämnas några: Elin Hjertqvist (A.v.G.^s älskade), Elin och Sigrid Hörndal (Carl Bobergs, som äfven var med sällskapet, älskarinna), fröknarne Rundquist (hvilka ej behaga tända ljus), dito Hallberg, dito Christensen, m.fl. Alla med undantag af hvad redan nämnts tände ljus, dermed gifvande till känna sitt behag uti och gillande af sången. Då ofvannämnda fröknar gåfvo till känna sitt misshag till sångarnes röster, blef anföraren, Victor Olsson, rasande och slog sin hatt i fönstret, så t.o.m. rutan sjöng. — M. bjöd på två glas öl, medan vi sutto och samspråkade. Kl. 12, då herrarne gingo på skolan att sjunga, gick jag hem för att skrifva fortsättningen af krian. Hemkommen från att ha varit och spisat middag, lade jag mig att "sofva middag". Kl. 4, då jag vaknade, började återigen, nej, fortsatte jag med skrifningen af mitt "Besök i Göteborg", hvarmed jag höll på ända till kl. 8 e.m., då jag gick ned till stationen för att möta A. Joh. Stener. Han kom icke. — derpå gick jag att spisa. Hemkommen derifrån, läste jag tidningen för dagen, hvarefter jag gick till sängs. Kl. var då 10,45 e.m.

Lördagen den 26 Januari

Alltsedan jag steg upp i dag har jag hållit på att skrifva om Göteborg. Med undantag af tiden mellan kl. 11 och 2. —

Kl. 12 hade vi upprop å skolan, hvarefter skollagen upplästes, och rektorn höll ett helsningstal till oss, önskande att vi använde all flit vid våra studier. Då det var slut på Bönsalen, gingo vi in i våra klassrum för att få lexor. Först kom Backlund, sedan Krok, så Armell, vidare Alenius och slutligen ingen mer. Derpå gingo vi hem för skrifva stil, kria, läsa och gno etc.

Ungefär kl. 4 e.m. blef min kria färdig, hvaröfver jag är högeligen glad. Derefter läste jag först "Jönköpings-Posten", sedan på lexan i Livius till måndag. Sedan jag skrifvit häruti lade jag mig kl. 9,35 e.m. —

Att jag, det är så sannt, läste i "Sm. Allh" för i går ett stycke, som till författare har "Puck", är ej att förglömma. Det handlade om "Gengångare", som i torsdags uppfördes å härvarande teater. Stycket var i sin helhet ett af de vackraste och med god svenska försedda, man kan läsa. Jag skulle önskat varit å teatern i torsdag. Äfven om söndag uppföres samma pjes. Sällskapet heter Lindberg, den mest uppburne teatertrupp, som finnes i Sverige. Direktör Lindberg har såsom "Hamlet" erhållit ett allmänt kändt namn. —

Söndagen den 27 Jan

Kl. ½ 10 gick jag till Nya missionshuset. Predikanten Svening Johansson predikade öfver dagens högmessotext (3^dje söndagen e. Trettondagen). Då det var slut, vände jag mina steg mot förstaden, emedan jag ville besöka Joh. Stener, som kom till Jkpg i går qväll med snälltåget från Falköping. Det var rätt trefligt att träffa honom. I söndags hade han, för första gången, uppträdt såsom predikant. Han predikade neml. högmessan i Dagsås och Sibbarps kyrkor. Hans uppträdande var utmärkt, ja så, att personer, som hörde honom, sedermera sagt till hans fader: "Gif honom icke något understöd, om han ej skall bli prest." Innan fått lof att uppträda, har han måst hafva tillåtelse af biskopen i Göteborg och intyg af en kyrkoh. Holmdahl i Tååkers pastorat, att han är "renlärig" (således ej "nyevangelist"). Kyrkoherde H. skref dock på detta intyg: "så vida jag kan förstå" och deri gjorde han rätt, ty Stener är ej det ringaste lutheran d.v.s. "renlärig". Han hyllar neml. mycket strängt "sanningsökarnes" åsigter, hvilka dock ej göra skäl för sitt namn, ty de äro mycket egoistiska. — Stener bjöd på cigarr och, hvad som bättre var, ett par skor. Ja, jag verkligen fick till skänks tvenne risorskor, som han låtit beställa i Gbg. De voro ej det minsta begagnade. Jag skall ej begagna dem förr än i sommar. Först när Stener frågade, om jag ville ha dem, blef jag som om jag hade fallit ned från skyarne. Emeller­tid tackade jag för dem på det hjertligaste. — Kl. 12 midd. gick jag ned till stationen för att möta Gillis Neiglick, men ingen bekant var med. Jag träffa Charles Svensson, som lät mig veta namnen å lokomotiven mellan 296 och 314. Som jag tänkte att Gillis N. redan kommit, beslöt jag att, sedan jag spisat middag (jag var ensam till middag i dag), gå hem till honom. Men då jag passerade Hofrättstorget, blef jag ej litet öfverraskad att ropas an och det av Gillis Neiglick. Han hade kommit hit till staden kl. 7,41 i morse med snälltåget från Nässjö. Sedan vi spatserat tvenne slag framåt skolan till, vände vi våra steg till "Amerika", der G.N. bor. Jag stannade der ända till kl. 8 e.m. och blef under tiden af min dervaro bjuden på "kaffe och dopp" (af Mamsell Maria Ekholm). N. skref sin latinske stil. — Så snart jag spisat qväll, gick hem till Stener för att hemta mina "pjexer". "Långe Anders" kom under det vi sutto och pratade. Han hade rest jernvägen och anlände hit med Blandadetåget från Nässjö kl. 9,32 e.m. och kom helt oförmodadt. — G.t.s. kl. 10,25 e.m.

Måndagen d. 28 Januari

Alla Carlars namnsdag i dag, således äfven min. Min afsomnade "pappa lille" behagade att i dopet gifva detta vackra kunganamn, Carl, åt sin förstfödde son, som kom (till) att bli en medborgare i denna verlden. Jag väcktes i dag med "kaffe och dopp" och erhöll då derjemte en visitkortskorg, som syster Ida gjort och således blef en kär present. Dessutom fick jag ett blomsterkort av Mor och ett dito af Gideon. — Jag steg strax derefter upp för att börja läsa mina lexor till kl. 11, då vi återigen få sitta på skolbänken efter att litet mer än en månad hafva "hvilat". Vi läsa efter samma schema som förra terminens eller såsom nedan:

Måndag:

7-8    Historia, (svensk)
8-9    Matematik, (Proportionslära)
11-12 Franska, (Grammatik)
12-1   Latin, (     _"     )
1-2     D:o, ("Livius")
4-5     Modersmålet

Tisdag:

7-8    Grekiska, Grammatik
8-9    D:o, "Henofon"
11-12 Kristendom, Dogmatik
12-1   Franska, Reeuil Francaise
1-2     D:o,         D:o

Onsdagen:

7-8    Latin, Grammatik
8-9    D:o, "Livius"
11-12 Historia, Allmän
12-1   Grekiska, Grammatik
1-2     D:o, "Henofon"

Torsdag:

7-8    Latin, Grammatik
8-9    D:o, "Cicero"
11-12 Matematik, "Euclides"
12-1   Grekiska, Grammatik
1-2     D:o, "Henofon"

Fredag:

7-8    Historia, Allmän
8-9    Fysik
11-12 Grekiska, Skrifning
12-1   Modersmålet
1-2     Tyska

Lördag:

7-8    Latin, Grammatik
8-9    D:o, "Virgilius"
11-12 Matematik, Algebra
12-1   Kristendom, kyrkohistoria
1-2     Naturalhistoria

—

Lärarne äro liksom förra terminen följande:

—

Hädanefter behöfva vi ej "tigga" om månadslof, emedan de dagar, på hvilka vi skola ha dem, äro redan af rektor bestämda och för oss genom deras uppspikande på "svarta taflan" bekantgjorda, och blifva de å följande dagar:

Lördagen d. 9 Februari,
Fredagen d. 22 D:o (med latinsk skrifning),
Måndagen d. 10 Mars,
Torsdagen d. 20 D:o (med svensk skrifning),
Onsdagen d. 2 April,
Tisdagen d. 22 D:o (med latinsk skrifning),
Fredagen d. 9 Maj   ( _" svensk _" ),
Lördagen d. 24 D:o.

—

Skrifvit in min latinske stil mellan kl. 3-4 e.m. och under öfriga lediga stunder läst lexor, skrifvit häruti och läst "Sm. Allh", hvaruti bland annat står om Kyrkostämman i lördags, å hvilken bestämdes, hvarest Vestra församlingens nya kyrka skall stå. Platsen blef Vestra torget, som ock är den på alla sätt förmånligaste. Ett vackert beslut! G.t.s. kl. 11 e.m.

Tisdagen den 29 Januari

I dag måste man gå upp kl. 6 f.m. för att marschera till skolan. Morgonbön, som såsom vanligt började kl. 6,45 f.m., hölls af Lektor Hägglund, som till text hade 45 Psalmen. Jag har ej fått någon fråga i dag. Hela e.m. läste jag mina lexor och skref litet på min kria, hvarefter jag kröp till kojs, kl. 11,30 e.m.

Onsdagen d. 30 Januari

Morgonbönen hölls af Rektor Velin, som hade till text Marci Evangeliums 13:1-10 v. Jag hade, såsom jag fick veta strax, innan vi skulle förhöra lexan i latinska grammatiken, påläst fel, i det jag läst om acc. cum infinitivo, då vi deremot hade prepositionerna till lexa. I följd häraf gick det galet för mig, när jag fick fråga. Men då jag erhöll fråga i Livius, då gick det galant. — Efter middagen gick jag upp till herrskapet V. Lilja för att erhålla matpengar i stället för middagen på Tisdagar, som jag förut haft. Jag erhöll 5 kronor, för hvilka jag tackade och gick så min väg.

Kl. 3 hade vi mönstring på skolan, hvarvid såsom läkare tjenstgjorde Med. D:r F. Velander, emedan D:r Zetterberg är borta. Enär herr D:rn kände igen mig såsom en lidandets undersåte, blef jag ej undersökt, utan bestämdes det oaktadt, att jag vore fri från gymnastik. — Derefter följde jag med Ernst Malmsten hem för att få hans latinska skrifbok, emedan den tillsammans med hela klassens skulle lemnas till pastor Backlund, som genom mig erhöll dem kl. 5 e.m. Derefter gick jag hem till Gillis Neiglick för att läsa på uti Cicero, men som han ej ännu fått någon öfversättning till den, gick han till John Ekdahl, då han efter en stunds väntan ändtligen kom med den. Vi läste öfver lexan en gång, hvarefter vi måste gå att spisa. — Varit nere vid tåget kl. ½ 9 e.m. Ingen bekant, som mig behagade se. Derpå gick jag hem, satte mig att skrifva detta här och läsa "Sm. Allh", hvardfter jag gick att lägga mig. — Ernst M. bjöd mig på tvenne [...], som vi intogo på Carl Lundbergs hotell. — Fult väder hela dagen, då i går deremot man hade en mycket vacker dag. Ombytligt! G.t.s. kl. 11, e.m. —

Torsdagen den 31 Januari

Emedan jag ej varit frisk i dag, har jag varit hemma från skolan. Jag har haft en mycket svår hosta, beroende af förkylning. — I dag har jag fullbordat min kria, som upptog ända till 27 (tjugusju) sidor. Jag undrar just, hvad "Biffen" skall tycka om den! G.t.s. kl. 9 e.m.

Fredagen den 1Februari

Kl. ½ 7 f.m. gick jag åter till skolan. Mellan 7-8 hade vi adj. Peterson, då vi läsa uti danska litteraturen ett stycke af Holberg, hvilket är mycket trefligt. Det heter: "Rasmus Berg eller Erasmus Montanus". Mellan 11 och 12 hade vi Grekiska, då vi öfversatte några punkter från svenskan till detta språk. — Under hela e.m. läste jag lexor och efter kl. 10 e.m. "Sm. Allh". G.t.s. kl. omkr. 10 e.m., hvarefter jag fortsatte att, liggande i sängen, läsa tidningen, hvari mycket af vigt förekom.

Lördagen den 2 Februari

Under timmen mellan 8 och 9 blefvo vi helt plötsligt, så att säga, uppväckta ur våra tankar, som voro fästade vid Virgilii Æneid. Någonting föll nemligen mycket hårdt ned på bänken bakom Niclasson. Pastor Backlund frågade då, hvad det var och fick till svar att någon af kamrater stoppat någonting, hvad det var vet jag ej, emellan kragen och rocken, hvilket nu nedföll. Pastorn frågade, hvem som gjort detta, men då ingen svarade, öfverlät han det åt dens samvetes dom, som gjort och brydde sig ej vidare om det. Men en stund derefter yttrade han, att det äfven för den, som sett, när det påhängdes N., vore synd och mycket nedfällande hans anseende. Han trodde neml. att Hägerström m.fl. sett det. Då sade Hägerström, att Hylén hade gjort, men denne nekade på det bestämdaste och, då han blef tillfrågad, om han visste, hvem som gjort, svarade han ja och önskade äfven, att den skyldige skulle yppa sig. Och nu först kom bekännelsen fram: "jag har gjort det", sade då Malmsten. Pastorn höll nu en rigtig predikan för honom, yttrande att han ej trott Malmsten om sådana pojkaktigheter och en sådan trolöshet att han ej bekänt det redan vid början. Det var rigtigt dåligt af Malmsten och pastorn sade sig ej mer kunna sätta förtroende till honom. Efter timmens slut bad Malmsten om förlåtelse. — Mycket dåligt!

Emellan kl. 11 och 12 var jag framme vid taflan och räknade ett tal, som gick mycket bra. —

På e.m. var jag först hemma hos Gillis Neiglick med min kria, som han skulle gå till Peterson med. Jag blef medan jag satt der bjuden på "kaffe med dopp och påtår", hvilket smakte godt. Kl. ½ 6 gingo vi ut att spatsera en stund, hvarefter jag gick hem. G.t.s. kl. 11,8 e.m.

Söndagen den 3 Februari

Kl. 10 gick jag till Nya Missionshuset. Pastor C. Persson predikade öfver dagens högmessotext eller Joh. 1:16-18 v. Mycket godt. — Kyrkodag för klasserna: L 6:1, 5, och 4. — Läste på lexorna mellan kl. 11 och 1. — På e.m. fick jag ej läsa, emedan vi fingo främmande. Vår f.d. piga Thilda Svensson, som nu är hos fru Malmsten, gjorde oss ett besök strax efter middagen. Hon skref in i min födelsedagsbok och stannade här till kl. 4 e.m., hvarefter jag läste mina lexor. Kl. 5 e.m. blef jag bortbjuden på kaffe till Tidstrands. Der var en slägting till oss Fru Lovisa Strängberg på besök. Fru S. är hemma i trakten af Uddevalla och har varit här för att begrafva sin svärfar, som bodde i Bankeryd. Herr Strängberg är också med, men var nu i Bankeryd, hvarför jag ej träffade honom. Jag stannade hos Tidstrands till kl. 8, då jag gick att spisa. Såväl mina syskon som mor voro äfven bjudna m.fl. Det var mycket roligt. Jag försummade således kristendomsföreningens sammanträde mellan kl. 6 och 7, hvarför jag nog får "snubbor". Det var mycket svårt att vara frånvarande. Efter qvällsvarden läste jag lexor till kl. omkr. 10 e.m. då j.g.t.s.

Måndagen d. 4 Febr.

Morgonbön hölls af pastor Backlund, som hädanefter kommer att förrätta den på Måndagar o Torsdagar. Han fortsatte der kyrkoh. Hallenberg slutade förra termin, d.v.s. Math. 24 kap. — Mellan kl. 7 och 8 f.m. hade vi rektorn i stället för adj. Peterson, som är sjuk (troligen samma sjukdom som vanligt: "fyllesjuka"). — Fått bref från Amerika. Theodor Thörngren hade haft godheten sända mig några rader — 12 sid. Mycket roligt att få bref från den gamle vännen och kamraten Thore. — Emedan vi hade lof i afton mellan kl. 4-5, satte jag mig att besvara Axel Sandins bref, som jag bekom den 6 Januari. Jag talade om, att jag varit i Vbg, att Chr. Österholm gift sig d. 13 Nov. 1883, att Martin Österholm är vid Aug. College, att vår förening hade sin fest den 12 Okt. s.å., hvilka som voro närvarande vid densamma m.m. Dessutom läste jag lexorna till kl. 9 e.m. Läste derefter "Sm. Allh" fr. kl. 10 e.m. till kl. 12 midn. — G.t.s. kl. 10,45 e.m.

Tisdagen den 5 Februari

Vaknade ej förrn kl. 6,35 f.m, hvarför jag kom försent på så sätt att jag ej var närvarande vid morgonbön. På e.m. läste jag lexorna till i morgon. Kl. ½ 6 kom Edv. Fransén hem till mig och stannade en timma, hvarunder vi sutto och språkade om hvarjehanda. G.t. kl. 10 e.m. —

Onsdagen den 6 Februari

Uppträdde för första gången som talare å katedern i Bönsalen. Jag började med: "I Guds Faders, Sons och Helige Andes namn", hvarefter jag läste ex memoria N^o 262 i Svenska Psalmboken, eller Herrans bön, som börjar sålunda: "Herre, du som från det höga Allt bevakar med ditt öga o.s.v." Då jag slutat densamma, läste jag Herrens välsignelse, derpå texten för rektor Velins predikan eller Marci evangeliums 13:21-27 v. Jag slutade min förrättning med: "Salige äro de, som höra Guds ord och gömma det"! — Mitt uppförande var enligt flera kamraters yttrande utmärkt. Jag läste högt och tydligt. Det var mycket roligt, och skall jag nog göra om det. — — —

Mellan kl. 11 och 12 hade vi lof emedan adj. Peterson fortfarande är sjuk. — På e.m. läste jag mina lexor sedan jag först fått låna öfversättning till Cicero af Lars Åkerlund. — Efter kl. 11 läste jag "Sm. Allh." G.t.s. kl. 11,30 e.m. Släckte lampan kl. 12,30.

Torsdagen den 7 Februari

Mellan kl. 3 och 4 var jag hemma hos Gösta Fischer, som tog franskan för mig. Han bjöd på en pipa tobak. För öfrigt intet af vigt att anteckna.

Fredagen den 8 Februari

På e.m. gingo jag och Gillis Neiglick ut att spatsera till kl. 5 e.m. Derefter gick jag hem till Carl & Oscar Nilsson. Vi sutto och pratade till kl. 7 e.m., då jag gick först hem till Edv. Fransén derpå hem till Johan Stener, hvarest jag stannade till kl. ½ 9 e.m, då vi gingo att spisa. G.t.s. kl. omk. 10 e.m.

Lördagen d. 9 Februari

I dag ha kl. L6:2a, således äfven jag, haft månadslof utan skrifning. Steg upp kl. 8,30 f.m. Kl. 11 gick jag till Gillis Neiglick för att skrifva den latinske stil, som vi fingo upp i dag åtta dar sedan och hvilken vi skola lemna om måndag. Kl. ½ 2 hade jag den färdig och gick då hem att spisa middag. Sedan jag det gjort, högg jag litet ved för morgondagen. Derefter läste jag på uti Livius till kl. 5 e.m. Kl. 6 gick jag till skolan på Botaniska Föreningens sammankomst. Jag har just i dag återinträdt i densamma. Under h.t. 1882 gick jag ur Föreningen, emedan jag ej då hade tid att bevista deras sammankomster, som då höllos på Onsdagars eftermiddag kl. 6-8. Nu då bestyrelsen beslutit hafva dess sammankomster på lördagar, ville jag åter gå in i föreningen, emedan botaniken är mitt älsklingsstudium. Kl. 6 började sammankomsten, som var den första under terminen. Tvenne klasskamrater till mig inexaminerades äfven. Det var Carl Olsson och Nils Gustaf Berggren. Den förre erhöll i betyg AB.a., den senare AB.AB. Förhandlingarne voro:
1:) Uppläste sekr. Carl Nilsson protokollet för sista sammanträdet förra termin.
2:) Växtuppvisning af Brovall, som erhöll mycken "Kritik".
3:) Tal om: "Ljusets inverkan på foglarne" af Vilh. Fogelström. Talets innehåll var nog bra, men utförandet klandrades mycket. Ofta hörde man ej hvad som sades, emedan talaren talade för mycket, suddigt, ej klart, utan oredigt. Mycken kritik.
4:) Växtuppvisning af Gustaf Lundberg. Klassen Graminae föredrogs och blef mycket prisad: nästan ingen kritik.
5:) Upplästes ett bref från komm. Sv. Henriks.
6:) Upplöstes sammanträdet av Ordf., som är Jacob Cnattingius.
Kl. 8 var det slut och jag gick hem för att spisa qväll och lägga mig. G. till S. kl. 9,30 e.m. — —

Söndagen d. 10 Februari

Efter att ha varit och spisat gick jag till Nya missionshuset. Predikant A. Palmqvist från Bankeryd höll en mycket god predikan. Derefter gick jag till kyrkan, der prosten Sundelin höll hela tjensten. Med ledning af dagens (Söndagen Septuagesima) heliga text, som står antecknad i Math.: 19:27-30, höll prosten en god predikan. Ämnet var: "En Kristi efterföljares sjelfuppoffring". — Mellan kl. 2 och 4 läste jag på lexorna till i morgon. — Kl. 4 gick jag åter till Nya missionshuset, som var till trängsel fyldt, hvarför jag fick stå nästan under hela predikan. Denna hölls af pastor Persson. Texten var dagens hel. högmessotext. Genom denna predikan blef jag ånyo anmodad, att säga något ord, som kunde vara gagneligt, till mina kamrater, att utgå från verlden helt och hållet, hvilket förut ej varit förhållandet. Men ack det är så svårt att tala med kamraterna om sin Frälsare. När jag ser att de gå mot det eviga pinorummet med hastiga steg, kan jag ej annat än gråta — och detta kan jag se utan att bedja dem vända om till Jesus, som vill emottaga alla, som komma till honom. Jag vill härmed säga, att det ser ut, som om jag ej ville, att mina kamrater skola blifva saliga. Ty då sade jag ju något varnande och uppmanande ord att komma till Jesus, till hvilken alla måste vända sig för att få ärfva saligheten en gång. Ja, Herre Gud, gif mig ord i min mun, att jag måtte inbjuda mina kamrater till den stora fröjdefesten! Förlåt mig, att jag ej verkat något för dig! Herre, hjelp och fräls du! — Efter föredragets slut begaf jag mig till skolan för att närvara vid vår lilla Kristendomsförening. Ej mer än 9 stycken voro närvarande: Ordföranden, Edv. Fransén, höll predikan öfver Ebreerbrefvets 7 kap. 25 vers. Derefter hölls diskussion öfver 1 Petri 4 kap. 7 vers. Först talades om huru nära Jesu ankomst på den stora dagen är. Skall det vara möjligt att Han kan komma i morgon? Efter att hafva visat, att inga hinder härtill funnes, ehuru trenne satser satte sig deremot, nemligen: Är evangelium predikat för alla folk?, hvilken fråga man besvarade med: ja. Innan den yttersta dagen kommer, skall ju ett tusenårigt rike uppstå. Är detta rike ännu? Nej, men man ansåg sig ej hafva nog tillräckliga bevis ur den heliga skrift för detta rikes kommande. Visserligen talar Johannes om något sådant, men vi kunde ej förstå detsamma. Vi ansågo dock, att Jesus oaktadt detta kan komma i skyn med stor magt och härlighet. Den tredje frågan: Är antikrist ännu kommen? ansågs ej heller hindra Jesu ankomst, emedan det är ganska troligt att antikrist redan kommit. Men då detta syntes vara svårt att afgöra önskade jag med flere, att vi skulle lemna dessa saker och göra oss frågor, som kunde vara nyttigt för vårt eviga väl. Jag höll då ett långt tal till de öfriga önskande, att de skulle vända sig till Jesus, emedan det är tid dertill. Vi veta ju ej när vår tid är slut och vårt lifs tråd är afryckt. Det blef derefter en rolig stund. Guds Helige Ande syntes vara närvarande. Men Herre Gud verka du ännu mera på deras hjertan, så de ej må gå åt fördömelsens afskilda rum. Ja, Herre Jesus, sänd din Heliga Ande i ännu större mått öfver oss så att vår lilla förening måtte tillväxa och bestå af idel Gusd barn. Dem, som ännu icke lemnat sina hjertan åt dig, af förenings­medlemmarne skall du, Herre Jesus, [...] så länge de ej funnit frid i dig! Herre fräls åtminstone 5 bland förenings­medlemmarne till och gif dem din saliga frid! Hör min bön o, Fader, för din sons skull. — Vi höllo på till klockan ½ 9 e.m., då vi i följd af qvällsvarden måste aflägsna oss och gå hvar på sitt håll. G.t.s. kl. 10 e.m. — — —

Måndagen d. 11 Februari

Skrifvit in min latinske stil mellan kl. 3 och 4. Under latintimmen i dag fingo vi upp den 3^dje af våra latinska stilar, hvilken vi skola lemna om måndag, d.v.s. i dag åtta dagar till. Mellan 4 och 5 gingos våra krior igenom. Jag hade 6 st. fel. Adj. Peterson tyckte att den var väl lång, men sade ej något förargligt till mig, hvilket jag i några dagar befarat. Kl. ½ 6 gick jag hem till pastor Backlund med våra stilar. För öfrigt läst lexorna och "Sm. Allh." kl. 10,20 e.m. då jag gick till sängs. — —

Tisdagen den 12 Februari

Mellan kl. 9 och 11 var jag, sedan jag först varit hemma och spisat frukost, hos Gösta Fischer. Äfven min "knäkamrat" Albin Olsson hade kommit dit för att, liksom jag, lära sig franskan. F. bjöd på äpplen, som han fått hemifrån. Kl. 6 e.m., då jag hade lärt mig lexorna till i morgon, gick jag, enligt i söndags fattadt beslut, hem till Edv. Fransén. Före mig hade Carl Valfridsson kommit. Vi samtalade om samma ämne som i söndags, men kommo ej till något resultat. Kl. 8,15 gingo vi hem. G.t.s. kl. 10 e.m. —

Onsdagen d. 13 Februari

När jag kom hem kl. ½ 10 f.m., sades mig att Gideon var sjuk, hvarför mamma hade gått till skolan och bedt honom lof. Jag observerade då ej något svårt i hans sjukdom, men då jag kom hem kl. ½ 3 e.m., hade mamma flyttat Gideon i vår soffa, der han nu plågades mycket svårt. Han ville gå till mig och sträckte armarna mot mig, men som han var så svårt sjuk måste han naturl. ligga stilla. Det såg ut som om han hade slaget, hvarför mor ville att jag skulle gå till doktorn. Men då det gick öfver och han var mycket stilla i sängen, beslutade vi att vänta dermed till i morgon. Sedan på aftonen sof han oavbrutet så länge jag var hemma. Kl. 6 gick jag till Gillis Neiglick. Vi togo i genom vår lexa i Cicero, hvarmed vi slutade klockan 8 e.m., då vi gingo att spisa. Kl. 9,10 var jag hemma igen. Och mamma bad mig nu gå till doktor Engstrand, ty Gideon var mycket sjuk. Jag gick väl, huru helt ovilligt, emedan jag ej viste hvad jag skulle säga till doktorn för att förmå honom följa med hem, hvilket mamma ovillkorligen ville. Under vägen dit mötte jag Restor, som då äfven följde med dit. Uppkomna till ingången, ringde vi och strax öppnades dörren, men ej doktorn utan en piga var hemma. Doktor E. var på bal hos Presidenten, hvarför vi bådos att gå dit och trodde hon att doktorn ej skulle blifva ond öfver att vi störde det glada nöje han nu hade. Emellertid gingo vi dit och bådo betjenterna att fråga herr doktorn eller rättare bedja honom att vi fingo tala vid honom. Han kom genast ut, och bad jag honom följa med hem, hvilket han lofvade om vi väntade tills de hade spelat ut den vals, som var i svängen. Ej fem minuter gingo åt, förrän han kom. Han frågade nu, hvad vi bodde och hette m.m. Strax voro vi hemma och han såg på Gideon, som nu låg i sängen och sade: "Han har ju convulsioner. De hålla på nu." "Det är hjerninflammation." När vi, och i synnerhet mamma, fingo höra det, blefvo vi mycket ledsna då vi visste huru svår denna sjukdom är och doktorn sade: "det är en gräslig sjukdom", hvarefter han ordinerade både blodiglar och isblåsa m.m. Blodiglarne trodde vi, att madam Malm kunde sätta på, hvarför vi skickade någon att fråga om hon kunde det. Mamma visste att isblåsa innehades af fru Peterson (bildhuggare). Restor sprang dit och fick låna den. Emellertid kunde ej madam Malm sätta på iglarne, hvarför vi måste söka någon annan. Moster Carlson trodde att fru Mårtenson, som bor vid Tortunagränden, kunde det, hvarför Ida och Restor gingo dit. Skulle detta ej lyckas måste de gå ända ut på förstaden till en gumma, vid namn Lena Öst, boende i bagare Engstrands gård vid Trädgårdsgatan. Ida hade strax förut varit på apoteket och köpt det ordinerade samt is. Kl. var nu 11 e.m., då jag gick att lägga mig för att sofva några timmar och stå upp kl. 4 i morgon bittida. Ty vi tordes ej annat än vaka öfver Gideon.

Torsdagen den 14 Februari

Nåväl jag kunde ej somna i går, emedan man stassade med Gideon. Restor och Ida kommo igen kl. ½ 12, men hade ej fått någon gumma med sig. Lena Öst hade dock sagt, att i närheten af vårt hem bor en gumma vid namn Sara Knös. Mamma gick då strax sjelf dit och knackade på fönstert, till dess man besvarade hennes frågor. Denna gumma var nog beskedlig att lofva komma. En qvarts timme senare var hon här. Hon satte på Gideon blodiglarne, hvilka hade sugat i från sig vid 2-tiden. Jag var ännu vaken och kunde ej somna förrän det blifvit alldeles tyst härinne. Kl. var väl då omkr. ½ 3 f.m. Kl. 4 väckte mamma mig, emedan jag skulle vaka mellan 4 och 6 f.m., så att hon skulle få sofva något. Jag och Restor stego då upp och klädde oss. Kl. ½ 7 gick jag till skolan. Då jag var hemma mellan kl. 9 och 11, var Gideon temligen lugn. Efter att ha spisat middag kl. ungef. ½ 3 e.m., gick jag hem till Gösta Fischer för att lära mig franska lexan. Senare på afton läste jag lexorna till i morgon. G.t.s. kl. 9 e.m. Dimma!

Fredagen den 15 Februari

Äfven i dag steg jag upp tidigare än vanligt eller kl. ungef. 4 f.m. för att vaka öfver lillebror, som nu är mycket sjuk. Mellan kl. 9-11 var han mycket orolig, hvarför någon alltid måste sitta bredvid honom. Efter kl. 2 var jag hemma hos Stener, som är sjuk i dag. Han var ej och spisade i morse. Ej heller följde han med nu. — Läst i Virgilius ända från 4 e.m. till kl. något öfver 8 e.m., då jag gick att spisa. G.t.s. kl. ½ 10 e.m.

Lördagen den 16 Februari

Steg i dag upp kl. ½ 4 f.m., då mamma gick och lade sig något litet efter det långa vakandet under natten. Jag var mycket sömnig då hon väckte mig, men jag hade lofvat gå upp då. Derföre gick det omsider. Gideon hade svåra plågor. Mellan kl. 9 och 11 kunde jag ej läsa lexorna med reda, hvarför jag måste säga till lärarne det. — Hade mycket ont i hufvudet under Algebraiska timmen, hvarför jag, då frågan kom till mig, blef helt och hållet "rudis". Men jag sade det till lektor Krok och blef då min okunnighet urskuldad. Kl. 12 sade jag till Hägglund att jag ej kunde lexan, hvilket han väl anade, ithy att den var så lång och svår. I naturläran kunde jag ehuru jag ej läst på. — Gideon har hela dagen yrat och pratat. Han har varit mycket matt, så att han ej kunna röra sig sjelf. Ack, Jesus du som är den rätte läkaren, du kan hjelpa Gideon från sina plågor. Herre är det din mening, att han skall dö? Vill du att han ej skall få träda på sina fötter mer? Eller vill att han skall få lefva? Gör en lösning på dessa frågor snarligen! Skall han dö, så fräls honom, min bror Gideon, till din herrliga himmel, der allt ondt och all värk är borta. Ske din vilja! Du ser ju dock att vi vilja ännu en gång se honom frisk och kry samt glad ibland oss. Du gör det till det bästa. — Kl. 4 e.m. gick jag till Neiglicks för att skrifva min stil. Han var ej hemma, men Leo Vesterberg lofvade mig låna lexikon och att sitta der. Han gick snart ut, då jag blef ensam. Neiglick kom igen kl. 6. — Jag gick kl. ½ 7 derifrån till skolan på Bot. föreningens sammanträde. Ditkommen hade man redan börjat. Carl Tiderman höll på att visa upp växter. Derefter uppträdde sekreteraren Carl Nilsson med ett tal öfver "Palmerna". Efter honom talade Erik Hall öfver "Det röda skenet". Ordförande Cnattingius var i följd af sjukdom frånvarande, hvarför hans ämbete sköttes af sekr. Carl Nilsson. Kl. ½ 8 var sammankomsten slut. Fransén och jag gingo derefter en stund och pratade om hvarjehanda. Kl. ½ 9 kom jag hem, då jag satte mig att skrifva häruti. Jag var uppe och vakade till kl. ½ 12, då jag gick till sängs.

Söndagen den 17 Februari

Steg upp kl. 8 f.m. Kl. ½ 11 gick jag till kyrkan. Det var neml. kyrkodag för 7:2, 7:1, 6:2 och R6:1. Såväl altar- som högmessotjensten förrättades af komm. A. A. Holmberg. Till ämne hade predikanten valt: "Vandringen i mörkert". Gudstjensten var slut kl. 1,15 e.m. — Mellan kl. 2 och 5 e.m. läste jag lexor, hvarefter jag som förut började tänka på, hvad jag skulle tala öfver på föreningen, som hade sitt sammanträde kl. 6 e.m. Jag hade valt till text Luc. 9:57-62 v. Emellertid kommo ej flere än sex medlemmar, och beslöts att vi skulle samtala, hvarför jag ej uppträdde. Vi talade först om "den broderliga kärleken", hvilken vi alla kommo att befinnas helt litet bruka. Vi bådo Gud hjelpa oss härutinnan, hvilket han ock skall göra. Derpå samtalade vi om, med hvilken gåfva hvar och en af oss voro utrustade. Berggren, jag och Oscar Nilsson hade fått predikogåfvan, hvilken vi sluteligen böra utbilda med bistånd af höjden. Fransén en undervisare, emedan han hade fått stora kunskaper; Carl Valfridsson skulle blifva missionär, emedan han hade stor håg för främmande språk. Slutligen Carl Ljunggren, som vi ej viste, hvad vi skulle säga eller tänka om. Han lofvade dock att, i hvad embete han komme, tjena Gudi med hela sin kropp och själ. Efter att hafva hvar och en uppsändt sin bön till Gud, skildes man åt. G.t.s. kl. 10 e.m.

Måndagen den 18 Februari

Fått igen stilen N:2, som vi lemnade i dag åtta dagar. Jag hade nog några fel, det är klart. Lemnat stil N:3, hvilken jag skref in kl. 3-4 samt ½ 6-6 e.m. Derpå läste jag lexor och slutligen "Sm. Allh." för dagen. Följetongen: "Den döde vid S:ta Annas kapell" är mycket intressant. — För att mamma skulle få sofva något litet, satt jag uppe och vakade vid Gideons sjuksäng. Han är fortfarande mycket sjuk. På f.m. såg han dock ut att vara något bättre. Men utan sans är han ännu. —

Tisdagen den 19 Februari

Kl. 1,30 f.m. lade jag mig för att sofva till kl. 6 f.m. då steg upp för att gå till skolan. På e.m. skulle jag läsa på i Livius, men det gick icke emedan mina ögon tyngdes af sömnen. Jag lade mig då vid 5-tiden och sof till kl. 7 e.m., då jag åter började gå och då gick det. G.t.s. kl. 10,15 e.m.

Onsdagen den 20 Februari

På e.m. kl. 4 kom Gillis Neiglick hem till mig. Vi gingo kl. 5 till John Edahl för att få öfversättning till Ciceronis "Orationis pro T. Annio Milone" IX Cap., hvarest vi nu läsa och hafva lexa till i morgon. John E. var ej hemkommen från Lars Åkerlund, till hvilkens hem han gått i samma ärende som vi gått till honom. Kl. 6,15 kom han, och vi skrefvo då af alla krafter samt gingo efter slutadt arbetet hem för att gno in lexan. — I qväll var det sista gången jag spisade hos herrskapet A. Lilja, emedan särskilda omständigheter göra att de ej kunna låta mig spisa under återstoden av terminen. Herr Lilja kommer visst att få en arfvinge till! Härför fick jag de 13 kr., jag ännu var skyldig på min rock, såsom ersättning för att jag upphörde spisa der. Nästa termin är jag välkommen! — Satt och läste till kl. 10 på lexor och till kl. 12 mi. "Sm. Allh." hvaruti läses följande annons: "Andliga Föredrag om Kristi andra tillkommelse och rike, om tidens tecken och den nära förestående antikristiska tiden samt om de trognas beredelse för Herrens återkomst ämnar undertecknad under närmaste veckor hålla härstädes. Dessa föredrag komma (tillsvidare) att hållas å Victoriasalen hvarje Lördags afton kl. 7 e.m. Alla för Herrens sak i sanning nitälskande kristna inbjudas hjertligen. Inträde fritt. Första föredraget hålles om Lördag den 23 dennes. J. Henr. Wernqvist." Pastor V. är från Norrköping och har kommit hit för att bilda en katolskt-irvingiansk församling. Får se om han lyckas! — Vidare lästes: "I gamla hjulspåren. K. m:t har på ansökan medgifvit lektor I. Nyqvist befrielse från de akademiska lärdomsprof, som äro för prestexamen föreskrifna, med tillstånd att få för vederbörligt domkapitel aflägga samma examen." "Uppflyttad i högre lönegrad är från och med innevarande år adjunkt B. A. A. Hahn vid härvarande läroverk med en årlig lön af 2,000 kr. (2^dra lönegraden)."

Torsdagen d. 21 Februari

Var ej i morgonbön i dag, emedan jag satt i klassen och läste för länge, så att jag blef innestängd. — Sedan jag varit hemma och spisat middag, gick jag kl. ½ 3 e.m. till doktor Velander för att få ny medicin. Jag fick en "god" bland­ning, bestående af cognac, glycerin, ägg m.m. Derefter gick jag till Gösta Fisker för att lära mig franskan. Ehuru vi ha månadslof i morgon och sålunda inga lexor, läste jag neml. uti Virgilius till lördag. Jag satt uppe till kl. 12 midnatt, då jag gick till sängs.

Fredagen den 22 Februari

I dag ha vår klass haft månadslof med latinsk skrifning. Jag hade skrifvit färdigt till kl. 10 f.m, då jag gick att spisa frukost, till hvilken jag sålunda kom en timma för sent, hvarför jag måste bedja om ursäkt. Jag fick mat, som dock var något kall. — På e.m. var jag hemma hos Stener, af hvilken jag lånte en kriabok, hvari han skrifvit om samma ämne, vi fingo upp i lördags, neml. "Matsmältnings­organen hos menniskan". Denna kria skola vi lemna om måndag. Vi fingo visserligen upp ett ämne till, men detta är mycket svårare. Det var om "Sveriges ställning vid Kristinas tronafsägelse". Senare på e.m. skulle jag läsa på lexor men det gick ej, emedan jag somnade så fort jag såg i boken. Jag [satt] på stolen och sof i något öfver en timma. G.t.s. kl. omkring 10 e.m.

Lördagen den 23 Februari

Fått en tidning vid namn: "Der Missionsbote" från Th. Thörngren. Tidskriften är på tyska språket, men utgifves i Philadelphia. Den är mycket utmärkt. På e.m. satt jag och läste i den. Derefter skref jag bref till Sandin och Rich. Öster i Upsala. Senare på qvällen började jag skrifva på min kria, som skall lemnas om måndag. Gick till sängs kl. 9 e.m.

För öfrigt mycket fult väder i dag.

Söndagen den 24 Februari

Jag var mellan ½ 10 - 11 f.m. på Nya missionshuset. Predikanten Aug. Pohl höll predikan öfver dagens (Fastlagsöndagens) evangelietext eller Luce: 18:31-43 v. Ett gripande föredrag! Derefter gick jag för att fortsätta med skrifvandet af min kria. Kl. 4 e.m. fick jag den färdig. Då gick jag först till missionshuset, der sistnämnde talare äfven nu höll predikan. Jag kom en qvart försent, hvarför jag måste nöja mig med att stå i trappuppgången. Missionshuset var neml. till trängsel fyldt. Jag fick ej mycken nytta af predikan. Derefter gick jag till skolan, der Kristendomsföreningen hade sammankomst. Jag talade, ehuru jag ej beredt mig, öfver texten Luce: 9:57-62 v. Derefter hölls diskussion öfver 1 Petri 4:12-19. Diskussion blef ej så liflig som vanligt. Jag för min del var och har varit ledsen hela dagen. Detta i synnerhet beroende af ett rykte, som är gängse i staden. Det gäller mig och säges jag vara en bland dem, som förfört en flicka vid namn Emy Frohlund. Hon "är med barn" och skall detta barn hafva många fäder, hvaribland jag enligt ryktet skulle vara en. Då jag är alldeles oskyldig härtill och menniskor det oaktadt kunna säga om mig en sådan lögn, har jag varit mycket ledsen, emedan folk, som känna mig, då de få höra sådant, skola blifva helt förundrade. Emellertid lemnar jag saken åt Gud. Måtte du, o Fader, visa att jag ej har delaktighet i detta fräcka elende. — Sedan jag varit och spisat, satte jag mig att skrifva in krian. Kl. 12 midnatt gick jag till sängs.

Måndagen d. 25 Februari

Lexan uti Svenska historien i dag på morgonen kunde jag ej, emedan jag ej läst på den. Derför måste jag säga till att jag ej kunde den. — Då jag under timmen 1-2 fick fråga i öfversättningen af Livius, misslyckades det totalt. Detta berodde på en förfärlig hufvudvärk, som jag hade i dag. Mellan 4-5 läste jag innantill i Litteraturen eller rättare deklamerade. Det lyckades bra, hvarför jag ock fick beröm af de öfrige "pojkarne". Jag kunde dock ej göra det så ypperligt jag velat, emedan min stämma var mycket hes! — — Sedan jag läst "Sm. Alleh." för dagen, lade jag mig att sofva (kl 11,20 e.m.).

Under e.m., d.v.s. efter kl. 5, kom nordan stor, men med fin friska vind, åtföljd af snöyra. Mycket stormigt!

Tisdagen d. 26 Februari

I dag erhöll jag bref från Martin Österholm vid Aug. Coll., Rock Island, Ill., North Amerika. Helt oväntadt kom detta bref, men blef ändock välkommet. Jag har ej fått bref från Varberg, hvarken från herr Osc. Wijklund eller från Nordbloms. Detta förvånar mig mycket. Jag väntar nu dagligen några underrättelser derifrån och har verkligen gjort det länge. Läst latin hela eftermiddagen. Gick till kojs kl. 9,35 e.m. — — — —

Herre, du min himmelske och enda lefvande Fader, dig beder jag, att du i nåd täcktes se ned till mig, arme syndare, och höra min bön, som jag nu framställer till Dig. Du ser allt, hvad jag gör, Du ser mina mest betydande behof. Jag är en fattig menniska, som behöfver hjelp i nödens stund. Förlåt mig alla mina synder. Fräls mig och, Herre Gud, för din Sons skull äfven henne, som jag gifvit mitt hjerta, d.v.s. som jag älskar, min söta Olga. Men lär mig att älska dig framför henne!! Herre Gud, gif mig ett minne och förstånd, som jag behöfver vid mina studier! Hjelp mig i alla mina jordiska angelägenheter! Understöd mig med penningar, om så behöfves. Nu äro vi i synnerhet i förlägenhet om sådant, derför vänder jag mig till dig, såsom den ende och säkre hjelparen. Förtröstande på ditt löfte om bönhörelse säger jag Amen. — — — —

Onsdagen d. 27 Februari

Restor hade i dag sin födelsedag, hvarför vi väcktes med "kaffe på säng". Han fyllde 17 år. Han föddes den 26 Feb. 1867. Beroende af, att innevarande år är skottår, hade han sin födelsedag ej i går utan i dag. Jag önskar honom lycka och välgång under den korta tid han ännu får lefva. — Fått igen stilen N^o 3, som vi lemnade måndag åtta dar se'n. Jag hade åtskilliga fel, i synnerhet slarffel. — Mellan kl. 11 och 12 f.m. hade vi lof, emedan adj. Peterson återigen är sjuk. — På e.m. var jag först hemma hos Gillis Neiglick för att tillsamman med honom taga lexan i Cicero. Vi sutto både länge och väl, men kunde dock ej öfversätta ett par punkter. Derför gingo vi hem till Carl Olsson och Niklas. Vi skrefvo då af öfversättningen. Sedan gick det att lära sig lexan. Kl. 9 fick jag "Sm. Alleh." och satt och läste i den till kl. ½ 12, då jag kände att jag borde krypa till kojs. — — —

Torsdagen d. 28 Februari

Såsom vanligt på torsdagar gick jag hem till Gösta Fischer för att få lexan i franskan öfversatt. Hvarje tisdag, mellan 9 och 11, och hvarje torsdag, 2-4, begifver jag mig dit. Härför kommer jag ej att vidare angifva detsamma, utan om det blir på annat sätt. Sedan jag läst lexorna, gick j. till sängs kl. 9,30 e.m.

Herre Gud, förlåt mig mina många synder!

Fredagen den 29 Februari

Intet af vigt har i dag inträffat. Hela e.m. läste jag lexor samt efter kl. 9 e.m. "Sm. Alleh." — G.t.s. kl. 11 e.m.

Lördagen den 1 Mars

På e.m. läste jag först på lexan i Livius till måndag. Derpå högg jag litet ved åt mor. Kl. 6 gick jag till skolan för att närvara vid "Jkpgs Bot. Förenings" sammankomst. Som jag kom något sent, fick jag ej veta, om hvad man talade. Det var diskussion öfver en sats, hvilkens utgifvare var Anders Joh. Stener. Den var för mig ej synnerligen intressant. Derefter diskuterades följande fråga: "An­tingen är den naturliga eller den Mosaiska skapelseteorien att föredraga?", utgifven af Erik Hall, som med ett längre tal inledde den. Man kom egentligen ej till något bestämt afgörande. Utgifvaren såväl som flere andre, såsom Stenius, Cnattingius, förfäktade fritänkarnes åsigter. Ett medlande parti uppkom, i det att flere såsom Carl Nilsson, Lektor Arnell, ansågo, att båda åsigterna kunde förlikas. Endast Edv. Fransén och Ferd. Jeansén (tror jag) ansågo Mose berättelse om skapelsens förlopp för den sanna och tillförlitligaste. Diskussion varade till kl. ½ 9 e.m, då Ordf. afslutade sammankomsten med uppläsandet af förhandlingarne på nästkommande (d.v.s. i dag fjorton dagar till) sammanträde. Jag skall då hålla ett tal. — Hemkommen gick jag genast till kojs, kl. 9,20 e.m.

Söndagen d. 2 Mars

Sedan jag spisat frukost, gick jag ett tag fram åt sta'n. Då träffade jag Vitus Andersson, som skulle gå till missions­huset. Han sade att pred. Bodin skulle tala der. I "Sm. Alleh." stod det att pred. Stridbäck skulle predika, hvarför jag ej beslutit gå dit ner. Men nu då han frågade om jag ville följa med, besvarade jag frågan med ja. Hvilken text predikanten hade vet jag ej, emedan vi kommit litet försent. Predikan var uppbyggande och förmanande. Må vi begagna oss af den gåfva vi redan fått och ej tro att Gud tagit sin hand ifrån oss. Begagna vi den ej, blifva vi ej mer understödda af Herren och då få vi ej mera utaf samma gåfva. Herren gifver ej sin Helige Anda åt dem, som hafva den, om också de tycka i ringa mån, och ej begagna den. Vi må bedja aldrig så mycket, få vi ej Herrens Ande i större måtto, än vi behöfva och begagna den. Ja, Herre, hjelp mig att verka ditt verk, medan dagen är. — Derefter gick jag hem för att läsa på uti historien. Efter middagen gick jag hem till Gillis Neiglick. Han skulle nu skrifva latinska stilen, som vi skola lemna i morgon. Jag stannade då hos honom, och skref den äfven jag. Jag blef bjuden på "kaffe med dopp" af fröken A. Vesterberg, Leos syster. Leo hade diktat verser om, "huru vår rektor uppehåller ordning och tukt", 20 verser, som voro mycket bra. Kl. 6 e.m. gick jag, efter fullbordat arbete, till skolan för att närvara vid vår förenings sammanträde. "Vår förening" kallar jag "Kristendoms föreningen", emedan jag tycker så mycket om henne. Carl Valfridsson höll predikan öfver texten: Math: 5:13-16 v. Derefter hölls diskussion öfver 1 Pet. 5 kap., hvarmed vi slutade detta bref och skola till nästa sammanträde föreslå nytt ställe i testamentet att diskutera öfver. Innan vi slutade bådo vi till Herren Gud om förlåtelse och frid uti våra hjertan. Hemkommen, läste jag lexor till kl. ½ 11, då jag lade mig. —

Måndagen den 3 Mars

Mellan kl. 3-4 skref jag in min stil. 4-5 gingo vi igenom våra krior, som vi fingo i lördags. Då fingo vi äfven upp ett nytt ämne, som jag dock ej förr än nu antecknat: "Hvad är det som gör smickret så afskyvärdt?", som skall lemnas i morgon åtta dagar till. Kl. 6 gick jag hem till pastor Backlund med stilarne. Derefter läste jag lexorna, hvarefter jag lade mig kl. 9,30 e.m.

Tisdagen den 4 Mars

Under lektion mellan kl. 10-12 blef Lektor Hägglund illamående, hvarför vi fingo lof, då kl. var ungefär ½ 12. Läst lexor och skrifvit häruti under e.m. Läst "Sm. Alleh." för gårdagen. Jag fick den ej i går qväll. G.t.s. kl. (ungef.) 10 e.m.

Onsdagen den 5 Mars

I dag var det turen för vår klass att betala terminsafgiften. Men emedan jag ej kunnat spara i hop "en femma" ännu, så får "Petter" nog vänta litet. — Kl. 4 gick jag ned till missionshuset, hvarest nu börjades missionsföreningens årsmöte. v. Häradshöfdingen Odencrantz, som är föreningens ordförande, öppnade mötet med bön och ett kortare föredrag, som andades en ren missions kärlek. Derefter uppträdde predikanterna: J. Granberg (från Grenna) med texten Luce 19:1-10 v. och Svenning Johansson med Luce 9:    [sic]. Båda föredragen voro mycket uppbyggelserika. — Kl. 7 e.m., då det var slut, gick jag hem till Carl Olsson för att få afskrifvit öfversättning till lexan i Cicero till i morgon. Der stannade jag till kl. 9, då jag gick för att läsa på lexorna och uti "Sm. Alleh.", hvari stod mycket af vigt eller åtminstone intressant. G.t.s. kl. 12,15 f.m.

Torsdagen den 6 Mars

Under latintimmarne förhörde vi ej lexorna, utan fingo skrifva på taflan och öfversätta oratio recta till oratio obliqua. Mellan 3-4 läste jag ej på franska öfversättningen, hvilket jag derför anmälde. G.t.s. kl.10 e.m. (ungef.).

Fredagen den 7 Mars

Varit illamående och krank. Jag har troligen förkylt mig. Sedan jag läst lexorna och dagens tidning "Sm. Alleh." gick jag till sängs kl. 11,15 e.m.

Lördagen den 8 Mars

Jag har äfven i dag varit litet sjuk, men det oaktadt har jag varit i skolan. På e.m. skref jag bref till Th. Thörngren, ett bref på tolf sidor och af ett innehåll, som kommer att röra Th^s språklåda. Det är af mycket allvarligt innehåll. Sedan jag skrifvit häri, gick jag att kröpa [sic] till kojs kl. 10,20 e.m.

Söndagen den 9 Mars

Kyrkodag för 6:2, 6:1 och 5 klasserna. Derför måste jag bevista gudstjensten. Denna förrättade 1^ste stads­kom­ministern Arv. J. Rydén. Med ledning af dagens högmessotext, Luc. 7:36-50 v, utvecklade talaren ämnet: "Huru synderna vid Jesu fötter begråtas och förlåtas". — Efter att ha spisat middag, gick jag hem till Gillis Neiglick. Vi sutto och pratade med damerna. Kl. ½ 4 gick jag hem med min psalmbok och derefter till Edv. Fransén, der vi skulle samlas kl. 4 för att sedan gå till Norgården på bjudning hos Lektor Hägglund. Vi gingo dock ej förr än kl. ½ 6. Fransén hade fått se i en tidning, Tiden, att skriftliga profven för maturitets-examen skola vid hela rikets läroverk afläggas den 22, 24, 26, 27 dennes, men som detta syntes högst osannolikt hade några student­kandidater telegraferat till Stockholm. Härpå väntade han svar kl. ½ 6 e.m., men då intet kom gingo vi det oaktadt till Lektor Hägglunds. Ditkomna emottogos vi af frun, ty lektorn sjelf var ej hemkommen. Kl. 7 e.m. kom han. Han hade varit på lasarettet, der han hållit predikan. Vi blefvo först bjudna på saft, hvilket var godt. Derefter läste lektorn en predikan om Martha och Maria. Derefter samspråkade vi, tills qvällsvarden var färdig, och borden voro dukade. Efter att ha spisat, gingo vi alla in i salen, der vi en stund samspråkade, tills vi ansågo, att vi borde gå hem. Då läste lektorn ett kapitel ur Biblen som bad till Herren om nåd och välsignelse. Vi tackade nu och togo "god natt". Kl. var då ungef. ½ 10 e.m. Hemkommen, g. j. genast t. s. kl. 10 e.m.

Måndagen d. 10 Mars

I dag ha vi (L 6:2 a) haft månadslof utan skrifning på skolan. Afskickat brefvet till Th. Th. Kl. 11 gick jag hem till Gillis Neiglick för att skrifva N^r 6 af våra latinska stilar, hvilken vi skola lemna om Onsdag. Under e.m. satt jag hemma och skref på min kria: "Hvarför är smickert så afskyvärdt?". Före kl. 8 hade jag ej skrifvit stort mer än inledningen. Kl. ½ 9 gick jag hem till G. N.^s Han hade ej heller kunnat skrifva krian. Hemkommen, fortsatte jag att skrifva till kl. 11 e.m, hvarefter jag läste "Sm. Alleh.". Kl. 11,50 e.m. g.j.t.s. — — — Att studentkand. skola skrifva d. 22 dennes, saknar grund.

Tisdagen den 11 Mars

Jag har i dag varit hemma, dels emedan jag förkylt mig, dels emedan jag skulle kunna fullborda min kria. Kl. 1 e.m. var den alldeles färdig att lemnas adj. Peterson. På e.m. har jag just ej gjort någonting, emedan jag varit illamående. Ej läst något i dag. Kl. 8,40 e.m.

Onsdagen den 12 Mars

Äfven i dag har jag varit hemma. Skrifvet bref till Martin Österholm samt läst något litet. Satt och väntade på tidningen till kl. 11 e.m. då jag fann mig nödsakad gå till sängs.

Torsdagen d. 13 Mars

I dag gick jag till skolan, emedan vi skrefvo latin mellan 7-9. Vi fingo en stil på två sidor, men måste hafva skrifvit från oss på slaget nio. Jag, liksom de allra fleste, hann ej skrifva ut den sista punkten. På e.m. läste jag "Sm. Alleh." till kl. 8, då jag som först började se på någon lexa. Kl. 10 e.m. gick jag till sängs. Ruskigt väder hela dagen.

Fredagen d. 14 Mars

För afläggande af maturitetsexamen vid härvarande läroverk hafva i dag anmält sig följande skolans egna lärjungar; å latinlinien: E. Fransén, Edv. Beckman, G. Bohman, P. Andersson, F. Dahlgren, A. Liedholm, R. Petersson, J. Torgersrund, H. Rosengren, W. Johansson, E. Malmsten, G. Malmström, J. Johansson, F. Jeansén, H. Rogberg, A. Ström, J. Nyberg, N. Nilsson, A. von Gegerfelt, G. Siedberg, F. Hök, G. Lindman, C. Ljunggren, N. Hedlund, F. Berggren, J. Andersson, C. von Wernstedt, C. Molander, O. Carlsson, och å reallinien: C. Thorfell, F. Nilsson, E. Klaesson, A. Julander, E. Lagercrantz, E. Östman, T. Hofman-Bang, T. von Gedda, V. Olsson, A. Malmberg, J. Djupström och A. Lindgren. Dessutom hafva anmält sig följande privatister: å latinlinien: J. A. Carlström och A. A. Marino (hvilka förut tillhört läroverket) samt för komplettering i engelska språket volontären vid Elfsborgs regemente J. Ekermann; å reallinien: H. Krutmeijer från Halmstad, A. Billsten från Linköping och F. Lilliehöök från Göteborg. — Sedan jag under e.m. lärt mig lexorna, gick jag kl. 10 e.m. till sängs.

Lördagen den 15 Mars

I dag hade vi ej ngn lexa i kyrkohistorien, emedan vi förra gången slutade vår kurs deruti. Derför läste vi uti Biblen, der vi fortsatte med 3^dje kap. af Apostlagerningarne. — Kl. ½ 10 gick jag hem till G. Neiglick, emedan vi skulle göra sällskap till doktor Velander. N. hade en mycket svår magplåga, och jag skulle hafva ny medicin. Jag lånade af Leo Vesterberg en kria, "Insekternas betydelse i naturen". Jag skulle neml. tala öfver detta ämne i afton vid Bot. För.^gns sammanträde å skolan. — Emellertid fingo vi i följd af den mängd patienter, som voro komna före oss till doktorn, vänta till kl. var 11, då vi skulle gå till skolan. G. N. väntade ej längre, utan gick med oförrättadt ärende. Jag stannade tills jag ändtligen fick företräde. Jag fick likadan medicin som förut. Emellertid kom jag mer än en qvart försent, hvilket dock gjorde ingenting. — Sedan jag spisat middag, lärde jag af alla krafter in mitt tal, så att jag, innan jag gick till skolan, kunde detsamma och var beredd att uppstiga. — Förhandlingarne voro: Tal af Oscar Nilsson ("Blodomloppet hos menniskan", hvilket mycket kritiserades); Växtuppvisning af Nils Berggren (mycket beröm); Tal af Hugo Stille ("Insekternas betydelse i naturen", hvilket tal blef mycket kritiseradt, ja, kritiken blef dervid sjelf kritiserad; i följd af ett långt uppehåll i talet, blef detta klandradt, men genom innehåll och form fick talaren beröm); Växtuppvisning af Carl Olsson (både klander och beröm). Derpå upplöstes sammanträdet med uppläsandet af förhandlingarne vid nästa sammanträde, som kommer att hållas i dag åtta da'r till, d.v.s. d. 22 Mars. — Hemkommen, satte jag mig att läsa "Sm. Alleh." för gårdagen. Den intressanta följetongen: "Den döde vid S:ta Annas kapell" var nu slut. G.t.s. kl. 10,30 e.m. — — — —

Söndagen d. 16 Mars

Kyrkodag för 4, 3 och 2^dra klasserna. Hela f.m. var jag hemma och satt och skref. Efter middagen gick jag upp till Gils Neck, hos hvilken jag stannade till kl. 3, då vi gingo ut att spatsera i det vackra vädert. Det var i dag en riktig sommardag. Derefter gick jag hem att läsa ngt litet. Kl. 6 e.m. gick jag till skolan, der vår förening hade sammanträde. Carl Valfridsson talade öfver Luce Evangeliums 15:11-24 verser. Derefter läste ordf. en af K. P.^s bekanta "Pilgrims tillfälliga betraktelser". Den hade till titel "Den lutande väggen" eller         [sic] och var af mycket godt och tröstande innehåll. Sedan samtalade vi öfver språk uti vår Bibel, hvilka vi ville göra bekanta och förstådda. Äfven beslöts att vi med nästa söndag skola samtala öfver 2^dra Petri Epistel. Sedan vi några bedit till Herren om välsignelse och förlåtelse samt Andans närvaro, skildes vi åt. (8 medl. n.v.). Igenlemnat Valdenströms Pietist för 1870?, som jag för en tid sedan lånat af Bergströms. — Läste på Livius och Proportionsläran till kl. slog 12 midnatt.

Måndagen d. 17 Mars

Fått igen våra krior. Jag hade 3 fel. — Kl. 7 e.m. gick jag till Gils Neck för att taga reda på lexan, men han visste ej denna, hvarför jag måste gå hem med oförrättadt ärende. Vi gingo att spatsera till kl. 8. — Det var främmande hos Fröknarne von Gegerfelt till qvällsvarden: Fru Malmström med dotter, fru Andersson, m. fl. Vi voro 13 till antalet, hvadan någon bland gummorna spådde en af de närvarandes frånfälle inom kort. Får se, huru det går! Läste lexorna och "Sm. Alleh." till klockan slog 12, då jag genast gick t. sängs.

Det herrligaste sommarväder i dag, hvarför Storgatan hvimlat af promenerande.

Tisdagen den 18 Mars

Vackert väder hela dagen, med undantag af 8-tiden på qvällen, då det regnade. Intet af vigt att anföra, blott knogning och arbete hela dagen. Gick till sängs kl. 10,20 e.m. — — — —

Onsdagen den 19 Mars

Fått igen latinske stilen N^o 6. (1 fel?). Kl. ½ 5 e.m. gick jag hem till "Gils Neck". Vi sutto pratade en stund, hvarefter vi gingo ut att spatsera. Vi hade nemligen ingenting att göra i afton, emedan vi i morgon ha månadslof. Kl. 7 gick jag hem. Jag tillade litet till brefvet, som jag skref i dag åtta da'r se'n. Det hade ej blifvit af att jag skickade det i torsdags, hvarefter jag alldeles glömt det. Emellertid skulle jag nu afskicka det. Läste derpå 12^te betraktelsen i "Smärtornas man, af P. V.", samt uti "Sm. Alleh." för dagen. G.t.s. kl. 11,45 e.m.

Torsdagen d. 20 Mars

I dag ha vi, L 6:2a, haft månadslof med skrifning, svensk. Vi fingo upp följande fem ämnen: 1:) Turkarnes inträngande i Europa; 2:) Slaget vid Pultava; 3:) Vattnet; 4:) Om växtens yttre grundorgan; och 5:) Beskrifning öfver Småland (eller ett annat svenskt landskap, t.ex. Norrland). Jag skref, liksom de allra fleste det första ämnet, hvilket jag fick på 9 sidor. Kl. 11 f.m. hade jag färdigt, hvarefter j. gick hem för att släcka min hunger. En stund derefter gick att afsända mitt bref till Martin Österholm och till barberaren för att klippa mig. Besökte sedan "Gils Neck" och stannade hos honom till kl. 2 e.m., då jag gick hem. Under e.m. satt jag och skref häruti samt läste mina lexor till i morgon. G.t.s. kl. 10 e.m. (ung.)

Ja nu är denna bok fullskrifven. Mycket onyttigt har måhända fått sin plats häruti. O, att jag hade kunnat skrifva både bättre och mera sansade och nyttiga saker! Men jag hade kanske bort skrifva upp hvarje synd jag begått under dagarnes lopp, så att jag kunnat se min uselhet. Det skulle kanhända varit mera nyttigt. Men huru skulle jag kunnat förmå detta! Omöjligt! Mina synder äro likväl upptecknade å minnets blad. Och, hvad har jag att göra? Ja, enda utvägen att blifva fri från den skuld, jag ålagt mig genom mina många synder, är att krypa ned till Jesu fötter och bedja om nåd och förbarmande. Ja, Herre Jesus, du, som lidit, dött och uppstått för min skull, förlåt mig alla synder. Ack Herre Gud måtte jag en gång ej saknas i din herrliga himmel! Ack må jag der tillsammans med de frälsta bröderna och systrarne få prisa ditt namn. Må ej heller Olga och de mina saknas der utan fräls oss O, Herre Gud!!